Det verkar vara vidbränt valfläsk i Gällivare kommun hos socialdemokraterna, som är det statligt ägda LKAB:s hantlangare.

En gång i tiden var sossarna inte enbart det, utan kunde sätta ner foten mellan varven. Men den tågan har lyst med sin frånvaro under decennier!

Det är enbart beklämmande att ens behöva läsa samma gamla positiv, som bara halas på. Same shit just different name, därför att innehållet är fortfarande detsamma. http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/socialdemokrater-skarper-tonen-8652976.aspx

I vanlig tågordning skedde precis det som brukar ske vid NSD. När det enbart kom in negativa kommentarer till reportaget, rensades alla kommentarer bort och det blev omöjligt att kommentera. Det är så censur fungerar i en diktaturstat, där det "fria ordet" är allt annat än fritt.

Några muskler som ens är trovärdiga visar socialdemokraterna inte heller upp och om de på fullt allvar tror, att det som de nu hasplar ur sig är plåster på såren nog, måste de liknas "Kalle med skorna på fel fot". Är nu folk alltjämt så naiva att de än en gång ger sossarna makten, då är det ute med den kommunen. De "nya ansiktena", som nu visas upp, har länge varit delaktiga i det som pågår och en av dem har t.o.m. suttit i LKAB:s styrelse och inte ens gett ifrån sig ett enda pip under alla de åren.

Makt och eget klirr i börsen är tydligen en bra drivknut till att "vilja", åtminstone tills valet är över. I en kommun där samma personer sitter på flera stolar, kan det aldrig gå väl för kommunmedborgarna. I ett så prekärt läge som det varit enbart de senaste årtiondet, borde en samverkan ha kommit till för länge sedan. Men den klokheten finns inte.

LKAB lägger under sig samhällena bit för bit, men de behöver inte stå kostnaderna för det som deras framfart för med sig. Det får de drabbade själva stå för och det gäller även övriga kommunmedborgare, som inte direkt är drabbade i sina boenden, men som även drabbas eftersom det inte heller ersätts med motsvarande på annan plats, utan det blir någon halvmessyr, som verkar mer handla om lite halvdan yta än seriöst gruvbrytning. Bostadsbristen är enorm och något andrahandsbostadsmarknad finns inte heller att tillgå.

Det hela har haft så många olika sagolika scenarier, att jag blir alldeles matt vid blotta tanken: T.ex. LKAB söker rivningstillstånd på fastighet de inte ens äger och kommunen beviljar det. Hur rättssäkert låter det? Tror nu någon att det är någon afrikansk diktaturstat jag skriver om, så är det antagandet alldeles fel.

Med mätplintar som är uppsatta lite var stans i samhället verkar Bergsstaten och regeringen tycka att det är helt ok, då har LKAB fullgjort sin skyldighet. Sedan vad de ger för utslag och hur ofta skalven kommer och att marken rämnar, det tycks dock vara av en underordnad historia. Huvudsaken att man gjort något för syns skull.

Bara en sådan sak att folk tvingas kvar i ett samhälle, som sedan länge borde ha varit evakuerat visar också på hur skandalöst det hela är skött. Då har jag inte ens nämnt alla de människor, som under LKAB:s hantering tvingats till liv, som är värdig vilket afrikanskt diktaturstat som helst.

Läget är akut, men sossarna i Gällivare kommun, de vill inbilla väljarna, att lagändringar är fixade i och med att valblanketten är inklistrad i kuvertet. Hur fel det är det har om och om igen bevisats i alla de tidningsartiklar som funnits, när mediarösten råkat höras genom det censurerade mediabruset.

I tisdags var jag på en begravning och när bordsgrannen frågad mig varifrån jag kom och började fråga mig mer om Malmberget, så nickade hon glatt: "Jodå hon hade hört talas om gruvbrytningen i norr, vad var det nu det hette det där stället, som skulle flyttas av LKAB".

- Du menar kanske Kiruna, undrade jag.
- Ja, just det. Så var det det hette, Kiruna, svarade hon.

Därpå följde en lektion i svensk nutidshistoria och när jag slutat den summariska lektionen helt kort, så tillade jag att det därför inte hade varit nödvändigt, att Martin Schibbye och Johan Persson med risk för eget liv hade begett sig till Ogadenprovinsen. Det hade räckt med att de hade tagit sig upp till Malmberget och navelskådat det statligt ägda bolaget LKAB:s hantering. Där åtskilliga ministrar så här långt intygat att det är såååå välskött såååå.

Begravningsgästerna som suttit så nära, att de hört samtalet var alldeles chockade och instämde helt och fullt: detta var ju helt förskräckligt!