Google+ Followers

tisdag 11 augusti 2015

"Sänk Estonia" av Dan Larsson

Den här boken träffade inte på mitt bästa läsar-jag måste jag villigt erkänna och därför får denna recension tas med en nypa salt. Jag låg sjuk i någon märklig och tämligen segdragen magåkomma och var sålunda inte riktigt i fas med vad en bok med dylikt innehåll kräver.

Dan Larssons roman "Sänk Estonia" har ett snabbt, brutalt innehåll med ett persongalleri som är både trovärdig och högst sannolik. Skall man sätta en sorteringsstämpel på den här romanen, så blir det en solklar: machobok för typer som gillar vapenskrammel och då kommer jag osökt in på en annan författare, Leif G W Persson och slogs av vissa andra paralleller mellan dessa två herrar.

Göteborgs-Postens Ingrid Bosseldal skrev lite förenklat, att Leif GW Perssons senaste bok "Bombmakarens kvinna" är en besvärlig roman, som handlar om nedstigning i mörkret. http://www.gp.se/kulturnoje/recensioner/bocker/1.2793054-leif-gw-persson-bombmakarens-kvinna

Dan Larssons roman "Sänk Estonia" är också i allra högsta grad en nedstigning i mörkret. Men till skillnad från GP:s Ingrid Bosseldal är jag dessvärre väl medveten om detta människans mörker. Därför blir vissa saker inte några överdrifter, utan snarare tvärtom: verkligheten överträffar inte alltför sällan dikten.

Det finns inget i romanen "Sänk Estonia", som känns science fictionartat och den här storyn är precis lika godtagbar som någon annan hypotes, som också tänkts om Estonia. Själv har jag skrivit om Estonia: http://gun-m-ek.blogspot.se/2014/09/estoniakatastrofen-28-september-1994.html
och inläggen är dessvärre inte heller någon dragen vals.

Därför känns Dan Larssons roman lika viktig, som hans första bok om "Mytomanen Thomas Quick". Det går inte att komma ifrån, att man från "högre ort" gjort sitt bästa för att dölja sanningen om Estonias förlisning.

Jag kan väl bara hoppas, att Dan Larssons grävande journalistikspade inte grävt förgäves, fastän här i romanform, utan att det blir startskottet för det som hände med hans första bok om "Mytomanen Thomas Quick". För det mesta, då allt gått åt pipan redan från första början, krävs den där berömda droppen som urholkar stenen.


Dan Larssons första bok "Mytomanen Thomas Quick" beställde faktiskt radarparet Guillou och Perssons företag, då de började inse att Sture Bergwall alls inte var någon massmördare, med inpinkade revir i precis varenda gärningsmannaprofil. Något som hade fått varje utländsk gärningsmannaprofilmakare att skaka på huvudet åt idiotin, som det förryckta teamet med åklagaren Christer Van der Kwast i spetsen hade åstadkommit. Här hade man en gärningsman som hade lyckats med ett konststycke, som aldrig någon någonsin i kriminalhistorien hade lyckats med tidigare.

Däremot skall sägas att Sture Bergwall alias Thomas Quick är långt ifrån någon mysfarbror, som man på senare år verkar ha omvandlat honom till i Media. Även om han nu inte är någon massmördare, utan bara ännu en av alla dessa märkliga krakar som jag läst/lyssnat mig mätt på i mitt jobb. 


Dan Larssons bok "Mytomanen Thomas Quick" som utkom 1998, var en mycket välskriven och dokumenterande bok, där journalisten Dan Larsson gjorde ett bra grävande journalistiskt hantverk, då han följde rättegång efter rättegång och även händelserna kring mordutredningarna. Tyvärr utkom den boken inte i några nyutgåvor och skall absolut inte sammanblandas med en senare Quickutgåva med ungefär samma namn, som också är utgiven av Dan Larsson.



Dan och jag harvade några år i samma klass på Läroverket i Malmberget på 60-talet och jag vågar påstå, att vår svensklärare hade gjort vågen åt Dans första bok, "Mytomanen Thomas Quick" . Detsamma gällde även Leif G W Perssons, vars debutroman var "Grisfesten" och faktiskt den bästa som Leif G W Persson någonsin skrivit, eftersom språket/språkläran även stod i högklass, liksom den bärande berättelsen, som också hade sin upprinnelse taget ur verkligheten.

Men sedan har hänt något med de här två herrarnas språklärokunskaper. De ägnar sig åt den nya varianten journalistisk språklära där man börjar meningar med bindeord och har svårt att få till bisatser etc. Sedan verkar de lite väl överförtjusta i något spår, som de kört fast i och glömmer bort, att visserligen är väl kanske inte läsarna de vassaste knivarna i lådan, men när något redan har berättats är det förbrukat och använt.

Leif GW Persson fastnar i "Supersalamins" Evert Bäckström. Supersalamin förekommer lite för mycket som uttryck i en av böckerna och det känns som om den där Supersalamin dyker upp åtminstone 500 gånger och tjatas igenom hela boken. Så illa är det inte med Dan Larssons roman "Sänk Estonia", men jag gissar att vår gamle svensklärare på Läroverket hade stoppat in "SS-Satan" ..... och 20 gånger kraftigare än atombomben, som fälldes över Hiroshima 1945 och vasallstaterna i vardera näsborre på Sylvard Larssons grabb tämligen omgående, om det varit detta som han hade presterat vid läroverket, där alla former av upprepningar genast fick en illröd bock i kanten!

Det var det här gänget som slutligen fick sin examen vid Läroverket i Malmberget - Var Dan Larsson och blogginnehavaren befinner sig på fotot, får intresserade lista ut på egen hand.
Det som är märkligt med Dan Larssons roman "Sänk Estonia" är som om man hälsat på två olika Dan Larsson. Den första delen av boken känns lite trevande, men sedan flyter storyn på och den blir plötsligt en bladvändare, t.o.m. språkläran hämtar tillbaka mark.

Jag har sagt det förr och jag säger det än en gång. Man måste ha en dräpande kritiker som läser det manus man författat och som kan slå ner på varje tveksamhet. Skillnaden blir huruvida man skall utkomma med ett mästerverk, eller bara en läsvärd roman. - Men kanske ligger det någon form av sanning i att sedan jag själv började fila på mina egna romanmanus, distanserat mig från att vara enbart läsare. Kanske har jag blivit den oresonliga kritikern istället, som är ute på ständig felfinnarjakt.




Dan Larssons machoroman "Sänk Estonia" om tiden kring Sovjetunionens fall, den har inte ens något att förtälja om vad för öde den ryska "välanvända" damen möter och det kan jag tycka är lite synd, eftersom han grävt så djupt i att inte lämna något spadtag ogjort för de övriga i persongalleriet, som är idel män. Inte blir det två rader om damen med de fotriktiga skorna heller, därmed missar han, den gamle hockeylirare i MAIF, målet som legat där fullständigt öppet för en riktig rökare till fullträff.

Lite full i fniss blir jag trots allt, när jag helt plötsligt står inför beskrivningar som lär höra hemma hos Dan Larsson av utanpåskriften att döma. Men det är väl kanske så med alla författare, att någonstans lyser det egna jaget igenom lite här och där. Jag tänker också på Dan Larssons pappa Sylvard Larsson och jag undrar om han inte i sin egen skrivarverkstad i himmelen, ler åt sin son och tänker: det var som attan, att jag fick ge namn åt en riktig ärkeskurk. Det tror jag Sylvard hade gillat!

6 kommentarer:

  1. Lol du är du är Gun, och det är bra.

    SvaraRadera
  2. Dan, rimligen borde Leif G W Persson läsa din bok, eftersom han nu i TV-rutan staplar upp en massa mediokra böcker som han läser.

    Jovisst är jag den jag är. Men jag erbjuder mitt skärskådande läsöga/lyssnaröra till både dig och Leif GW Persson. Guillou har ju denna gratishjälp hemifrån ;)

    SvaraRadera
  3. Får nog läsa Dan Larssons bok i alla fall ser jag, eftersom Gun inte klassar boken som någon medioker läsning, utan som ett viktigt tidsdokument där en utredning borde komma till stånd. Precis som i Thomas Quick fallet.

    SvaraRadera
  4. Gun du skall nog läsa "recensionen" om dig på FB, om du inte gjort det. Man får inte pilla på helig mark. Ajabaja kvinna!

    SvaraRadera
  5. Nej, jag hade inte läst det. Men nu däremot har jag gjort det.

    Har inte så mycket att tillägga: mer än att personen ifråga antagligen inte kan dra slutsatser ur saker och ting, som han har läst.

    Jag har ingalunda sågat Dans bok "Sänk Estonia", snarare tvärtom, eftersom den är alldeles för bra för att överhuvudtaget komma i närheten av det.

    Vad jag däremot vänder mig emot, gäller nutidsandan av hanteringen av svensk språklära och där har jag dragit parallellen till Leif GW Persson, eftersom både Dan och även Persson skriver om saker och ting, som återfinns i verkligheten och hämtat sina romanförlagor därifrån.

    Jag tyckte att jag i rättvisans namn kunde ta ett exempel där den andra har helt andra försäljningsupplagor - dock av helt andra skäl än kvalitetsmässigt. Persson har ett varumärke i sitt namn, vilket inte alls Dan har, även om han nu inte är någon helt okänd duvunge. Bl.a. så har förre justitiekanslern, numera hovrättsrådet, Göran Lambertz och klanen som han ingår, lagt ner energi på Dan som person. Han har fått ett eget omnämnande i bl.a. en webbsida, som massmördaranhängarkretsen hänger sig åt.

    Det är lika illa överlag med "språkläran". På TV kan man numera se att ordet "och" har börjat få ett kommatecken för sig. Vilket är fullständigt galet!

    Ordet "fattar" är också ett ord, som slentrianmässigt har börjat användas fastän det hör hemma i "nysvenskan" dvs. när man inte behärskar språket. På min tid så hette det: fattar du det unge! Då var det sannerligen ingen bra ordvalör som ordet hade. Nu används det istället för alla andra varianter av ordets valör: förstå, begripa, ta in, tolka, uppfatta etc.

    SvaraRadera
  6. Det var väldigt vilka diskussioner som dök upp när det t.o.m. fortplantar sig via telefonen och plingar till mitt i natten på mobilen.

    Tydligen har jag beträtt mycket helig mark och jag förstår faktiskt ingenting av det här om jag skall vara helt ärlig.

    När det gäller nyanvändningen att behandla språkläran/sättet att bilda meningar i SKRIFT, så kommer jag att strida för den till sista andetaget. Jag vill inte mötas av lärarna på högskolan är bekymrade över att de studeranden inte ens klarar av att skriva längre, än mindre läsförståelsen. - OM man nu hunnit så långt i samhället att det blivit så utbrett tycker jag faktiskt att det är allvarligt. Det har egentligen inte så mycket med själva Dans eller Perssons böcker att göra, utan ett allmänt samhällsfenomen.

    Själv har jag en god vän som brukar agera språkpolis, när jag använder mig av dialektala uttryck. Känner jag mig trampad på tårna av det? NEJ absolut inte! Men så är han också den enda som jag skulle kunna tänka mig att använda som bollplank/lektör OM jag nu någon gång kommer fram till en bokutgivning. Jag litar helt enkelt på hans omdöme och jag vet att jag inte kan förvänta mig någon björntjänst av honom.

    Jag antar att Dan kommer lägga det här bakom örat och nästa bok är jag övertygad om att han kommer att ha vår gamle svenskalärare på Läroverket i åtanke, liksom hans egen far som skrev en hel del. Även hade skrivarverkstad för ABF i Malmberget. Dans första bok är ett tydligt tecken på att han KAN om han bara vill och jag har inga minnen av att Dan inte behärskade den saken under läroverkstiden. Precis som Leif GW Persson kan om han bara vill. Skulle han inte kunna eller äga förmågan så skulle hans första bok inte se ut som den gjorde. - Hade jag förstått att de här två personerna, Dan och Persson, faktiskt inte kunde bättre, hade jag överhuvudtaget inget nämnt!

    Nu får det vara slutdiskuterat från min sida.

    SvaraRadera