torsdag 21 maj 2015

Peggy Guggenheims ande suckar nog tungt idag, kanske lika tungt som de som gick över "Suckarnas bro" i Venedig.

Det är förunderligt med alla dessa stiftelser, de bryr sig inte ett dyft om testatorns vilja. Exemplen på det är så många, att mitt bokmanus (som aldrig tycks nå något slut) fått utgångspunkt ifrån den företeelsen, att inom stiftelserna där förkommer saker och ting, som inte tar fasta på testatorns sista vilja. Det är fritt fram att jobba med vad som helst bakom kulisserna och det gör man i allra högsta grad i mitt bokmanus (som aldrig lär komma ut).

Vi har även här i Sverige goda bevis på hur testatorns vilja viftats bort av penninggiriga människor.
Peggy Guggenheims biografi och egen historia är rätt fantastisk, när man tänker på saken och det händer understundom, att jag gör det. Tänker.

Peggy Guggenheims pappa gruvmagnaten, Benjamin Guggenheim, var den femte av sju söner till Meyer Guggenheim.


Benjamin Guggenheim gifte sig med Florette Seligman och de fick tillsammans tre döttrar varav Marguerite "Peggy" Guggenheim var en av dem. Benjamin Guggenheim gick ombord på RMS Titanic i Cherbourg tillsammans med sin älskarinna, den franska sångerskan Madame Léontine Aubart, sin betjänt Victor Giglio, sin chaufför René Pernot och Emma Sägesser.

Benjamin Guggenheim delade hytt B82 tillsammans med betjänten Victor Giglio. (Blink ... blink... ) Vid fartygets sammanstötning med isberget befann sig Guggenheim och Giglio för stunden sovande i sin hytt. När Benjamin Guggenheim insåg att hans liv inte gick att rädda, klädde han om till sina allra finaste kläder och inväntade döden. Han förklarade att anledningen till klädombytet var för att ”gå under som gentlemän”. Nej, fråga mig inte hur man vet det, att han bytte om och inväntade döden "som en gentleman". Jag har inte en susning.


Fartyget hade som bekant 2 224 människor ombord, men var endast utrustad med livbåtar för 1 178 personer. Titanic jungfruresa fick ett hastigt slut liksom Benjamin Guggenheims och de båda gick till botten den 15 april 1912 efter att ha kolliderat med ett isberg i norra Atlantan.
Det gick lite bättre för Benjamin Guggenheims bror Solomon Robert Guggenheim, som var en industri- och finansman, tillika amerikansk konstsamlare och filantrop och sålunda även farbror till Peggy Guggenheim. Han bildade en stiftelse för den konstsamling han innehade. Konstsamlaren Peggy Guggenheim, donerade i mitten på 1970-talet sina samlingar och sitt hus i Venedig till stiftelsen.

Stiftelsen driver Solomon R. Guggenheim Museum i NY, Guggenheimmuseet i Bilbao, Guggenheim Museum SoHO i NY, Deutsche Guggenheim i Berlin, Guggenheim Hermitage Museum i Las Vegas och Peggy Guggenheim Collection i Venedig.
På ön Sasdiyat i Abu Dhabi i Förenade Arabemiraten pågår uppförandet av den hittills största Guggenheimkonsthallen med en yta på 30.000 kvadratmeter. Enligt planerna skall den invigas 2017. Huruvida konsthall i Helsingfors kommit någon vart känner jag inte till.

Peggy Guggenheims barnbarn har stämt Guggenheimstiftelsen för att splittra och kommersialisera mormoderns samling. Stiftelsen å sin sida slår ifrån sig - barnbarnen är inte ens omnämnda i Peggy Guggenheims testamente och skall därför inte ha några synpunkter på stiftelsens göromål.

Domstolsförhandlingarna inleddes i Paris på tisdagen. Fejden går tillbaka till 1994 då barnbarnen Sandro Rumney och hans halvbror Nicolas Hélion stämde Guggenheimstiftelsen för att inte ha följt testamentet. Enligt testamentet får ingen annan konst än Peggy Guggenheims finnas i samlingen som visas i hennes palatsliknande hus i Venedig.


Barnbarnen hävdade i processen 1994, att Guggenheimstiftelsen blandat in konst från andra samlingar och att de dessutom vanhedrat mormoderns minne genom att sätta upp skyltar, som talar om vilka som sponsrar museet. Den gången slutade det i förlikning.

Men nu har bröderna ilsknat till igen. Sandro Rumney säger till tidningen The Guardian att "Guggenheim är vidriga" och att han fick nog när han såg skylten "Schulhof-samlingen" bredvid "Peggy Guggenheim-samlingen". Barnbarnen kräver nu att Peggys konstsamling fråntas Guggenheimstiftelsen.

Trots detta ständiga konstbråk vilar Peggy Guggenheims palats helt omedveten om vilket rabalder som ständigt blossar upp. Det är stilla i palatset längs Calan Grande i Venedig. Befinna sig i Peggy Guggenheims hem Palazzo Venier dei Leoni vid Canal Grande är en vila för själen. Men trots att jag tidigare besökt Venedig var det mitt första besök i Peggys Lejonpalats 2007.
 Fastigheten, ett palats från 1700-talet, ritat av arkitekten Lorenzo Boschetti, köptes av Peggy Guggenheim i slutet på 40-talet. Hon bodde där i trettio år. Palatset med dess konstsamling samt trädgården, numera benämnd Nasher Sculpture Garden öppnades för allmänheten år 1951. Efter hennes död 1979 övertogs driften av fastighet och museet av Solomon R. Guggenheim Foundation och museet återöppnades på 80-talet.


Guggenheimstiftelsen omvandlade och expanderade Peggy Guggenheims privata hus. Om det blev till det bättre eller sämre kan jag inte uttala mig om. Men det känns väldigt kalt och kallt och vitt. Hemkänslan uteblir.
Peggy Guggenheims aska finns placerad i ett hörn av trädgården Palazzo Venier dei Leoni, där även hennes älskade hundar, (ett gäng små pudervippor i snöre, som hon flitigt fotograferats med) som äldre damer har en viss förkärlek för. Hundarna ligger också begravda där och har egna små gravvårdar, intill hennes egen. Jag betvivlar dock att Peggy Guggenhems små pudervippor någonsin gick i snöre (koppel).
Peggy Guggenheims privata palazzo i Venedig är ett litet museum för modern konst. Det är ingen konst som jag direkt gör stora vågen för, men själva huset, miljön och trädgården är klart värt ett besök.
Samlingen innehåller konst från tidigt 1900-tal av europeiska och amerikanska konstnärer, bland annat av amerikanska modernister och italienska futurister bl.a. Pablo Picasso, Salvador Dali, Jackson Pollock, Wassily Kandisky, Joan Miró och Max Ernst, som var Peggy Guggenheims make i det andra äktenskapet. Museet har också målningar av Peggy Gugenheims dotter Pegeen Vail. - Men jag gör ett förbehåll ang. mitt omdöme av kosten som visades vid mitt besök 2007, eftersom stiftelsen tycks ha blandat om korten rejält av barnbarnens upprördhet att döma. Kanske är det inte ens Peggy Guggenheims kvarlämnade konstsamling jag har sett...

Vem vet och vem vet hur det nu slutar. Inte jag i alla fall. Jag är inte ens the pianoplayer.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar