Google+ Followers

lördag 3 januari 2015

Rundresa Spanien. Dag 2 Granada - Alhambra. Generalife kommer först imorgon, trots att det också ingick i denna dag och gränsar till Alhambra.


Jag vill börja redan här med att berätta för den oinvigde. Det finns två turistmål som man bara måste boka i god tid innan resan, i annat fall är det hög risk för att inte säga garanterat, att man står där med långnäsa och inte kommer in.

Det ena är Leonardo Da Vicis mästerverk "Nattvarden" i klosterkyrkan Santa Maria delle Grazie i Milano. Det andra är Alhambra  (arabiska الحمراء, 'Al Ħamrā', den röda borgen) http://granadainfo.com/alhambra/ i Granada. Biljetterna kan också med fördel köpas för ett besök i Generalife, Alcazaba, Nazrid Palaces (Naziriska palatsen). Utanför borgmurarna ligger även lustgården Generalife, området användes som sommarpalats för härskarna i Alhambra. När de katolska kungarna tog över Granada så användes Alhambra som palats under en period.


Eftersom jag inte visste om vi skulle hinna i tid, så hade jag hemifrån Sverige bokat biljetter till  två olika inträdestider. Men det var absolut inga problem med att sälja de överblivna biljetterna, till en ung engelsman som saknade biljetter. Det blev inte tid att söka växel på 20 Euro för de två överblivna biljetterna, så han gjorde en god affär ;). Många stod snopna på utsidan, eftersom de inte hade bokat biljetter. Arma stackare....

Så här ser detta virrvarr av byggnader ut och det är nog lika bra att man innan man når Alhambra försöker att göra en kort orientering i huvudet innan man ger sig in bland gyttret av byggnader, eller så gör man som jag gjorde, som är en människa som sätter större upplevelse på det öga och själen tilltalas av. Jag bara gick och lät mig hänföras, av morernas mönster, arkitektur som har det gudomliga inom matematiken, eller för den som nu hellre föredrar en annan skrivning: morerna har gett Gud ett ansikte på jorden. - Morernas fotspår har lämnat stora avtryck inom mig själv på ett sätt som jag inte riktigt kan förklara. Jag känner mig hemma hos allt de lämnat efter sig.

Det blev två bussbyten innan vi väl var uppe vid Alhamra. Bussbiljett från Malagas busstation kostade 9:76 Euro per person och i Granada till Alhambra 1,20 Euro per person.

Alhambra var det viktigaste politiska och aristokratiska centret i morernas rike. Den sista moriska fästet, som föll när katolikerna övertog makten i Spanien.

Begreppet "Morens sista suck" kommer från tillfället då Boabdil, den siste moriske härskaren, lämnade Alhambra efter Granadas belägring 1492, vände sig om och såg sitt undersköna palats för sista gången. Hans mor förebrådde honom: ”att gråta som en kvinna över det du inte kunde försvara som en man!”


Palatsområdet består av vackra rektangulära gårdar med fontäner och byggnader från nasariderna tid, där härskarna och deras tjänare bodde. Inom Alhambras murar ligger många olika ihopbyggda palats, uppförda av olika kalifer. Detta stora palatsområde kallas de Naziriska palatsen. Bland dessa är Alcazaba det förnämsta, uppfört som ett residens till sultanen.  Rummen ligger samlade i gruppvis kring gårdar, varav Myrtengården och Lejongården är de mest kända. 

Alhambras trädgårdar är särskilt intressanta i trädgårdskonstens historia, eftersom de hör till de äldsta bevarade trädgårdarna i Europa.

Den som inte gillar fulländade mönster, arkitektur, den högre matematiken synliggjord, skall nog bara hoppa över alla bilder. Därför att nu får bilderna tala och min text uteblir.

Jag tror inte normalt på idén att springa omkring med kamera i högsta hugg, men här är ett undantag. Det går varken att smälta och ta in allt som ögat ser, man behöver verkligen stöd på minnet. I annat fall är det risk att man lämnar Alhamra och Generalife som ett enda stort frågetecken. - På grund av mängden bilder, som jag inte förmådde att rensa bland, så får resdag 2 bli delad i två olika blogginlägg där Generalife får komma särskilt.


Vi hade en hel del kommentarer : en amerikansk bar och fortskaffningsmedlet stod flott parkerat utanför.


Inte alla bibliotek och vykortsförsäljningsställen, som har en så pampig entré.






Som synes finns det olika varianter av turister, de som ständigt måste ha mobiltelefonen i handen. Ibland kan jag inte sluta att fundera hur medvetna de är om var de befinner sig och vad som finns att upplevas.

Något som känns sorgligt är att se hur de katolska kungarna som kom efter förstört så mycket och plottrat dit saker och ting som är så starkt avvikande, bara för att det till varje pris måste visas att nu finns nya härskare. I Cordoba skulle det visa sig att mitt tålamod över förstörelsen fullständigt tog slut...

Det finns en tydlig skillnad på den arabiska arkitekturen i södra Spanien och den moriska arkitekturen i södra Portugal. De morer som slog sig ner i Portugal blev aldrig bortkörda, till skillnad från den muslimska befolkningen i Spanien.


Utsikterna från diverse olika fönster är man fullständigt oförberedd på vad som kan komma härnäst.













Morerna visste mycket om vatten och vattnets sammanhang.


Man skulle ens komma på tanken att göra ett sådant tak och framförallt hur kunde man göra dessa tak, som ser ut som rena gräddbakelserna.




Lejongården har fått sitt namn efter de tolv vattensprutande lejon som bär upp en fontän i gårdens mitt. När vi var där så höll de på att restaurera fontänen och man fick därför kika mellan byggställningarna, som omgav den. Kring gården finns de berömda salarna Abenceragernas sal, Kungasalen och De två systrarnas sal.


Det sovrumstaket är väl kanske inte så mycket att klaga på, möjligen lite högt upp för fönsterputsning.

Fiffig dörr med mindre ingång för att slippa spräcka brallan, när man skulle ha upp den stora tunga porten.

Vatten t.o.m. inne längs golven. Inte illa tänkt...


De två systrarna kunde väl kanske inte heller klaga på taken....



Det värsta med det här är att jag inte kan läsa alla inskriptioner som vimlar överallt bland mönstren, det är som att blind vandra runt med en bok under armen.

UFO som landat= Nej, inte då de visste hur vatten, kyla, bassänger, förråd etc. skulle fungera.


Loftgång med utsikt över innergården. Kan det bli så mycket bättre tänkt.

Utsikten är mellan varven helt överväldigande liksom överraskande. Man har inte en susning om vad som väntar i nästa rum, nästa byggnad.

Inte ens innergårdarnas beläggningar har lämnats åt slumpen.

Man skall inte ha höjdskräck, när man kikar ner från en del passager.

Ett tu tre får man syn på något helt annat överraskande, mitt bland rum, byggnader, passager. Det här tilltalade mig verkligen och mitt barnasinne.


Bra plats att slå sig ner och betrakta utsikten över innergården.

Eller varför inte lägga upp rumpan i det som förbinder byggnaderna.

En entré av det mer hemlighetsfulla slaget.

Vad är väl som vatten.








Utsikten är helt storslagen












Här får rundvandringen ta slut och nästa blogginlägg kommer att ta vid där övergången till Generalife tar vid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar