Google+ Followers

onsdag 21 januari 2015

Rundresa Spanien. Córdoba - Dag 17 - 19 (dag 17 då "Spanska nätter" slog till...)


Först kom sopbilen och det lät ungefär, som om den hade kört in bredvid min planka till säng. Men innan dess hade babyskrik och både franska och spanska vaggvisor sjungits (det var väl snällt be/omskrivet?). En säng började knaka på ett betänkligt sätt (nåja, det lågs nog också på planka med spanska vackra bakstycken, som lovade mer än plankan i själva verket höll) och då började det knackas i väggar och golv, det var inget som resten av hostelgästerna ville ta del av.

Det pågick också en tidvis hetsig och mycket långvarig diskussion och den lät ungefär, som om kombattanterna befann sig i vårt rum, fastän så var det inte. Utanför hade under hela natten pågått rap på spanska och jag kan väl lugnt påstå, att det inte blivit till det bättre på spanska. Stänga fönsterdörrarna var ett totalt omöjligt alternativ, eftersom fukten och stanken från badrummet då hade blivit förhärskande.

Sakta men säkert gled jag in i sömnen av av ren utmattning, trots denna kackafonia av ljudöverfall. Hur länge jag var bortdomnade vet jag inte men det kändes som om det var för ett mycket kort ögonblick, som jag väcktes för vilken gång i ordningen, vete´gudarna, av förnyade babyskrik och upprörda röster, ungefär som om det pågick någon form av en evighetskarusell av ljud.

När jag steg upp för att ta mig in till det minimala badrummet, fastnade jag med ena foten i lakanet. Jag tog tag med ena handen i klädskåpet, som välte halvvägs med ett ljudligt brak. Herr H satt sig kapprak upp i sängen och undrade vad som hände...


Tja, vad var det som inte hände en helt vanlig natt på ett hostel i Córdoba. Nu har jag äntligen förstått vad "spanska nätter" egentligen handlar om.
Liksom på alla andra resor så begagnar jag mig av den excellenta reseguiden Första Klass - 1 KL - Reseguider, som finns utgivna för vart och ett av länder. Jag har den serien för diverse olika länder: Italien, Spanien, Frankrike osv. och det är väl använda reseguider, eftersom de är rikstäckande och man får ut så mycket mer av resorna, när man väl själv på hemmaplan ser vad som finns att uppleva. Skall man däremot bara ligga på en strand och bli vändstekt, är det en dålig investering.

Bilden här ovan är inifrån Mezquita, som kommer av det arabiska ordet: Masijd: "Moské", som ursprungligen var en morisk moské och som färdigställdes på 900-talet. Men som under början av 1200-talet byggdes om till en himmelsk röra till en kyrka.

Är det någon som förstår hur man kan göra denna mischmaschblandning i arkitektur.

Sedvanliga bänkrader av de dömande....

visserligen sirliga inslag, men jag genomfors ända av en rysning....

Tips på diverse gipsinslag, som man faktiskt själv kan göra, direkthämtade ur moské/katolska kyrkan. Besöker man Sagrada familia i Barcelona vars kyrkobyggnationer ännu pågår, får man ännu mer tips över hur mycket enkla saker kan betyda en stor skillnad av just utsmyckningar.

Moriska tak i mezquita...

från en liten annan synvinkel.

Då ser det katolska inslaget av tak i Mezquita mer ut som en garnerad gräddbakelse.

Uteservering med en eldig spansk gitarrist. Jag ser att jag syns på ett hörn närmast kameran.

Avancerad talövning, nå vad står det. Säg det högt snabbt för dig själv!

Det går inte att komma hem från Spanien den ena gången efter den andra utan sedvanliga turistinköp. I Córdoba investerade jag i Kastanjetter (till mina flamencoskor från Sevilla), Solfjäder (att le förföriskt bakom - nej jag skojar, ett mycket enkelt fläktsystem i värmen, så slipper man från att sitta och vifta med en broschyr eller pappersark) och naturligtvis köpte jag det som Córdoba är känt för, sitt fina filigranarbeten (filigran är ett mycket gammalt konsthantverk och vilka det egentligen varit de som först startade upp med detta hantverk låter jag det däremot vara osagt, eftersom det återfinns både från Vikingarna men även andra äldre kulturer). Den var i form av en brosch föreställande en spansk hatt i silver.

På den romerska bron över till Torre de la Calahorra

Sitt nuvarande utseende har kommit till under 1400-talet. Det var Henrik II av Kastilien som beställde denna omkonstruktion för att kunna parera de kontinuerliga attacker av halvbrodern Peter I av Kastilien, med tilläggsnamnet "den grymme", som jag skrev om under resdag 14 i Sevilla.

Idag är Torre de la Calahorra ett annorlunda museum av al-Andalus, som snabbt informerar besökarna och alla de framsteg inom vetenskap och förhållandet till de olika kulturerna, som faktiskt en gång i tiden levde fredligt i Córdoba.


På bottenvåningen finns fyra karaktärer: den judiska Maimonides http://sv.wikipedia.org/wiki/Maimonides, Christian Alfonso X  http://sv.wikipedia.org/wiki/Alfons_X_av_Kastilien (en något bristfällig länk), Averroes http://sv.wikipedia.org/wiki/Averro%C3%ABs och Ibn al Arabi http://sv.wikipedia.org/wiki/Ibn_%27Arabi dvs. en mycket vacker och tänkvärd presentation, som talar om det förflutna av staden och som stod för den universella kulturen.

Vid hemkomsten till Sverige söikte jag vidare vad Ibn al Arabi (1165-1241) skrivit om kärleken. Besöket i Torre de la Calahorra var en själslig upplevelse, som bjöd på något alldeles extra. De som ordnat den utställningen har lyckats fullt ut.

Utsikten från tornets tak, var också ett igenkännande...


I andra samlingar visades bl.a. kirurgiska och musikinstrument, liksom modeller av olika byggnader i staden:

Den byggnaden som jag skrev om under resdag 16 och vars modell var mycket välbyggd.


Det här däremot är en riktig utsikt från Tornet Calahorra ut längs den romerska bron och på andra sidan finns Mezquita till höger och på vänster sida om bron den bebyggelse som jag skrev om under resdag 16.

Enligt modellen var det så här som Mezquita såg åt, med alla dessa heltäckande mattor och det såg betydligt trevligare ut än det som man möter idag.

Morisk modell över uteplats.

Modell över den romerska bron och här kan man förstå att floden verkligen var farbar även i Córdoba. Egentligen är det sorgligt att både Spanska och Italienska floder inte längre är farbara, som de en gång i tiden var. Jag tror att man hade rent logistiskt kunnat hålla en helt annan profil på alla dessa städer, som jag hittills med sorg i hjärtat har besökt och bara kunnat konstaterat att man låtit floden slamma igen, eller om det beror på vattenregleringar. Sanning att säga har jag inte så noga tagit reda på varför det blivit så. Men det kommer väl den dagen också, när jag får tummen ur och verkligen gör det, tar reda på varför....

Den här dagen fanns i vart fall vatten i floden, när vi anlände till Córdoba var det svårt att tro att det ens var en flod, eftersom det mesta var uttorkad flodbotten med rejäla torksprickor i leran.

Det finns inget som jag gillar mer än att sitta utomhus i skuggan och betrakta människor som går förbi. Jag må vara lättroad men det var faktiskt riktigt intressant att se hur Córdababorna tog sig ut på söndagspromenaden....

Stilstudier....

Någon hade väl i all hast inte hunnit att ta på sig underdelen av utstyrseln....

Ett snabbesök för att "pudra näsan" visade att insidan nog inte var så tokig, men jag föredrar att sitta ute i skuggan...

sedan fortsatte paraden och en del undrade man om de hade kommit direkt från balen....

Nej, det här är ingen spansk variant av grafitti, det är önskningar om vilka besvär de öskar tillfrisknade av. Kanske en variant av klagomuren.

Här behövs inte någon närmare förklaring, eftersom odlingarna ligger alldeles om knuten och är väl värt en utflykt/besök.

