Google+ Followers

onsdag 30 september 2015

Jag sitter här och reflekterar,

som det pompöst kan beskrivas, när man själv får sätta etiketten på det hela, utan att någon annan gör det....

Fastän idag hade jag egentligen kunnat fira min mammas 90-årsdag. Men det fick jag aldrig uppleva, inte hon heller. Idag läste jag dödsannonsen på min ende bäste svåger, som var införd idag. När jag gjorde det hoppades jag att det inte finns någon egentlig död, därför att då har säkert min mamma som gillade honom skarpt tagit honom under sina änglavingar och nu satt de nog där båda två och har det haderittan så trevligt. Precis så som de brukade ha en gång i världen i varandras sällskap. Kanske sitter hans mamma också med och de där tre de brukade kunna skratta tillsammans så att det hördes vida omkring. Tänk vad levande de tre känns så snart jag bara tänker på saken.

Men vad är då för allvarliga problem som människorna denna dag den 30 september 2015 har.

Ja, om man nu skall tro Göteborgs-Postens insändarsidor, så verkar det vara riktiga problem huruvida en toasits skall vara uppfälld eller nedfälld. Den debatten har pågått rätt länge nu, vilket får mig att fundera över om de har torka på inlägg till insändarsidan på GP. Sedan fanns det annat av mer allvarligt och eftertänksam kaliber.

Men läsa nyheter en dag som denna, då känner jag hur intresset för den här galna världen är mycket långt borta ifrån mina tankar.

Den är galen och hur mycket mer galnare den kan bli, verkar det inte finnas någon yttre gräns för.

Västlänken och förstörelsen av gamla anrika byggnader i Haga verkar vara ok i en politikers hjärna, om man inte tillhör motståndargänget förstås, som helt riktigt anser att intrånget inte motsvarar "riksintresset". Vad finns det för riksintresse att förlägga något som havererar, när det finns andra alternativ till dessutom billigare kostnad.

Nu när masshysterin har lagt sig med att hjälpa en flykting, som nyinkommen till Sverige, saknas det pengar och resurser, vilket knappast kan vara förvånande. När jag och lille Lucas 3-åringen rörde oss från universitetsbiblioteket igår, så funderade jag ett slag om det här verkligen var hållbart oavsett storleken på det öppna hjärtat. Det fanns bara ett enda ord om det som mötte oss i Göteborg igår och det var ohälsosamt "invaderat", ändå är jag en person som både haft och har öppet hjärta.

Läget blir svårt att förklara för de som redan är bostadslösa, arbetslösa och alla andra som redan är marginaliserade. Trots allt är det inte lejonparten som kan köpa sig en bostadsrätt för 3-4 miljoner för att kunna flytta hemifrån och inte kan heller någon som bor i egen villa och som på ålderns höst skulle tycka att det vore skönt att byta till sig en hyreslägenhet istället. Men eftersom det inte går att överleva på pensionen med ett sådant krumsprång påminner verkligheten mer om Ebberöbs bank, eller för att tala i klartext: Ponzibedrägeriet. Så blir det när man har ett politiskt system istället för vanligt sunt förnuft.


Allt som ofta får man tänka efter före, mediehysteri verkar vara en folksjukdom i dessa tider. Det finns därför god anledning till att lyssna som kan det här med siffror: Hans Rosling.

http://www.expressen.se/nyheter/hans-rosling-mottes-av-staende-ovationer/



Den här pajkastartävlingen får man allt fundera en stund över:
https://www.youtube.com/watch?v=_FfT6n3uDaQ


Vad jag gör åt det hela? Inte mer än jag kan göra: jag reflekterar...

Jag skall testa det ordet på 7-åringen vad han tror att en som reflekterar gör. Jag håller starkt på att han kommer att kalla den personen för en "reflektor".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar