Google+ Followers

torsdag 1 januari 2015

Det är verkligen roligt, att få läsa om invandrarnas (?) uppriktiga omdömen, eftersom det är väldigt sällan man faktiskt kan få läsa i media om dem.

Jag tillhör den personkrets, som lärt mig skillnaden på olika definitioner och blandar sålunda ihop allt i en enda röra, som t.o.m. de i Regering och Riksdag gör, eftersom man nu en gång för alla har valt att föra en sådan bristfällig Migrationspolitik. 

Asyl, kommer från latinets asýlum, dvs. fristad och/eller tillflyktsort, eller politisk asyl, som är det skydd en stat eller organisation i en stat kan erbjuda förföljda personer under sin jurisdiktion, framförallt inom sitt territorium, men också å sina ambassader och ombord på fartyg under nationens flagg.

En flykting är en person som är på flykt från sin hemort och lever på annan ort. Enligt Flyktingkonventionen (Genèvekonventionen) är en flykting en person "som befinner sig utanför sitt hemland på grund av en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av hans/hennes ras, nationalitet, religion, politisk uppfattning eller tillhörighet till en viss samhällsgrupp och inte kan, eller p.g.a. fruktan, inte vill begagna sig av sitt hemlands skydd".

Flyktingar kan socialt och allmänspråkligt delas in i olika grupper: politisk flykting, religiös flykting, krigsflykting, klimatflykting och sist men inte minst skatteflykting, där ordet "flykting" har en högst tvivelaktig betydelse. Den som ogillar ett politiskt system utan att fly kallas dissident. - Det är väl snart den sistnämnda gruppen som jag själv kommer att tillhöra om Sverige fortsätter på nu inslagen bana.


Att bli beviljad asyl och eventuellt förklaras vara en flykting är dock ingen mänsklig rättighet. En sådan flyktingförklaring, varvid en person beviljas asyl är en exklusiv rätt, som tillkommer den stat vars territorium den person som söker asyl befinner sig på.

Invandring, eller immigration, betyder varaktig inflyttning från ett land till ett annat. Men det är också detta missbrukade ord, som lett till den skism som nu har uppstått. Sverige har alltid haft invandring och som i allt hög grad har bidragit till att landet har utvecklats. Men nu är det banne mig stopp på utvecklingen och det går en förskräcklig kräftgång till mötes när man glömt bort alltfler grupper i samhället.

Nu kan man t.o.m. läsa sig till om svenskar som tigger utomlands. De sista rapporterna kunde man läsa om i FAKTUM en tidning för hemlösa en stor grupp svenskar som man talar väldigt tyst om, det är bättre att lägga fokus på utländska tiggare än bekymra sig om de egna tiggarna: http://faktum.se/2014/07/sveriges-eu-migranter/


Sedan är inte ens svenska UD uppdaterad på verklighetens lyxproblem, som får andra länders utsatta att bli marginaliserade: http://www.dn.se/nyheter/sverige/medier-svenskar-tigger-i-melbourne/


Oavsett vilket, var det ett riktigt uppfriskande reportage att få läsa, om de asylsökande i Sverige.
Men sätter också de rätta perspektiven i fokus. http://www.friatider.se/nyanl-nda-invandrare-v-grar-kliva-av-buss
Invandrarna i reportaget, eller rörde det sig i själva verket om asylsökanden?

Själv ville en av personerna i reportaget inte tillhöra personkretsen flykting, som han helt uppenbart såg ner på, eftersom undertonen inte gick att ta miste på att han betvivlade att de var på "flykt undan krig". Men någon invandrare var han definitivt inte heller, därför att då hade han ombesörjt sitt eget boende och kunnat fortsätta att spela musik och skriva låtar.

En av de som vägrade kliva ur bussen, pekade på marken, som av naturliga skäl var täckt av snö och is, men klassades som livsfarligt för honom att vistas i en dylik miljö.


En tredje tyckte att asylmottagandet var så dåligt i Sverige, att han längtade tillbaka till Libanon igen. Han poängterar att där slapp man i alla fall frysa, samtidigt som han hotade med hungerstrejk om inte standarden på boendet höjs.

Undra om svenska normalpensionärer och andra utsatta grupper funderar i liknande banor, att börja hungerstrejka. Men det behöver de inte göra, de är redan undernärda och utsatta och någon standard kan de inte kräva, utan får nöja sig med det som erbjuds, även om de sitter ensamma och isolerade.


I vilket fall som helst förväntade sig de asylboende en betydligt högre standard på det svenska asylmottagandet. Det fick mig att fundera över var det månntro fyrstjärnig eller femstjärnig hotellstandard, som förväntas, eller är det rent av ett eget litet hus...

Faktum är att enbart i Göteborg saknas det 70 000 bostäder, hur kan både Svensk Riksdag och Regering för ett ögonblick tro, att man bara utan ansvar kan fortsätta att ta in ännu mer människor, som man inte kan ta hand om.
Borde man inte på allvar ta alla de signaler som nu finns, med en utarmad skola och allt annat som har kollapsat fullständigt.

Det här reportaget om asylboendet i Jämtland påminner trots allt om en vanlig chartrad turistresa. Sist jag gjorde en dylik var i början av 2000, när jag reste med dottern på en sista-minuten till Kreta och då får man räkna med att man lika gärna kan ha köpt grisen i säcken. Då hade vi inte heller någon aning om vart vi skulle hamna. 

Resan hade inte börjat bra, eftersom vi fick vänta åtskilliga timmar bara på Landvetter med försenade plan och en massa annat tjafs. Sedan fortsatte strulet som pågick hela natten, efter vi väl hade landat i Chania. Hotellpersonal som skulle låsa upp fanns inte längs vägen, eller så kom de springande mitt i natten med andan i halsen. Vilket tillslut resulterade i att reseledarnas tålamod helt uppenbart var på upphällningen. Men jag och dottern satt lugnt kvar på bussen och inväntade hur det hela skulle sluta, eftersom vi var de sista som man tog sig an att placera ut.

Vi hade turen på vår sida, trots att vi inte fick vare sig lakan i sängen eller handdukar, de anlände fram på morgonkvisten. Rummet var inte heller utstädat. - Vi hamnade dock på ett hotell mitt i smeten i Rethymnon och helt nära stranden, meningen var att vi nästa dag skulle omplaceras, men eftersom det varit så strapatsrikt under natten och reseledarna helt uppenbart inte hade ork kvar att trolla fram något annat boende, så lät man udda vara jämt och vi fick bo kvar.

Jag kan väl lugnt tillstå, med handen i backspegeln, att det sannolikt var den reseupplevelsen, som fick mig att helt och hållet lämna charterresornas värld bakom mig och bli min egen lyckas smed, både vad gäller flygbokningar och i allra högsta grad hotellboenden. 


10 dagar senare när vi åter sammanstrålade, på väg hem till Sverige igen, med de resenärer som vi hade bussats runt med den natten, så var jag och dottern de enda som inte var myggbitna! Därför att det blir man om man hamnar ute på vischan på Kreta, vilket vi inte hade råkat ut för eftersom vårt hotell låg mitt i centrala Rethmynon.


Vi hade då avverkat det mesta av de turistmål som vi ville se och uppleva. Jag hade också fått mig en klar uppfattning om den högre civilisationen som en gång hade funnits innan det väldiga vulkanutbrottet i Medelhavet var ett faktum. Santorini en av Medelhavets vackraste platser har definitivt hängt ihop med Kreta och mer därtill. T.o.m. uppifrån luften kan man med blotta ögat se hur allt en gång hängt ihop.
Det gäller att man själv väljer vad man vill slå ner sina bopålar om man inte nöjer sig med det som kan erbjudas.



1 kommentar:

  1. http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.2589959-asylsokande-gav-upp-bussaktion

    De har väl hört talas om att alla flyktingar täljer guld i Sverige. Det var en klen ursäkt om att de lyssnar till de äldre.

    SvaraRadera