Rundresa Spanien Dag 4 Malaga

En del dagar är inte roliga att hantera. Speciellt inte när man t.o.m. är svullen runt knäna och det hela har spritt sig till baksidan så där det egentligen borde vara knäveck, är något form av rund bulle. När knän slår bakut rejält, sprider sig eländet även ner till fotknölar och vrister, som är alldeles svullna. Det har sitt pris att få båda knän skadade. Resten av kroppen skall vi inte ens nämna! Men Sverige är ju ett helt fantastiskt land, på alla tänkbara fronter, det är ju det alla strutsar tror!
 
Försäkringsbolag med sina lierade förtroendeläkare de hävdar med en dåres envishet, att allt skall vara självläkt på 2 månader! Vilket i sig fått min opererande och behandlande läkare, att betrakta mig klentroget ungefär som om han tror att det är jag, som försöker mig på en amsaga om försäkringsbolag. Hur hela historien kommer att sluta får vi se, men det kanske finns all anledning att återkomma med ett helt eget blogginlägg. Vem vet...

Vi får väl se hur det hela slutar, därför att äntligen är det på upploppssträckan: efter 4 knäoperationer är allt så färdigt det kan bli. Mer finns inte att göra förutom knäproteser vilket jag vägrat redan i inledningsskedet. Jag förutsätter att läkarvetenskapen går framåt och att det går att lägga till broskinplantat och bortkarvade delar av menisker.

Är det en lika eländig typ som jag, som ligger där och har gett upp?

Nej, han har bara tagit siesta även om plåtunderlaget inte ser speciellt skönt ut. Garneringen runt plåten av diverse förbipasserande hundar gör att lukten inte känns alltför tilltalande i hettan.
- Du har för bra luktsinne, säger Herr H, när jag klagar över lukten.

Idag får det bli en välbehövlig vilodag med både inlagd låååååång siesta och även ett eftermiddagsnedslag i sänghalmen och inte något speciellt på schemat. Kroppen orkar inte, förmår helt enkelt inte. Men Herr H är van, han har sin lilla PC att joddla runt på medan jag sover som en stock på Hotell Astoria, totalt förbi p.g.a. all vedervärdig värk, trots det tycker jag mig bli varse i halvkoman, att han även är ut en sväng.

Men mitt sinne är aldrig länge i downläge, så länge jag andas, försöker jag att ta mig framåt, även om jag innerst inne vet, att nu har jag överskridit alla gränser. Redan dagen innan vet jag vad det kommer att stå på nästa dags räkning, som skall betalas kontant. Smärtor ger inga krediter. Men själv är jag som vilken annan schizofren som helst, med dubbla personligheter. Det andra, jaget, är helt frikopplat från kroppen och den kikar just nu på något tilltalande i skyltfönstret.

Det enda som är väldigt synd, när man valt alternativet hotell, är att man inte kan bestämma själv vad som står på menyn. Men det finns inget land, inget plats, som inte får besök av mig i saluhallarna och frukt-och grönsakstorgen.

Det är lite annan still på utländska saluhallar i förhållande till svenska.

Lite suddigt foto, men saluhallar i Spanien det är rena rama språkkurserna. Det är bara att kika på texten ovanför och se vad som ligger på disken. Pedagogiskt värre och ännu bättre blir det, när man är som jag, som frågar och frågar och frågar och får veta vad det och det heter och om det blir rätt uttal.

Ägg på spanska där snubblar man över första delen av ordet.... :P

Om du vill se bilderna i lite större format, så vet du väl om att du kan klicka på bilderna så kommer de i större format.

Ibland får jag för mig att livsmedelslagarna i Sverige är onödigt krångliga.

Kyrka i lite Sevillafärger: vitt och apelsinfärg. Det gäller att ta små nätta promenader med rumpan nedslagen lite varstans. Den här dagen går det bara inte, jag påminner om vilket litet småbarn som helst, där man också får röra sig nära bostaden för att inte överstiga förmågorna.

Herr H som gjort många utlandsresor i jobbet också, han har en alldeles speciell favoritvaruhuskedja El Corte Inglés jag och dottern tycker väl att den är helt ok.
Vi passade på att äta där i restaurangen.
Deras matavdelning går inte heller av för hackor.

Vid 21-tiden, när jag återuppstått, gick vi bara runt hörnet och åt lite lätträtter: tapas så klart, på "smutsiga duken". Inte det flottaste stället men helt ok och god mat. Det är rätt skönt att kunna sitta ute och äta om kvällen på en vanlig trottoarservering i mitten på oktober, när den värsta dagshettan lagt sig.