Google+ Followers

onsdag 7 januari 2015

Rundresa Spanien Dag 5 från Malaga med buss till Gibraltar

Jag vaknade av världens underligaste dröm: en form av förlovning där jag skötte den!? Och ett budskap från "Abu": döp inte barnet till det spanska namnet, välj det moriska...

Någon som är bra på drömtydning? Eller är det känslan från Generalife som tagit fotfäste.
Efter frukost packade vi hop och checkade ut från hotellet i Malaga. Gick bort till busstationen (bussterminalen) med våra rullresväskor och blev påmind tingens natur: 
 
En kundvagn med reklam för IKEA stod uppställd mellan dörrarna in till bussterminalen i Malaga!

Jag föredrar faktiskt bussresor av den enkla anledningen att den kör in och den kör ut i alla samhällen/städer där bussen passerar. Man hinner skaffa sig en bra överblick över möjliga platser att återvända till.

Vår mjölkbuss med bussbolaget Portillo (det är en massa olika bussbolag som trafikerar diverse olika sträckor) hann passera 9 olika stop innan vi var nere vid vår slutdestination La Linea, på den spanska sidan av Gibraltar. Busstider och rent praktiska saker kollade vi upp redan vid ankomsten till Malaga, både till Granada/Alhambra och även till Gibraltar, sålunda kunde vi luta oss lugnt tillbaka och slippa fundera dess mer.

De ställen vi hann passera klingar säkert bekant i gamla turistöron: Torremolinos, Fuengirola, Marbella. Mindre kända: San Pedro, Estepona, San Roque och sist La Linea (på spanska sidan av Gibraltar). Minns inte hur länge bussturen tog, men en normalresa med bil tar den sträckan ca 1 timma och 40 minuter och är 134 km, dryga 13 mil.


Man behöver inte fundera om man kommit rätt med bussen, eftersom Gibraltarklippan sticker upp bland molntoppen, som en operakuliss. Det är bara att plocka av rullresväskorna från bussen och bege sig med kartan i hand, om nu inte logiken säger sig vartåt man skall bege sig. Med dagens tillgång till bl.a. Google maps
https://www.google.se/maps/place/Gibraltar/@36.1373144,-5.3521449,14z/data=!4m2!3m1!1s0xd0cbf762714be35:0x384e25263600870f  

 är det ingen som helst konst, att lokalisera sig innan resan. När jag planerade den här resrutten hemifrån, insåg jag rätt snart, att denna rundresa gick till längst ut på yttersta grenen på alla tänkbara sätt. Hur mycket på yttersta grenen jag hade lyckats pricka in, det hade jag inte haft en aning om....

Namnet Gibraltar kommer från den arabiska benämningen Djebel Tariq, "Tariqs berg", efter den moriske härföraren Tariq ibn Ziyad. Det uppstod i samband med arabernas invasion i början av 700-talet. Den Pyreneiska halvön kom i spansk ägo år 1490-talet då morerna definitivt drevs ur Spanien ("morens sista suck"), se Alhambra Dag 2 på rundresan.

Är det inte märkligt, att jag helt omedvetet suttit hemma i min bostad i Sverige och planerat en rundresa, som skall visa sig vara en helt och större sammanhang, en spegling tillbaka i tiden och där samma tema med morerna hela tiden upprepar sig.
Ännu i skrivande stund funderar jag över vad livet egentligen vill säga mig, eller är hela livet enbart ett kluster av slump?
Statyn vid gränsövergången är rätt tydlig hur saker och ting alltid har fungerat mellan de olika länderna, där endast en landningasbana skiljer de båda länderna åt, men står i stor kontrast till varandra. Det är inte hut tal om något annat: man knallar helt enkelt över till andra sidan och bunkrar upp! Det är som en kort fotvandring mellan Andalusiens Spanien och England.
Jag vet inte men jag tror att det är det enda stället på jorden där en flygplats är gränsen och där man fåröver en landningsbana!
  

Inne på den brittiska sidan hängde alltjämt efterlysningar av den ännu inte återfunna Madeleine McCann, vars öde tagit många olika vändningar i utredningen genom årens lopp.

Här på bilden kan man se landningbanan, som delar de olika länderna och städerna åt. Utställningen fanns inne i "gränsövergången", dvs. den byggnad som man passerar igenom. Efter start och landning är det bara havet som väntar, så det gäller nog att det engelska flygbolaget som varit känt för sina fulla piloter är nyktra, annars blir det ett jätteplask rakt ner i Medelhavet.

Under det spanska tronföljdskriget anföll den engelske amiralen George Rook Gibraltar och dess fästning (morisk). Han steg iland med 5 000 man och till sin förvåning upptäckte han att förvarna bara var ca 500 man och efter två dagars belägring kunde han inta fästningen. Gibraltar deklarerades officiellt som en brittisk besittning. Spanien försökte med hjälp av Frankrike att ta tillbaka fästningen, men misslyckades. I början på 1700-talet ansåg spanjorerna, att det inte var någon idé att anfalla igen och i freden i Utrecht.
Territoriet överläts därefter till Storbritannien "för all framtid".
Gibraltar har tillhört Spanien i 212 år (1492–1704) och Storbritannien  så långt och ännu dvs. ända sedan 1704. Spanien har både militärt och politiskt försökt att ta tillbaka halvön vid ett flertal tillfällen, men misslyckats. Vid en folkomröstning i Gibraltar 1967 röstade en överväldigande majoritet för att Gibraltar skulle fortsätta vara brittiskt, så har det fått förbli, eftersom man till skillnad ifrån Sverige låter folkomröstningar vara det utslagsgivande.

Första delen av Gibraltar är mest en historia om mindre attraktiva byggnationer, men sedan ändras karaktären.

Uppackning på hotellrummet. Den inte alltför långa promenaden med rullresväskorna mellan La Linea och hotellet i Gibraltar var en svettig historia i värmen och den brännheta solen, trots att solen delvis gömdes bakom ett dis.

Herr H utprovar alla varianter av dörrmeddelanden man kan lämna på utsidan...

Jag botaniserar runt på hotellet på egen hand sedan jag tagit en dusch, eftersom Herr H hann göra det medan jag stod i duschen efter framkomsten till hotellet. Sedan låg jag utslagen på sängen en stund efteråt och måste ha somnat till innan han dök upp igen. - Den här dagen var det Herr H som var utslagen, han mådde dåligt i magen efter ankomsten till hotellet och vägrade t.o.m. att komma med ut och äta något på kvällen. Så jag tog en vaniljpåse Modifast, som fått följa med som nödproviant om jag inte någon dag kände för att proppa i mig vanlig mat, det är ju lite annorlunda mattider att anpassa sig efter både i Italien och Spanien, så det fick bli en pulver-skak-påse och en kopp te, sedan satt jag mig framför PC:n och vända på alla felvända bilder, sedan fördjupade jag mig i en bok som jag släpat med mig hemifrån. Herr H stackaren såg inte ut att må alltför bra, dryck och låta tiden ha sin gång är alltid den bästa läkaren.

Utsikten från takterrassen med poolen får mig att få en rätt klar bild över hur staden ser ut. Här lär knappast behövas någon Hop on Hop off Sightseeingtur, vanlig busstur för att utforska yttersta grenen är nog fullt tillräckligt.

Det är däruppe på toppen, som man med hjälp av kabinbanan kommer upp med, som de berömda Gibraltar-aporna håller till...

Jag stod ett bra tag och undrade om det låg en orm på ett av taken nedanför vid takfönstret. Men det måste ha varit en svångrem, hur nu den kommit dit....

Ute på gatan strax nedanför hotellet fanns en leksaksaffär där man hade en bubbelmaskin. Hade det inte varit för att packningen är begränsad när man reser med rullresväska, hade den fått ta plats i väskan. Jag ringde hem till Sverige och gratulerade min yngste son som hade födelsedag. Det känns inte bra att inte vara närvarande, när någon av barnen fyller år, på något sätt fanns en tröst i såpbubblorna som jag stod och lät mig omslutas av. Jag bara avskyr det hjärtligt, eftersom de aldrig någonstans inom mig slutar upp att att vara barn, även om de faktiskt är vuxna allihop.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar