Google+ Followers

torsdag 8 januari 2015

Rundresa Spanien Dag 6 Gibraltar.

Här finns ett inlägg som jag gjorde när det begav sig. Jag ser att jag har återanvänt en del text, eftersom jag nu varit omedveten om vad jag skrev då, men det här stolskraparrallyt det gick verkligen inte av för hackor, eftersom det inte gick att undkomma. Sedan var det väl ungefär det som kan hända.




Men läs eller hoppa över. Jag tar nu tag i det som inte framgår sedan tidigare...

Gibraltar i den delen där det brittiska brett ut sig ser rätt trevligt ut och är lite mer uppdaterat. Men man skall ha klart för sig att betalvalutan är pund!

Trädgårdsdesign när den är som mest egen och vad kan man inte göra med snäckskal...

Så här såg det ut på håll....

Jag frågade Herr H om han inte skulle investera i en resestrykbräda också, när han nu hade köpt med sig ett litet resestrykjärn på Landvetter vid avresan. Han viker sina kläder i resväskan, medan jag som rest Europa runt på hippietiden med motorcykel, vet att rullar man istället kläderna ser man inte ut som om man legat och sovit i kläderna och behöver inte vara så minutiös som han viker sina kläder. Dessutom finns en till fördel, det ryms betydligt mer i resväskan, när man rullar alla kläder.

Vi tog kabinbanan upp till toppen av Naturreservatet Upper Rock och där mötte oss genast Berberaporna alt. Magoterna så fort vi tog första steget ut ur kabinbanan. Berberaporna finns numera i Atlasbergen och på angränsande bergsområden i Algeriet och Marocko och så förstås vid Gibraltar. Magoten är den enda apa, som ännu finns vild norr om Sahara. Men de här aporna blir utfordrade med massvis av frukt, de blev också kollade av veterinär, så det lär inte gå någon nöd på den.

Däremot är det strängeligen förbjudet att mata dem och man behöver inte vara raketforskare precis för att förstå, att man inte skall ge sig i kast med dem.

Aporna är som människorna som äter för mycket och alla hade det verkligen eget sinne och det gick inte att ta miste på att det sinnet var högst personligt.

Väntar på nya turister som stiger ur kabinbanan, att knycka väskor, kameror eller plastkassar av. Vill de inte släppa ifrån sig fyndet frivillig så kan man alltid visa huggtänderna och det får avsedd effekt. Sedan är det tydligen kul att se sakerna, när de flyger ner längs branten! Å jo, visst såg det rätt underhållande ut, det måste jag tillstå.

Är man en liten kille kan det vara lite skräckblandad förtjusning, att närma sig en apa på lite behörigt avstånd.

De här aporna är verkligen utstuderade typer! Så man kan verkligen fundera en stund över vem som betraktar vem egentligen.

Människor som försöker att låta och härma en apa är nog rätt förvirrande för en apa.

Men det finns väl dussinet fullt varje timma av dessa människor, så den här honan hon tog det hela med lugn och ro.

Trots varningsskyltar vad aporna gjorde och hot om dryga böter, så var det naturligtvis människor, som inte förstod vad som stod på skyltarna. Kan man annat än skaka på huvudet?

På väg upp och ner med kabinbanan var utsikten inte så pjåkig. Här ser man hur landningsbanan är kortare än själva hamnområdet.

Så här kan man också bo om man tycker att det är bra....

Botanisk trädgård väckte genast vårt intresse, var det nu riktig engelsk trädgårdsstil.

Så här såg den Botaniska trädgården ut.

Det var en del blomning men inget översvallande precis.

Träd är anpassningsbara till de yttre omständigheterna.

Just den här trädgårdskonstinstallationen kallas margaritas ante porcos   

Jadu, man kan fundera en stund över vad trädgårdskonstinspiratören hade i åtanke....

Liten vattenspegel.

Den här växten kände jag igen, den invaderade hela mitt köksfönster och när jag försökte klippa ner den lite blev den tvärsur och dog! Men jag har en ny i en av de stor krukorna i vardagsrummet, jag hoppas den inte blivit alltför sur över att behöva bli samplanterad med andra växter.

Intressant makapär!

På rummet fanns strykjärn och strykbräda. Naturligtvis blev Herr H tvungen att testa vilken som var bäst. Jag röstade med fötterna och vände huvudet åt andra hållet och somnade som en stock. Mina knän är inte så promenadvänliga ännu.

Jag som hade bespetsat mig på att åka över med färjan över dagen till Tanger i Marocko nästa dag. Men med de onda knäna och ryggen blev det ett lätt val, jag tordes inte utsätta mig för den strapatsrika överfarten. Ännu drömmer jag om att resa till Marrakech och Herr H påstår att jag är spritt språngande galen. Kanske har han helt rätt, men jag har funnit något i deras kultur, byggnader, kryddor, färger och mat som tilltalar mig.

En hibiskus mitt i stan.

Just precis de här kakelplattorna hade jag funderat på att sätta upp i vårt badrum! Men jag hade nog aldrig tänkt tanken att man kunde ha det som husfasad.

Efter lite välbehövlig siesta så knallade vi ner längs med Devils Tower road, eftersom det hade börjat kurra i magarna lite och hamnade slutligen på Casemates Square.

The Tunnels utomhusservering verkade vara ett lyckat val, så där i kvällningen när det äntligen var lite svalare ute. Kostnad för något som när den dukades fram verkade vara sista måltiden gick lös på 38 pund. Vi gjorde i vanlig ordning flera nya bekantskaper den kvällen.

Det är det som är så himla roligt med att vara ute på resande fot, man träffar människor som man kommer i samtal med och då kan vad som helst rinna upp som samtalsämnen. Det kan bli hur knasigt eller glatt som helst. Här var det verkligen glada gänget som trillade över oss: en urtrevlig cypriot och en obeläst engelsman, som tyckte att det var intressant att vi kom från Sverige, eller var det nu Schweiz... var det nu låg.

Det är underbara berättelser man får sig till livs. De här människorna som påstår att människor i allmänhet är inbundna och inte bjuder på sig själv, har jag aldrig förstått mig på. Det är inte min erfarenhet om människor, det är bara de dagar man själv är djupt försjunken i sig själv, eller signalerar att man vill vara högst privat som det också blir så.

Fast min dotter påstår att jag mestadels verkar gå omkring med en lapp i pannan där det står:
"du kan prata med mig, allra helst om du är villrådig och behöver någon att prata med!"eller hur det nu var......


-------------

Nedanstående länk är faktiskt också hämtat ur min blogg, 31 januari 2014 och det vittnar om att de på Gibraltar insett, att det inte går att låta levande varelser härja fritt. Vissa saker måste man ta itu med innan problemen växt över huvudet och så är det med allt här i världen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar