söndag 11 maj 2014

Barnbarn med två språk.

Han fyller 2 år framemot midsommar och jag har haft all anledning, att fundera över hans hem som är en svensk och brasiliansk blandning.

Eftersom mina språkkunskaper från Brasilien är ungefär obefintliga är det också svårt, att förstå om det kommer några andra ord blandat med de svenska orden. Språkkoden har han definitivt knäckt på ett mycket tidigt stadium, eftersom han vanligtvis låter som ett vattenfall. Däremot så är det inte alltid lättbegripligt vad han säger, utan det kommer ett ord här och där som man hinner uppfatta i de långa utläggen som han har. Men själv begriper han mycket väl vad det är man säger till honom.

Tänk vad barn kan vara en kopia av sina föräldrar, när jag betraktar honom är det som att återuppleva hans far från det han var liten, både till utseende och av social natur. Han är också snabb som en vessla, behärskar kroppen till fulländning, kliver och klättrar och klarar av det också, mestadels.

Precis som hans storebror så är han givetvis en brasiliansk fotbollstalang, igår dribblade den här lille pysen bort sin farsa fullständigt och det var inte mååål han utropade, när han lyckats dribbla bollen mellan sin fars ben, utan goal. Då blev jag tvungen att fråga hans mamman, brasilianskan, om mål på portugisiska heter goal, eftersom det lät misstänkt lika storebrors fotbollsspels engelska goal (mål).

Han fick i julklapp av sina moderna föräldrar ett liten barnleksaksdata i hårdplast där man har lite olika valmöjligheter till funktion. Men han och jag vi brukar ägna oss åt att välja alternativet stora bokstäver.

U är en uggla som dyker upp på skärmen och hoar följaktligen som en uggla också, den är min speciella favorit och han skrattar gott, när jag och uggla hoar. Ä är ett äpple och till det hör man ljudet av hur någon biter en tugga ur äpplet.

- Äpple, säger vi båda två med en mun och så tillägger jag åååå så gott!

Men så finns det andra bokstäver som är fullständigt åt pepparn. Å t.ex. då är det en å och efterföljande läte av vatten som låter.

- Åååå, så mycket vatten, säger jag då och så har vi infört en farmorritual, att något skall drickas. Första gångerna stod det ett vattenglas i närheten, så det blev helt rätt, men igår fick juice funka som vatten. Det gick bra det också även om det nu inte blir helt politiskt korrekt.

Men ett tu tre så får han nog av min medverkan, då släpar han iväg plastdatorn och sätter sig parkerad på andra sidan soffan. Så mixtrar han själv ett tag innan han återvänder och vill att vi tillsammans skall fortsätta.

Han är fullständigt bil-fierad, även om han kramar och pussar fasters stora docka. Han har handlag med det otäcka könet påstod Herr H, när han var riktigt liten och släpade iväg dockan, som var betydligt större och tyngre än han själv var.

Men han är lika ömsint mot de små mjukdjuren och tidigt lärde han sig att vinka och ge farmor en slängpuss. DEN slängpussen kan ingen motstå, som sett den.

Fastän mest handlar våra lekar om bilar, små bilar av samma modell som båda mina söner har lekt med, när de var små. Han kan leka i timmar med småbilar. Igår gjorde vi parkeringshus av en kartong och det funkade så länge han själv var med på noterna, att bilarna kunde stå parkerade därinne. Medan resten körde runt bordet och kraschade rakt ner i ekparkettgolvet...

Han har förstått att farmors flerfaldigt opererade knän inte medger krypa på knä på golvet, utan han anpassar sina lekar till mina förmågor.

Men ett tu tre skulle bilarna istället förvaras under sitsen till motorcykeln, som han naturligtvis fått av sina up to date teknologiska föräldrar och då var min medverkan passé. Dock har batteriet fallerat ut i hans motorcykel så nu låter den inte längre som en gasande motorcykel etc. Det fick honom att springa bakom och knuffa på motorcykeln istället.

- Har du fått fel på motorcykeln, undrade jag och han granskade mig ingående under lugg och fortsatte springandet bakom motorcykeln, ungefär som om han menade... det förstår du väl att den inte funkar, det är ju därför jag får knuffa på istället för att susa fram på motorcykeln som jag brukar göra.

Så barnafadern får väl ta sig en reparationsstund för att åtgärda teknikproblemet. Mitt bonusbarnbarn Oskar, som är året äldre, var mycket missmodig i fredags över att den inte lät och blinkade längre och så kan man ju inte ha det konstaterade han och jag.

När jag säger till + 1 åringen:

- Nu skall farmor gå på toaletten, skall du följa med?

Då kommer han springande. Han lyfter på locket till sin pottstol och så sitter han ivrigt och inväntar och studerar mina förehavanden. En gång hade han min lilla röda handväska med in i badrummet. En väska som är av en börs storlek stor, då satt han på pottstolen med den lilla handväskan i högsta hugg och såg riktigt trallig ut.

- Haha... Är du en liten fjolla, som har farmors handväska, frågade hans pappa honom retsamt.

- Sluta! svarade han och såg med en riktigt bister min under lugg på sin far.

Tillfällighet eller medvetenhet är det ingen som vet... Men det var i alla fall inget Pará! han sa.


5 åringen läser för 1 åringen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar