Google+ Followers

torsdag 4 december 2014

Idag har Barbara namnsdag och det är just precis den dagen, när alla jordens inneboende växtkrafter har dragit sig tillbaka i vår del av jorden.

Barbara har ett grekiskt ursprung med betydelsen "en som talar ett obegripligt språk" och det är väl just det, som pågår i Sverige idag.

Jag står förundrad och förstår inte hur man kan bli så förblindad, att man glömt bort att ge och att ta är den enda lösningen i låsta positioner. Eller som någon klokt skrev:
när man har låst dörrarna och kastat nyckeln i snödrivan då tar det tid att hitta hem.

Barbara, hon som blivit helgonförklarad har många olika berättelser, vilka som är sanna avstår jag också ifrån att ta ställning till. Ett vet jag i alla fall, jag har alltid varit tvivlande till människor, som anser sig ha absolut rätt. Min egen erfarenhet i livet har visat sig, att det väldigt sällan är en sådan skarp gräns med något överhuvudtaget. Det som kan förefalla rätt idag kan imorgon visa sig vara helt fel.

Den heliga Barbara blev, enligt Legenda Aurelia, inlåst i ett torn av sin far så att inga män skulle kunna se henne. Men trots detta kom prinsar och ville gifta sig med henne. Själv bestämde sig Barbara, att bli kristen eremit i ett badhus, som hennes Far Dioscorus höll på att uppföra. Barbara beordrade arbetarna att sätta in ett tredje fönster för att hedra Treenigheten, det gjordes också ett kors i marmorväggen.

Men när hennes far fick veta, att hon blivit kristen blev han väl lugnt sagt "skogstokig" och var nära att döda henne. Barbara blev tillslut överlämnad till en domstol där hon dömdes till döden för sin kristna tro. Fadern verkställde straffet själv genom att hugga huvudet av henne. Det lär ha skett år 290. Vid hennes grav började mirakler ske, förtäljer legenden. Korset i marmorväggen och badhuset uppgavs ännu vara bevarat, när hennes hagiografi skrevs.

"Somliga straffar Gud genast och andra direkt", som man underfundigt brukar säga. Barbaras far dog av ett blixtnedslag och därför blev Barbara beskyddare för dem som kan dö plötsligt: gruvarbetare och artillerister.

Gruvarbetare har jag ett visst förhållande till, eftersom det har varit en betydande ingrediens i mitt eget liv. Jag kommer från ett gruvsamhälle. Senare i år kommer jag förhoppningsvis kunna färdigställa en ikon av Barbara i min speciella svit som jag tänkt mig. Jag tycker tanken med beskyddare är en gammal fin tradition väl värd att bevaras.



Sankta Barbara här avbildad med torn med tre fönster; palmkvist, kalk och martyriets krona. Rätt eller fel? Vad säger du Alexander, min ikonmaster?
En sak vet jag om det som finns i det fördolda och det fick jag erfara, när jag för mina skolelever berättade om Barbara och hade på morgonen klippt av ett par grenar ur äppelträden hemmavid. Det är helt riktigt att de grenar som kapas av på ett fruktträd på Barbara-dagen ger blom på bar kvist lagom till jul, som ett tecken.

Jag minns hur mina skolbarn stormade in i klassrummet efter jullovet och fram till bordet, eftersom de var fullt förvissade om att där fanns inga blommor alls på de tillsynes livlösa kvistarna, som spretade i blomvasen. Men sorlet upphörde med ens. På kvistarna kunde man se hur vita intorkade blommor i riklig mängd fanns där. Kvistarna hade verkligen blommat under den tiden vi haft jullov.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar