Google+ Followers

tisdag 12 maj 2015

Inbrotten har länge varit en farsot i Göteborg.

Varje vecka ligger flera rapporter från Grannsamverkan och polisen i brevlådan. Men så vidare värst många knop läggs inte ner på att stävja inbrotten. Vad som händer den vanliga människan är inte längre en sak som prioriteras i vårt land. Under ett år bestämde jag mig för att spara alla rapporter från Grannsamverkan. Det blev en 7 cm tjock pappershög, med åtskilliga brott på vardera pappret. Då skall man veta att det är bara inrapporterat från vår stadsdel, inte från de övriga.

Så säger man att brott inte lönar sig. Jag tycker det verkar vara alldeles förskräckligt lönande att vara kriminell i alla dess tänkbara varianter.


Jag har en gammal elev vars morföräldrar vaknat av att någon befunnit sig inne i deras hus. Första gången vaknade de av att någon stängde deras sovrumsdörr. Andra gången varseblev de bara att de inte var ensamma i huset längre, någon fanns på nedre plan. - Känslan de måste ha känt är nog obeskrivlig, jag har en egen referensram att tillgå.

Själv har jag vaknat med en vilt främmande berusad finne i mitt hotellrum på Hotell Gillet i Uppsala 1974, där jag var på kurs i Domstolsverkets regi. Det höll på att sluta riktigt illa. Det var först när allt blivit svart och  ljusprickarna strålade över synfältet medan greppet om min hals blivit helt förlamande och ljudet kom och gick, det var först då som en knivskarp tanke kom farande genom mitt huvud: Jag håller på att bli strypt! Jag dör nu! Jag VILL INTE dö!

Hur en 164 cm kvinnlig gestalt med en kroppsvikt på 58 kg, kan bli starkare än en tvåmeters man av grov kroppsbyggnad, är för mig ännu en gåta. Med fötterna sprattlande i luften, blev bordet räddningen och han föll baklänges över bordet, med mig hängande i ett grepp som plötsligt slaknade. Innebörden att slåss för sitt liv, fick efter den händelsen en helt ny innebörd.

Man jag vet också att ibland handlar man inte heller rationellt. Springa ifrån döden är som att springa i mardrömmar, allt verkar gå i ultrarapid. Men känslan går aldrig att glömma, stegen bakom. Lugna stora kliv, segervissa steg: jag tar dig, spring du bara. Känslan av att kunna läsa sin förövares tankar är fruktansvärd, de hemsöker när som helst och när man minst anar det. Ännu kan jag känna känslan över mina bara fötter på korridorens heltäckningsmatta, hitta en olåst hotelldörr, hinna låsa igen just precis när han når fram. Bara för att sedan sitta bredvid en telefon och inte förstå att räddningen är där - bara att lyfta på telefonluren. Kortslutning...

Sedan efter en hel evighet, lyssna och försiktigt öppna dörren. Se de långa korridoren mot det egna hotellrummet i slutet av korridoren. Bege sig ut i korridoren för att ta sig tillbaka till rummet för att få på sig något och ta sig ner till receptionen. Men bara för att finna att han bara stått gömd bakom en nisch och inväntat det flydda bytet.

Jag blev märkt av den händelsen och har bara sovit under Fort Knoxliknade förhållanden sedan dess. Ingen i min omgivning förstod heller, att hantera det trauma jag hade upplevt. Jag drog mig inom mitt skal, tystnade istället, förstod att jag skulle vara lämnad ensam åt mitt öde.

Det finns bara en plats på jorden, där jag har sovit många nätter sedan dess, utan den minsta tanke på att finnas bakom dubbla lås. Men så skör bubblan är och hur lätt osäkerhetsmomentet med att sova finns där ständigt närvarande. Hur kan man förklara det som inte låter sig förklaras.


Sov du så vakar jag
, finns det inte många av i det verkliga livet.
Mer än de av märket Assa säkerhetslås.

Varje nytt blad från Grannsamverkan, som singlar ner i brevlådan läser jag noggrant och inte vet jag om det är alla mina egna dåliga erfarenheter, som får mig att göra det, eller om det är mitt tidigare yrkesgebit, eller om det är så att jag inte duckar för verkligheten, som får mig att vara den enda i hushållet som läser allt från första till sista bokstaven.

Men idag inträffade något helt nytt. Bland fyra olika rapporterade händelser från polisen föll mina ögon på två som avvek starkt.


Adress, område, tid stod som vanligt utsatt och så händelseförlopp:

Båda målsägande far och son har varit hemifrån i några dagar. Då sonen lämnade bostaden gav han nycklarna till sin bror. Brodern tappade sedan nycklarna och då sonen kom hem igen upptäckte han att någon varit inne i bostaden och tillgripit gods. Sonen bytte lås direkt. Oklart vad som tillgripits.

Jag hade högläsning för Herr H och sade:

- Kan du ge mig minst två troliga händelseförlopp här...

Jodå, det kunde han. Det är många lägenheter att prova på om nycklarna passar. Måste ha varit som att söka en nål i en höstack, tillade han dessutom. Han är nog lite mer skarpsinnig än jag ibland tror honom om, när han sitter där och inte lyfter blicken från morgontidningen medan jag pratar med honom.


Adress, område, tid stod som vanligt utsatt och så händelseförlopp: 

Okänd gärningsman kan misstänkas för stöld genom inbrott i bostad, genom att ha brutit upp ytterdörren och sedan i bostaden tillgripit en parfymflaska.

Nu fanns det inte någon uppgift om parfymsort, men känner ni nu parfymdoft kring någon mörkskygg person, då vet ni också vem det är, eller?

Såja, upp med vädringskornen i näsan. Vi skall väl inte tro att det kan var fråga om något annat...

Själv hade jag nog satsat på en kaviartub ur kylskåpet om jag hade gjort omaket att bryta upp en ytterdörr, eftersom min Kalles Randiga tog slut för någon vecka sedan. Crème Fraichen ligger där så ensam på skivan Lingongrova, utan den där lilla klicken av Kalles Randiga utsmetad och den där teskeden Rödlökscumberland blir inte riktigt detsamma. Men det får duga tills hjärnan också är påkopplad, när jag seglar in i ICA-butiken.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar