måndag 12 maj 2014

Först idag råkade jag av en händelse få syn på skäggiga damen, Conchita Wurst, som vunnit Eurovision Song Contest.

Jag kan ju förstå om Putin fick tuppjuck av blotta åsynen. Han har väl alla tänkbara fobier om människor, som inte är stereotypa militärer.

Men det skulle nog vara en uppfriskande fläkt om det verkligen fanns dylika militärer som Conchita Wurst. Kanske lite spretigt med klackeskorna som marschkängor, men ändå.



Nu har jag i och för sig inte lyssnat alls på några av de övriga bidragen, men den här smörsången gick väl an som melodislagerfestivallåt. Den t.o.m. lät som en medlodislagerfestivallåt.


Festligt var ju bensparkarna i rosenbadkaret, som jag såg på en annan youtubelänk. Varje självutnämnd prinsessas våta dröm.



Själv drar jag mig till minnes den skapelsen, som brukade uppenbara sig på Bacchus här i Göteborg, på den tiden min gayvän Ole levde och jag brukade släpas dit någon lurvig lördagskväll. Jag brukade hänga i baren, det kändes lite mer strategiskt, eftersom jag var en udda fågel i sällskapet.

- Hej tjejer, brukade basrösten ropa åtföljt av ett kvitter som påminde mest om en tropisk orkan med torrhosta.

- Åh herre gud inte DET igen, brukade Ole sucka djupt och slå sig för pannan.

Själv var jag rätt fascinerad av att studera de enorma klackeskorna, till den snäva svarta lilla (urläses stora), med handväskan dinglande i värsta tant-på-rea-greppet om väskhandtaget. Men det är väl helt ok, även buktjocka damer skall väl få ha figurslimmade kläder om de nu känner för det.

Min första kontakt med den här varianten var dock på Reperbahn i Hamburg sommaren 1970. Jag stod i baren och hängde med ett gäng halvt glosögda svenskherrar och såg på uppträdandet, som var en regelrätt stripteaseuppvisning.

Det var en underskön skapelse med alla kvinnliga tillbehör. På de svällande brösten fanns tofsar på vardera bröstvårtan, som förföriskt slängde runt och runt och runt, samtidigt som klädhögen på golvet växte. Jag stod där och funderade om tofsarna var fastsatta med sugproppar på bröstvårtorna och var tämligen ointresserad av det, som fick herrarna att bli rödflammigt upphetsade.

- Så där skall en riktig kvinna se ut! skrockade herrarna som stod bredvid mig.


De upprepade sig flera gånger, som om de behövde säga det högt om och om igen för att komma i form.


Helt euroforiska var de av upphetsning, när det ena plagget efter det andra lämnade kroppen. Jublet och busvisslingarna nådde långt ovanför taket och var tillslut öronbedövande.


Så lät skapelsen det sista plagget falla, som dolde de ädlaste delarna. På scen kunde man nu skåda en rekorderlig klockstapeln, som dinglade av och an och hade satts i snurr och gungade i samma takt, som tofsarna på de spetsiga brösten.

Det blev dödstyst i lokalen och man hade kunnat höra en knappnål falla till golvet.

NU var det dags för mig att ta till orda:

- Ja, det var sannerligen en riktig kvinna, sa jag till svenskillarna i baren som stod där med foderluckorna på vid gavel och stirrade likt ett gäng intelligenta kossor! 

Deras reaktioner fick mig att sträcka ner handen i ölstopet, som stått orört framför mig och ta lite skum och pudra halsen med, som för att poängtera att här krävdes verkligen extra ordinära handlingar för att svalka sig.

Men herrarna vid bardisken var som fortsatt förstenade och ur skuggorna lösgjorde sig en gestalt, som viskade till oss, att det var nog bäst att jag genast tog mig därifrån. Man tyckte inte om min kvinnliga färgring i skinnställ i lokalen, den hade skapat irritation, det här var ingen plats för kvinnor att vara på.


Jag förespråkar verkligen allas lika värde och rätt till att vara dem de är, men det finns inslag som jag finner enormt motbjudande och människofientligt. När vi kom fram till motorcyklarna och åkte därifrån i mörkret kände jag, att besöket på Reperbahn inte precis hade förändrat mina åsikter. Det riktigt ångade prostitution och förnedring om hela Reperbahn och det finns alltför många liknade ställen. 

Människor till salu i skyltfönster eller utnyttjande av människohandlare till rena rama slaveriet... Suck, borde vi inte kommit längre i mänsklighetens historia år 2014.
red light district




3 kommentarer:

  1. Conchita Wurst = Conchita korv!!

    SvaraRadera
  2. Så observant: Conchita korv.

    Tja, Berlinarna har ju en populär korv Currywurst, så varför skall inte österrikarna ha en egen korv. Dock "korv utan korv". blink blink....

    Undra vad hennes pappa har för innehåll i den korven, som han har introducerat på marknaden.

    SvaraRadera
  3. I've just installed iStripper, and now I can watch the sexiest virtual strippers on my desktop.

    SvaraRadera