Matadormuseum, vad annars...det här är ju Spanien.

Här vore det inte så tokigt heller att kunna sitta uppflugen och betrakta ur ett fågelperspektiv....

Nu har jag inte skrivit att vi traskat ut och in på konstmuseer inkl. diverse intressanta byggnader under denna rundresa, men det är ett naturligt tillstånd för mig, så det är inte så mycket att orda om. Den dagen jag inte är intresserad av konst (ute i Europa är kyrkorna rena konstgruvorna), vetenskap, botanik/växter, lokala marknader och företag m.m. m.m. den dagen är jag antagligen död.

Den romerska kulturen håller man som bäst på att gräva fram och renovera, det är väl det som jag tycker är ett väldigt plus ute i Europa att man inte gör som i Sverige, där slår man allt i backen för att slå upp Domus-betong-lådor.

Som så många andra städer är även Córdoba en blandning mellan nytt och väldigt gammalt.

Fönstershoppa är även min glädje. Men jag vet vems våta dröm detta är....
öronen lär väl hänga nere i jämnhöjd med i byxfickorna, efter några års användande av dessa örhängen.

Undra om det var prällen, som hade parkerat sin hoj utanför kyrkan?


Det såg onekligen lite uppkäftigt ut, precis utanför kyrkporten dessutom.

Liten vacker varelse ute på promenad längs väggen.

Speldjävulen tog ett varsamt grepp om min plånbok. Hur mycket mynt kan egentligen ligga och vippa på kanten utan att trilla ner, eller var tyngdlagarna upphävda i Córdoba?

Ibland faller även jag för ögats frestelser, men det brukar inte sluta så bra. Det mesta brukar bli kvar på fatet, sockerchocken väntar bakom knuten! Men då är det bra om man är två, som faller för frestelsen, därför att då kan man smaka på den andres godsak, OM den nu mot förmodan skulle smaka bättre.
32 grader i skuggan i slutet av oktober och på eftermiddagen är lite väl tilltaget för att jag skall känna mig helt tillfreds med att vandra i solen. Det blir att ta sig fram längs skuggorna.
Romarna har också lämnat ifrån sig många spår.
En alldeles förskräckligt vanlig syn överallt i det välbeställda Europa. Är det överhuvudtaget rimligt, att en del människors hela liv består av "dramaten" eller några plastkassar.

I sanningens namn ett mycket vackert sjukhus,

Vänskapsbanden mellan de olika religion finns i form av ett monument. Tänk om det hade kunnat få förbli så.

Där alla språk blir gångbara för en och samma hantverkare.

Juderia, ett bra ställe att vandra runt i när solen är lite väl tuff.

Alla neddragna jalusier över affärerna är tydliga tecken på att siestan pågår. Det finns bara en och annan turistfälla som är öppen. Nej, det har inte regnat, man har spolat rent.

ÖL-tröja, som inte kräver några närmare förklaringar.

Även denna text lär inte heller bli alltför svårtydd.

Eller vems hem/bostad det här är....

Här dyker helt plötsligt muren som omgärdar Córdoba upp.

Jag måste bara få presentera vår trevlige och snacksalige vän där vi dagligen bunkrade upp åtskilliga liter vatten och när han fick veta, att vi skulle avresa vidare till Madrid bjöd han oss genast på en provsmakningsrunda av sherry och de bästa av alla fick vi med oss hem:
Jag håller med honom, den är helt klart bäst och värt sitt pris på dryga 8 Euro per flaska.

Avfärden efter en lång fikasväng och sista avsked av Córdoba fylldes med ett vemod och med en önskan att återkomma och ta reda på mer fakta.

Till skillnad från betalning av 192 € på Hostal El Triumfo, som kändes betydligt enklare att hantera. Nu skall jag tala om hur många gånger jag bott på Hostal/Hostel: två gånger: första och sista gången!
Det vill mycket till om jag skall göra om den dumheten, då skall det inte finnas några andra alternativ överhuvudtaget.



1 kommentar:

  1. http://spanishfood.about.com/od/SpanishWinesRegions/a/Pedro-Ximenez-Wine.htm

    SvaraRadera