Har du sett dem?
Vilka är det du söker?
Jag vet att jag hade dem när jag....
Bortblåsta och utplånade från jordens yta tycks de ständigt vara när man behöver dem som bäst.
Borde man inte kunna installera någon form av pip, som utlöses när man trycker på en knapp, så att man vet var de har tagit vägen.
- Ha´dem i ett snöre runt halsen, säger den förståndige.
Jodå, det kan fungera under en övergångsperiod när det bara gäller ett par.
Men sedan. BAH det går ju inte när man måste ambulera mellan två olika. Ett par som skall fungera när det skall ses på TV och köras bil, ett par andra när det skall läsas och göras något som kräver tätare närvaro.
Mysteriet med de ständigt försvunna: glasögonen! Ibland undrar jag om vi är ensamma om den saken, att ständigt söka glasögonen.
Hela tiden får man tänka efter, vad gjorde jag sist när jag hade dem. Eftersom mitt minne är tämligen gott brukar det inte innebära några svårigheter. Däremot Herr H, det är en svårare nöt att knäcka.
Därför att i det fallet är jag en lightperson, det är inte så många ställen jag brukar ha dem på:
De kan hänga på elementet i lilla tronsalen
ligga på spegeln vid akvariet i badrummet
hänga på lampan ovanför sängen
ligga på nattygsbordet
ligga på pianot
ligga vid PC:n
ligga på min favoritplats där jag helst sitter och läser
ligga på min plats vid köksbordet
ligga på runda bordet vid TV-hörnan
i handväskan i glasögonfodralet
eller i värsta fall kvarglömda i bilen
och en gång faktiskt kvarglömde hos yngste sonen, men den gången återfanns det rätt snart eftersom jag mindes när jag hade använt dem sist och vad jag hade gjort av dem.
Men som synes är inte listan alltför liten, att det känns som ett komfortabelt läge, eftersom det ibland vid vissa glasögonjaktdagar kan ske flera gånger om dagen och det är två par som jag ambulerar emellan och dessemellan helt utan.
Herr H däremot, där är det mest otänkbara möjligt:
En gång stod flygtaxin till Landvetter utanför dörren en arla morgon och väntade och ett frenetiskt glasögonletande ägde rum av samtliga familjemedlemmar. Slutligen återfanns de av en ren och lycklig slump, jag råkade få syn på en tidning som stack ut från hans sänghalva på golvet. Där under tidningen låg de. - Jodå, han hann med flyget med efter ett sådant uppvaknade och en sådan start på morgonen tar det timmar innan pulsen är normal igen.
En annan gång var de borta väldigt länge, så länge att det hanns provas ut nya. Någon vecka senare återfanns de när borrmaskinen skulle läggas tillbaka i sin låda!
Ibland har det hänt att man rått honom att kanske använda de där glasögonen som sitter uppskjutet i fronten på hjässan, sedan han pustande kommit och beklagat sig över att han har sökt glasögonen i en timmas tid.
Inte sällan hittar man dem liggande under något.
Igår på självaste nyårsafton så gällde det hans läsglasögon. Jodå, han visste att han hade haft dem när han läste tidningen på morgonen vid köksbordet. Hela dagen pågick den utsiktslösa läsglasögonjakten och när två av de vuxna barnen lämnade huset framåt 18-tiden, lade jag mig och kikade på TV:n med ett halvt öga, eftersom Herr H hade lovat att ta hand om sedan länge utprovat recept av hummer i ugn enligt Atkins. Urtrött och halvvissen somnade jag framför TV:n och väcktes av att ett starkt sken lyste rakt in i mina ögon, samtidigt som jag hörde ett ljud som påminde om vildsvin som bökade runt.
Jag såg inget men såg att det starka ljuset, som stack rakt in i ansiktet på mig och förblindade mig totalt sannolikt var pannlampan och bärare av den var Herr H. Jag undrade varför han kröp omkring på alla fyra.
Jodå, han sökte sina läsglasögon, de måste ha trillat ner på golvet om han nu suttit där och läst.
- Vad har du läst här då, undrade jag och tittade på boken om skor som låg på bordet.
Det kunde han inte minnas, att han hade gjort, men de måste ju ligga här, eftersom han hade sökt ute i bilen, ute i förrådet, ute på tomten där han varit när han fyllt på fågelmat och med sig läsglasögonen hade han inte haft när han hade varit ute och köpt hummer. De måste helt enkelt ligga här.
- Ja, eller i frysen försökte jag, där har du ju också varit och grävt runt.
När hummern väl var intagen och kvällen dragit sig mot det totala fiaskot till Nyårsfirandet på Skansen, som sändes på TV och som fick mig att starkt överväga om jag inte skulle bryta den traditionen. Först en programledare som inte verkar ha förberett sig på både presentation, ordanvändning och intervju, det är ju bara under all kritik. Vad är det för fullvuxen karl som kallar sig för Micke, det låter mer som namnet på någon sagofigur.
Men den fullständiga katastrofen var trots allt med att lyssna till "Nyårsklockan" av Alfred Tennyson, som jag verkligen älskar. Hur tänkte man när man grävde fram Malena Ernman, som skulle deklamera en dikt som verkligen handlar om allt annat än det hon står för: politisk propaganda.Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.
Inte vet jag men när jag gick på Akademien hade vi något som hette talgestaltning och i det studiepaketet ingick att förstå olika versmått hur de skall läsas och betonas.
Har man inte ens sådan känsla och självinsikt över sina förmågor, att man läser fel på två minuter, då är man sannerligen dåligt förberedd på uppgiften och har tagit på sig en alltför stor kostym.
Inte att jag undrar över vad det blir för ny katastrof till nästa nyår, Petra Mede med vidhängande plumpa inlägg, svordomar och ett språk så man får börja famla efter såpa och rotborste att skura munnen med åt den stackar´n.
Nej tacka vet jag Georg Rydeberg och Jarl Kulle. Resten kan man ju både ha och mista.
Naturligtvis blev det som det brukar bli i det här huset. Herr H ville se en nattbio, en skruvad film på TNT, "The Killing Rom", som handlade om fyra volontärer som anmäler sig till en psykologistudie, men blir i stället utnyttjade av en galen vetenskapsman (Peter Stormare) för hans ondskefulla tortyrexperiment. Jag gav mitt menlösa medgivande till valet i brist på andra förslag och att jag mådde allt annat än bra för att hitta på andra aktiviteter. Naturligtvis somnade han en kort bit in filmen, vaknade till liv när halva filmen hade gått då gick han och lade sig i sängen istället. Medan jag i vanlig ordning genomled hela filmen till slutet.
Dottern ramlade in genom ytterdörren där på nattkvisten och gick och lade sig, jag däremot nattsuddade ett tag till. När jag i mörkret trevade mig fram till min sänghalva,lade mig tillrätta, sparkade till täcket, hörde jag hur det var något som ramlade ner på golvet. Jag låg och funderade en stund vad det var som trillade ner på golvet. Hade jag verkligen kunnat lämna kvar korsordspennan i sängen, för det var väl ett sådant ljud som det måste ha varit fråga om...Mja, det stämde nog inte riktigt. Jag tände den mildare av sänglamporna och stirrade ut på golvet. Där låg Herr H:s läsglasögon! Geniet som låg och sov djupt i den andra sänghalvan hade lagt dem på min sänghalva, som om det inte kunde räcka med alla blöta badlakan han har en förkärlek att lämna kvar på min sängsida! Jag steg upp och plockade upp glasögonen och lade dem på pianolocket och återvände till sängen.
Precis när jag höll på att somna, hör jag Herr H:s röst i mörkret:
- Vad var det som ramlade i golvet?
Vi talar alltså om en man som är i det allra närmaste totaldöv!
- Dina läsglasögon! Du kanske skulle vilja ha vänligheten att inte lägga dem i sängen. Det är ju bara ren tur att de inte blivit krossade, svarade jag sömnigt uppgivet.
- Jasså, var det där de var, sa han, ungefär som om det var världens naturligaste ställe att lägga sina läsglasögon på.
Undra just hur många timmar som glasögonjakten pågick under 2015?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar