Torget och centrala Malmberget Kopra, höghuset, Lövberga, Järnvägsgatan och Tippsta dvs. de övertäckta gamla gråbergstipparna.

Den här rutten rör sig i LKAB:s karta med inlösen 2012-2022 och 2014-2024. HUR orimligt det är kan man bara förstå om man också förstår hur dödsdömt allt är p.g.a. det statligt ägda LKAB:s gruvas inverkan på Malmberget.

Eftersom nu det tillsatts nya företagsslimmare av verksamheten i LKAB:s styrelse är det nog också en chimär. Man tänker helt uppenbart köra på de små marginalernas sida, både när det gäller mot ortsbefolkningens boende och miljö och säkerheten nere i gruvan. De helt uppenbart osäkra marginalerna och att det verkligen är så, vittnar alla som helt plötsligt fått med hast gett sig av från sina hem därför att marken riskerat att rämna och att de egna gruvarbetarna med sitt stora kunnande blir allt färre och det blir fler företag, som inte har de kunskaperna tillåts arbeta nere i gruvan, allt för den giriga profitens skull. Människor och liv har inte längre något värde.

Inte än heller har man insett,att ett statligt ägt gruvföretag inte kan plundra enskilda människors privatliv - genom att inte ge dem "nyckel mot nyckel".

Det en gång så sjudande torget med byggnader ger en ödesmättad stämning. Hur det här kan vara en skälig boendemiljö är svårt att se. Tomma affärslokaler, verksamheter som flyttar därför att personalen inte orkar arbeta under dylika omständigheter. Man skall ha mycket is i magen om man skall stå ut med alla gruvskalv och skador på byggnader som blir. Inte för att LKAB tillstår att det är så, men mer raketforskare än så behöver man trots allt inte vara, när gruvskalven börjat stegra sig över hissnande 36 mm/s.

Man kan undra vad det är för provisoriskt genomfarthinder, som satts upp utanför fd.(?) Hotell Malmen. Utsikten mot Kåkstan känns än mer suspekt. Undra hur man tar ut pengar i Malmberget nu för tiden...

Det är som att kliva rakt in i filmen "I am legend." Där filmens huvudperson, Neville, under tre års tid har lärt sig att söka mat och andra livsnödvändigheter på dagtid, troget sända radiomeddelanden i ett desperat hopp om att finna andra överlevande.

Bilar på parkeringen vid Kopra (Konsumhallen) och Berits hyreshus, Mabellhuset, kan det vara så att pizzerian är anledningen, eller har Kopra handlingsrusch? Kanske. Men efter klockan 20.00 kan man inte ens tänka tanken att få något att äta, då funkar inte ens pizza. Då får man köra ner till Gällivare. Inte är det så livat heller, eftersom det mesta är nedlagt och flyttat p.g.a. gruvan.

När jag svänger ut från torget och in mot Focushuset lägger jag märke till julbellysningen som hänger och vajar i vinden, så här den 15 juni. Det förstärker bara bilden och känslan över det som möter i de övergivna affärsfönstren. Björkarna är de enda som visar på växtkraft, de har blivit betydligt högre än sist jag var hemma i Malmberget.

Pressbyrån och Sporthallen visar inte mycket till livstecken heller och t.o.m. gubbarna på parkbänken, som brukade sitta fastklistrade på bänken syns inte ett spår av, inte någon av dagarna jag är i Malmberget.

Bullis gamla gatukök, dvs. Dannes Gatukök är stängt och affärslokalerna som ligger omkring är igenbommade. Sedan när vete gudarna... ser ut att ha varit ett bra tag sedan.

Det är så många minnen som kommer farande vid blotta åsynen av Sporthallen. Idrott, musik och kulturliv har varit signifikativt med Malmberget förr om åren.

Jodå, jag har noterat att MAIF alltjämt är vid liv, men de för en udda kamp mot LKAB också. Livet och allt sitter i väntrum...
Väntrum på vadå? Bättre tider?
Är det så Regering, Riksdag och LKAB:s styrelse framlever sina liv...med att sitta i väntrum?

Nordan där allt av kulturliv alltid har funnits, det har upphört för länge sedan. Varken bio, bibliotek eller något annat finns där längre. Hela kommunen har stått på näsan. Det går inte att sitta i väntrum!

I brist på egna affärer så får man göra reklam för ICA Kvantum i Gällivare. Jag pendlar mellan missmod & frustration och ren och skär ilska...

Distanshögskola (?) 
Foton över hur Malmberget en gång såg ut, där det normalt brukade hänga bioaffischer. Gruvdöden är inte att ta miste på: från dryga 14 000 innevånare till 3 000 talar sitt tydliga språk och kommunens dryga 27 000 till drygt
18 000 år 2011, vad som är nu har jag inte en susning om och SCB:s listor är traggliga att läsa och heller inte helt uppdaterade.

  T.o.m. den mest inbitne gruvförnekaren borde inse vidden av vad det hela handlar om. Det är inte bara tidens anda. Det har funnits mataffärer och kiosker i precis vartenda kvarter.

I denna stund sänder jag en djup tacksamhetskänsla till lokalteater som vägrar att ge upp. De har en årlig uppsättning.

Men när jag tänker på hur det Malmberget jag växte upp i blir det en sorgesam historia:

Bara i Malmberget fanns fyra biografer. Nordan som var både dansställe och hade riksteatern, utländska uppsättningar mm på sin reportoar. Ett kulturliv som slog det mesta för ett svenskt samhälle i samma storleksordning. Hur många orkestrar av olika genren som funnits vete gudarna, men det är många det.

Gruvdöden har varit förödande och vittomfattande.

Svanparken.
Nästa av gruvan dödligt skadade stolthet och rekreationsområde. En unik park med ett tidigare sjudande sommarliv, lekparker, estrader, fontäner, påfåglar, svanar, smådjur både i stora burar och fria.
T.o.m. den så poplulära Parkkiosken är borta.

Svanparken: Ännu en kostnad för kommunen, som LKAB:s styrelse också skiter högaktningsfullt i!

Låg vattennivå i den stora svan- och ankdammen, som uppstått p.g.a. sättningarna i marken p.g.a. gruvbrytningen, den kostade kommunen över
100 000:- bara i vattenkostnader förra året.

Svanar och gäss som normalt finns i dammen är inhysta i Älvsbyn och lär inte finnas i Svanparken i år, eftersom man inte ens kan hålla vattenståndet inom rimlig nivå.

Jag påstår utan omsvep, att det statliga ägda gruvbolaget LKAB håller på att få hela kommunen att stå på näsan.

Det är med en fadd smak i munnen jag lämnar Svanparken, ett tidigare sommarparadis.

Jag tillhör definitivt den allt större skara människor från Malmberget, som inte har några högre tankar om dagens LKAB, trots att jag genomlevt både gruvstrejk och annat skit från Regeringshåll.

Yrkesskolan, handelsskola, läroverk och ett i övrigt stort skolcentra låg förut i Malmberget, dvs. innan envisa och klåfingriga politiker bestämde över något som de inte ens kunde överblicka. Men de trodde väl att alla kunde bli raketforskare -  hur nu ett samhälle skall kunna fungera med det.

Så håller också hela Sverige på att stå på näsa!

Det är yrkesskolan som syns till höger på bild. Bortanför finns den byggnaden där Handelsskolan och Teknis låg. När jag gick på Handels efter läroverkstiden var jag ordförande i elevrådet. Jag fick fria händer av rektorn att ordna så att ett fik kunde öppnas i anslutning till skolbyggnaderna. De blev både en anställd och en fungerande verksamhet, som jag lämnade efter mig.

Järnvägsgatan det blev min sista utpost i Malmberget. När jag stod i begrepp att eventuellt köpa bostadsrättslägenheten på Järnvägsgatan, ringde jag till LKAB för att höra mig för om det fanns risk för något bostadprisras pga. vad som kunde ske med gruvan. Då skrattade den ansvarige tjänstemannen, som jag blev kopplad till, gott och intygade att det fanns ingen som helst risk med att köpa den, det skulle inte hände något i gruvan som kunde äventyra det förvärvet.

Jag totalrenoverade hela lägenheten blåste helt enkelt ut den. Jag förlorade nära nog 100 000:- på det "goda rådet" från LKAB tjänstemannen i en tid, då det passade mig allra minst p.g.a. det som hände mig på tingsrätten. Till det skall läggas till allt annat som ackumulerades med den arbetsskadan och jag kan väl lugnt säga att några högre tankar om det svenska skitsamhället har jag idag inte.

- Idag kämpar jag fortfarande för att den svenska arbetsskadelagstiftningen skall fungera, som det var tänkt, när lagstiftarna skrev den. -

HUR det slaget slutar det vet jag i skrivande stund inte...

Jag är just på väg att passera den byggnad till vänster där Försäkringskassan låg och var en stor verksamhet i Malmberget. Numera är det en liten filial placerad i Gällivare med tämligen inskränkta besökstider. Här vid Försäkringskassan i Malmberget arbetade min pappa en gång i tiden. Han slutade som boss på försäkringskassan i Överkalix, efter att dessförinnan gjort ett mellanspel i Göteborgsregionen också inom Försäkringskassan. Han hann inte ens avsluta sin anställning och gå i pension innan lungcancern hade fått honom på fall.

Jag hinner nästan helt och hållet passera handelsskolans byggnad innan jag får kameran att fungera. (Stålgement på avtryckarknappen och avsaknad av avtryckarknapp och därmed också möjligheter till zoom). Köpa kamera i Malmberget är liksom helt uteslutet det finns ingen fotoaffär kvar längre.

Det här är också LKAB-land nu för tiden och gamla husmodersskolan revs redan på den tiden jag bodde kvar i Malmberget dvs. även lekskolan där jag gick två år, när jag var liten.Byggnaden fanns dock kvar när min dotter var liten, ekorren som brukade dyka upp utanför vårt fönster och som vi matade, brukade efter avslutad måltid studsa iväg över vägen och uppför trappan till byggnaden. Så fort ekorren hade lämnat vårt köksfönster och balkongen rusade hon snabbt runt för att se, när den sprang uppför trappan till byggnaden: - Nu går ekorren till skolan, sa  hon med ett nöjt konstaterande.

Det är så vackra färger i Malmberget, kanske beror färgkaskaden på att det ligger ovanför Polcirkeln. Vackrast är det dock under den tiden när solen återkommer. De färgsprakande morgonhimlarna sitter där förevigt kvar i mitt bildminne. Min yngste son brukade be mig stanna bilen, när vi var på väg till skola och jobb och så satt vi där på höjden och bara njöt en stund av färgerna på himmelen, innan det var dags att starta bilen och rulla vidare in i den nya arbetsdagen.

Där ovanför elskåpet på nedre botten var mitt gamla sovrumsfönster och yngste sonens sovrumsfönster inl. badrumsfönstret. Det var ett bra boende, nära till Svanparken, som var mitt och dotterns andhål i tillvaron. Centralt och bra med tonårsbarn, som hade mycket träning i Sporthallen och nära till skolor.

En busskur mittemot vår gamla bostadsingång, det var en klar förbättring! Fråga är bara hur turtätheten är.

Så pensionärshemmet, Lövberga och nu blir mitt sinne dystert igen. Tänk alla dessa gamlingar som skall utsättas för alla dessa våldsamma och oberäkneliga gruvskalv, som har en helt annan dignitet än när vi bodde kvar i Malmberget.

Det ÄR horribelt!

Så närmar jag mig den nya leden mellan Malmberget och Gällivare och ser mot Tippsta, de gamla övertäckta gråbergstipparna, som var en dödsfara när jag växte upp och som jag skrev tidigare blogginlägg om. Det är de väl kanske ännu, ingen vet väl egentligen hur mycket alla dessa utsläpp p.g.a. gruvbrytningen som haft menlig inverkan på människors hälsa. Själv vet jag bara att när jag flyttade till inversionens Göteborg så kunde jag sluta med alla allergitabletter och inhalator.

 Det är nog kanske inte undra på att barnläkaren vid Gällivare lasarett redan i början av det här seklet var väldigt orolig över barnhälsan. Men det har inte hindrat LKAB att inte bry sig. Det man inte vet, eller rättare sagt inte vill saluföra, det tycks man inte bekymra sig speciellt mycket om. Någon större vilja att fylla sina ansvar det har de inte, trots den våldsamma giftspridningen som sker från just gruvan och som finns dokumenterade i Naturvårdsverkets rapporter. - Det är ruskiga saker som malmbergsgruvan släpper ifrån sig.

Här före sommaren undrade jag i mail till Anders Lindberg, LKAB, varför de hade mätningar som låg så långt bort från Malmberget, i Pålkhem vill jag minnas att det var. Men han upplyste mig om att det var kommunen som gjorde dessa mätningarna. Det om något talar väl ändå sitt tydliga språk om hur illa skött allting egentligen är...

Jag har som vuxen slagits av hur många av oss, som sedan flytten härifrån har blivit oerhört hälsomedvetna, efter att dessförinnan haft våldsamma hälsoproblem redan som barn. Tänk bara det goda kalla vattnet, som kom direkt från gruvan. Det var så kallt att vattenkranen blev immig. Men helt plötsligt blev det tvärstopp för det. För farligt!

Renen syns där uppe på Tippsta...

...och Idrottsplatsen ligger där framme i korsningen till höger.

I korsningen till OKQ8, till vänster, där man också kan ta sig till Östra Malmberget och även till Bäckenområdet, har man satt upp en riktigt trevlig rondell. På mitten står en riktigt gammal malmvagn. Till höger kör man in till det friliggande villaområden, som jag fram tills dess jag satt i bilen hemåt igen, sände en tacksamhetstanke skulle vara fredade ännu ett tag från gruvans inverkan/påverkan.

MEN då trodde jag helt fel, där jag satt i mitt gamla hus på Snöstigen, Södra Mosebacke i Malmberget och njöt av att där var allt i alla fall som det brukade vara, undan från gruvans avigsidor. Jag riktigt njöt av att mitt gamla hus var så himla välskött. Det kändes riktig bra efter allt annat negativt som jag upplevt av ett döende Malmberget.

Det brinner under fotsulorna på LKAB det är inte bara så att det vill ha fullskalig gruvbrytning under bl.a. höghuset på Torget i Malmberget, trots att folk inte är evakuerade därifrån. Nu vill man även ge sig i kast med dessa områden också. Mailansökan hade skickats in till Bergsstaten bara för att skynda på handläggningen, så det är väl något nytt direktiv uppifrån hierarkin.

Det betyder enligt kartan och de hus och gatuadresser, som fanns uppräknade, där LKAB inte ens hade rätta ägare på ett otal fastigheter/tomter, så fanns adresser som omfattade hela Bäckenområdet, Norra Mosebacke, Södra Mosebacke och Mosebacke kullar. Dvs. nu ligger hela mellanområdet löst, dit LKAB förflyttat folk ifrån Malmberget. SKANDAL är bara förnamnet över en så undermålig framförhållning och planering!

Naturligtvis kommer LKAB att få fortsätta sin bärsärkargång hos vanliga människor, de där priffarna på Bergsstaten har tydligen ett direktiv från högre ort att följa. Men skandal är det likafullt därför att de har inte ens vettet att låta folk bestämma själva om de anser att det är acceptabel boendemiljö!

snacka om att bli omkörd.....