Det är min och dotterns största fasa att råka ut för. Hellre står vi ut med 14 rotfyllningar i ett svep än beger oss in i ett varuhus tillsammans med Herr H. En julhelg då jag låg med hela benet uppallad i bästa telegrafstolpe-modell p.g.a. ännu en knäoperation, fick hon det stora nöjet att julhandla tillsammans med honom. När de återvände många, många, många timmar senare med alla matkassar, undrade jag om de hade åkt upp till Fjollträsk för att julhandla, eftersom jag snabbt hade noterat att dottern var ilsket som ett bi och högröd som en inkokt kräfta i nyllet. Hon uppskattade inte skämtet och påstod, att nu förstod hon hur någon kunde göra sig skyldig till mord, då de som grädde på moset dessutom hade råkat ut för en avstämning vid kassan.
Jag har aldrig förstått det där påstående om fruntimmers shoppande. Jag och dottern har alltid varit högeffektiva vad än inköpen har gällt och det gäller faktiskt alla kvinnor som jag shoppat tillsammans med. Men att träda in med Herr H i en affär det är att snabbt inse, att en lus på tjärsticka är dödssnabb i jämförelse med honom. Man slås faktiskt av tanken att han nog trots allt måste i all hast ha anlitats för storinventering. Som om det inte kunde räcka, det finns ingen i hela världen som kan försvinna så snabbt som han kan göra. Sedan börjar det mödosamma sökandet efter honom och det är då man inser ett par andra saker till: att butikshyllor är alldeles för höga och befrämjar inte ett snabbt återfinnande eller överblick över vilka som vistas inne i affären och t.o.m. den allra minsta lilla affär är egentligen alldeles på tok för stor.
Sedan var ju det där andra tungt vägande skälet, som fick mig att ompröva mitt beslut om att skjuta inhandlandet till lördagen istället: blotta tanken på att jag inte skulle kunna hasa runt i nattsärken, lösa lite obligatoriskt korsord till frukosten och ta lördagen i en stilla lunk, hade fått mig att snabbt inse att det inte fanns några andra val, eftersom jag redan under två veckors tid skjutit på att göra matinköpet. Hur mycket som helst går det inte att improvisera vid matlagning i längden. När jag själv börjar, likt äldste sonen alltid gör, dissekera vad maten egentligen innehåller för beståndsdelar, då är det nog trots allt hög tid att göra det där besöket i matvaruaffären.
Inköpslistan däremot hade jag i ett svep sammanställt på baksidan av ett bensinkvitto i sådan minitext, skulle det visa sig väl inne i affären, att jag inte hade en chans att läsa vad jag egentligen hade skrivit. Men det goda minnet och med hjälp av kisande ögon gick det att ro det hela iland. Bensinkvittot hade jag funnit liggandes på köksbordet medan jag satt kvar vid matbordet och inväntade att dryga enmetersgrabben skulle äta upp sin glass och avrunda samtalet han hade med sin farfar om det nog så allvarliga problemet. Han ansåg att hans storebror bara bråkade med honom.
- Men är det inte så att det är bra med en storebror, han har ju lärt dig massor av saker och så räknade jag upp alla fördelarna med hans storebror som jag noterat, inklusive att de faktiskt mellan varven har väldigt roligt ihop.
Ack nej, han vidhöll problemet med storebror.
- Okey, men då kanske jag kunde få köpa din storebror, undrade jag.
Det blev ett litet köpslående över priset av storebrodern, som han avmätt ansåg vara lika med värdet av en bajskorv! Barnafadern såg ut som en fågelholk i ansiktet då jag berättade om köpet, storebror gav dryga enmetersgrabben en höftknuff i förbifarten, varvid ett öronbedövande illtjut uppstod i vanlig ordning.
Sammantaget var det en kedjereaktion som fått mig att inse, att här måste egen hälsa på något vis räddas till varje pris. Väl på väg in i matvaruaffären tillsammans med Herr H, kom jag på den fiffiga idén, att skicka Herr H med egen korg och uppdrag vid inköpet, eftersom jag hade tagit med mig det recept som han sagt sig skulle laga till lördagsmiddag. Det skulle visa sig ha varit ett riktigt lyckokast! Medan han irrade runt med sitt recept hann jag plocka ner precis allt som skulle inhandlas och när jag väl stod vid kassan blev han så stressad av av att varorna skulle plockas upp, att han kom av sig fullständigt med att springa runt som en skållad råtta i affären. Det hela var över på den tid som jag och dottern brukar tillbringa vid storinköp! Tänk vad tillfälligheter kan lägga fram en totallösning på ett svårartat och långvarigt problem.
Men det är tyvärr inte alla svårartade och långvariga problem som låter sig lösas lika snabbt:
Det hänger numera en mentala skylt: "Bortrest på obestämd tid" för första gången i mitt liv. Det är inte bara frånvaron från att FN, EU och Sverige som nation inte med emfas går in för att kräva ett stopp på alla krig, som faktiskt är grogrunden till alla flyktingströmmar och misär. Utan hopplöshetens faktum, att världen styrs av inkompetenta personer med ett alltför stort ego, som jag inte på något sätt är en del av. Jag känner igen min egen flyktstrategi och benägenhet från det jag var liten, att den håller på att träda ikraft med full styrka i mitt liv. Felicia med fåglarna som min mamma skämtsamt brukade säga om mig och mina försvinnanden:
Det går inte att jag som vanlig "Svensson" skall kunna göra något åt allt galet som jag tycker existerar, eller ens med de stora penseldragens känna någon skuld över det som pågår i stort, eftersom svenska politikerna och Sveriges Riksdag och Regering fortsätter att pumpa in bistånd till terrorister och andra kriminellt ljusskygga. Det är ju inte så att det inte går att förstå problemet, det enda som krävs är att man faktiskt är läskunnig, vilket dessvärre verkar vara det allvarligaste problemet med den uppkomna situationen.
Man grubbla sig fördärvad på hur det kan komma sig, att samma mantra om och om igen kablas ut inte bara från den svenska regeringen, som belägger sina medborgare med att man måste bry sig om människorna på flykt, eller att man skall öppna sina hjärtan, eller att man nog trots allt måste tillhöra de mörkskyggas gäng: Sverigedemokraterna, fastän man inte öppet erkänner det, när man samtidigt lämnar vidlyftiga bistånd till terrorverksamheter och själv har en egen dunkel agenda:
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2836510-stoppa-sveriges-stod-till-al-qaidas-allierade-i-syrien
Som den kvinna jag är född till får jag ägna mig åt samma mysko retorik som politikerna och andra dunkla figurera begagnar sig av och se om jag kan må bättre av det:
 |
| https://www.teezily.com/sejf51?pr=5OFFSE |
Sverige
stödjer den syriska oppositionskoalition som Ahmad Jarba var president
för. Det började under den borgerliga regeringen och fortsätter under
nuvarande S-MP-regering. - See more at:
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2836510-stoppa-sveriges-stod-till-al-qaidas-allierade-i-syrien#sthash.CAfKbnEE.dpufv
Sverige
stödjer den syriska oppositionskoalition som Ahmad Jarba var president
för. Det började under den borgerliga regeringen och fortsätter under
nuvarande S-MP-regering. - See more at:
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2836510-stoppa-sveriges-stod-till-al-qaidas-allierade-i-syrien#sthash.CAfKbnEE.dpuf
Sverige
stödjer den syriska oppositionskoalition som Ahmad Jarba var president
för. Det började under den borgerliga regeringen och fortsätter under
nuvarande S-MP-regering. - See more at:
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2836510-stoppa-sveriges-stod-till-al-qaidas-allierade-i-syrien#sthash.CAfKbnEE.dpuf
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar