fredag 4 april 2014

Radioprogrammet Språket.

Det är ett radioprogram i P1, som i snitt varje vecka haft 320 000 lyssnare. Vilket i sig betyder, att programledarna under alla dessa år som programmet gått, hunnit besvara dryga 5 000 brev. 

Någonstans därframme bakom diverse kalufser står Lars-Gunnar Andersson och pratar med sin publik.
Hur många brev som kommit in och som lästs, fick man en uppfattning om i onsdags, då jag och Herr H var på ett föredrag "Svensken om svenskan" av Lars-Gunnar Andersson, professor i modern svenska.

Däremot blev jag rätt snopen, när jag googlade och skulle länka playsidan till radioprogrammet Språket till min blogg. https://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=411  
Det visade sig att Lars-Gunnar Andersson och hans medprogramledare Anna Lena Ringarp, som hunnit sända närmare 800 program, hade lagt av i februari 2014. Det sade den gode professorn i modern svenska inget om vid föredraget, utan det lät som om han alltjämt hängde kvar i tandköttet.

Jag brukar lyssna till programmet på bilradion i samband med att jag tränar på Hagabadet. Eftersom jag haft div. hälsoproblem som exkluderat mig från att kunna träna vid Hagabadet är det egentligen inte så märkligt, att jag missat det. Dessutom är det så att jag i mars månad bestämde mig för att abrupt avsluta min mer än decennielånga relation med Hagabadet, eftersom vi tu blivit totalt oförenliga.

Inte gjorde sig saken mindre lätt att besluta om, med tanke på resekostnader för bil inte är oansenliga. Dvs. bil och resekostnad ca 4 mil t.o.r, kostnad för trängselskatt, kostnad för parkering 30:-/halvtimma, vilket inte blir så små summor med tanke på att jag brukar simma en timma och träna därefter, det gör inalles dryga 2 timmar. 


Konklusion: min ekonomi kan inte längre försvara kostnaderna jag har för den här arbetsskadan. Rövarna i regeringen kan helt enkelt dra dit pepparn växer! Jag hoppas i alla fall att de känner sig nöjda med sina egna yviga lönelyft, som skett på bekostnad av sådana som jag. Hela arbetsskadelagstiftningen och rättssäkerheten är ett enda stort aprilskämt!

Så, då blev det några egna inslag till "Svensken om svenskan", eller rättare sagt "Svenskan om svenskan" och jag kunde erbjuda lite av det som föredraget handlade om. Det skrivna ordet kontra det nya, som dykt upp i och med teknikens snabba utveckling. Där människorna aldrig någonsin tidigare läst så mycket som man gör nu och ändå behärskar allt mindre av språket! Det är verkligen illa ställt med språkkunskaperna hos dagens elever, oavsett om de går på lärarutbildningar eller i lågstadiet.

Jag och Herr H har tidigare lyssnat på ett föredrag av Lars-Gunnar Andersson, det var nog ungefär anno dazumal som det inträffade, men det var lika trevligt då som det var den här gången. Det här är en herre med en räv bakom örat och i nära kontakt med humorerna.Lars-Gunnar Andersson visade bl.a detta exempel på lyssnarbrev, som hade kommit in till programmet Språket:


Har just kommit hem från en skräckseglats med mitt skämt till svåger vid rodret och nu undrar jag i vilken betydelse ger ni ordet snedseglare

(... svägerska med behov av genmäle) 

Man kanske inte direkt behöver vara raketforskare för att kunna föreställa sig hur den seglatsen hade varit. Men ordet snedseglare har lite olika betydelser, vari Lars-Gunnar Andersson enbart tog sikte på en av förklaringarna:

Snedsegel är en typ av segel, som sitter i fartygets längdriktning. Det fanns mao de som hade denna arbetsuppgift med dessa segel.

Själv känner jag det som ett regelrätt skällsord, dvs. ett nedsättande ord om dels seglare med bristande marin kompetens, dels om en person som i allmänhet kommit på sned i tillvaron, men också i den betydelsen att det är ett ord för bisexuell mansperson.

Det utbröt understundom rätt roliga diskussioner mellan Lars-Gunnar Andersson och publiken.

Många funderingar om ord, uttryck även dialektala sådana kom till uttryck och det visade sig, att även den göteborgske språkprofessorn var behängd med dialektala skavanker, som jag skakade på huvudet åt, som något totalt obegripligt. Men roligt föredrag var det allt, en frisk fläkt i kvällningen!

Han kom också att tala om nysvenska ord och där har jag ett ord, som jag är smått allergisk emot. Jag som satt där och tänkte en stund, att jag inte alls retade mig på något ord, eller användning. Jag skall berätta den längre och omständliga förklaringen till just det ordet.

Efter min dryga två decennielånga "kärriär" inom rättsväsendet satte jag mig på skolbänken igen och yrkesrehabiliterades till waldorfpedagog, dvs. klasslärare i åk 1-7. Jag arbetade under några år i en skola i Bergsjön i slutet på 90-talet. Min klassammansättning bland eleverna var ungefär av likartad natur som Förenta nationernas. Det var då jag blev varse, att barn kan tala utmärkt och felfri svenska, utan att egentligen förstå det svenska språket.

När jag frågade om man kunde damma med en damm, eller skruva med en skruv, etc. fick jag nickande svar från de som hade annan kulturell inblandning. Det kunde man, till skillnad från de svenskkulturella barnen. Ja, jag hoppas, att man kan förstå skillnaden, utan att man lägger några tråkiga rasistiska förtecken bakom det jag beskrivit.
 

Eleverna vistades på fritids efter skolan var slut och de hade en hel del att säga om en spansktalande fritidspedagog. Han skrek ofta efter dem och i var och varannan mening använde han ett ord med ett typiskt invandrarord, som numera tycks ha blivit allmänt vedertaget och det ordet är fattar i ordalydelsen Det fattar du väl. Jag fattar väl det. Alla kan fatta det.

För mig är ordet fatta i det användningsområdet inget annat än ett regelrätt skällsord. Därför att när någon sa: Fattar du det unge! då var det absolut inte fråga om några väna ordval....

För mig är det en gåta hur andra ordvalörer såsom begripa, förstå, inse, uppfatta etc. numera enkelspårigt används av ett enda skällsord: fatta.

Eftersom jag hade ansvaret för mina elevers språkundervisning upplyste jag dem om att de kunde gå ner och tala om för den gode spanjoren, att fatta det var inget annat än ett skällsord och så förklarade jag för dem genom att berätta om "Fattar du det unge!" "Fattar du det din idiot!"


Jag förklarade också skillnaden med de olika valörerna av ordet fatta. Man kan fatta tag om något. Men att ordet fatta i den här användningen kom ifrån begreppet fattningsförmåga, sålunda att förstå något. Jag förklarade också att det fanns en annan ordalydelse fattas, dvs. saknas.Så avslutade jag det hela med att berätta om orden som kommer från H.B Palmaer och som avsåg, att skrivas in på en platta att sätta upp på riksdagshuset. Hela lydelsen skulle vara ”Här fattas visa beslut”. Tilläggas bör att Palmaer var riksdagsman för borgarståndet vid mitten av 1800-talet, nämnd som landets kvickaste karl, men också den elakaste. Jag förklarade för barnen att det kunde tolkas på två sätt, antingen att har hade man fattar många visa, dvs. kloka beslut. Men också att här saknades verkligen visa beslut.

Glädjestrålande sprang hela elevskaran ner till fritids och delgav sina nya kunskaper om ordet fatta till det spansktalande ilskne biet. Det dröjde inte så länge innan de återkom och berättade om att deras språklektion till honom inte hade inte fallit så väl ut. Efter det så haglade nog fattar do som ett hällregn över dem...

Ett nutidsgenusord som förvånade språkprofessorn att det hade lyckats slå igenom vad det ord, som han själv sa sig inte stå i begrepp att använda, ett ord, som jag lovat mig själv att aldrig uttala eller skriva ut, men som på engelska betyder höna. Det finns trots allt fler i den genren, snipa. I min värld är och förblir det ett ord som hör ihop med gräddsnipa.

Det talades också om det nya språket, som blir alltmer förkortat överallt och som ibland kan ta sig lite roliga uttryck:





2 kommentarer:

  1. Jag håller fullständigt med dig Gun angående det "nya" språket som dagen ungdomar använder, det liknar ju inget för oss som är lite till åren kommen. Man kan undra då dessa kommer upp i en arbetsför ålder och söker sig till kanske höga positioner i samhället. Hur kan deras mötentänkas vara? Om de fortfarande använder "språket" de talade tidigare i sina uppväxtåldrar? Men kanske sekreterarna skriver med de kryptiska förkortningarna som används idag. Jag kommer heller inte att använda det ordet som betyder "höna" i Engelskan. Har vi svårt att skilja på könen idag? Småbarn ser ju skillnaden redan själv på BB. Tjejerna har röda sockar och killarna blå. Ska det vara så svårt, skitenkelt! Om man ser en del ute på gatorna idag så känns det som om man skulle behöva en fågelbok för att kunna könsbestämma dem. Jag tänker på en del uppfinningsrika hårstilar. Jag önskar dig krafter att kämpa på med dina krämpor . Vi har en fin sommar framför oss, får vi hoppas...

    Mad Max

    SvaraRadera
  2. Jadu Mad Max, man börjar förstå att man är distansera på många sätt ute i livet. Det är som om det växt upp en helt ny generation #marsipaner#

    Jag kan inte mer än hålla med dig om "engelska höna-ordet", vi har formerna "hon, han, den och det" och för egen del räcker det gott och väl. När man talade om människan förut så använde man ordet hon, det funkar långt och även den....

    Redan från tämliga unga år brukar barn ha sin könstillhörighet och i de fall där vetenskapen inte vet vilket det skall vara, finns det ingen anledning till att skynda på något. Göra ödesdigra operationer etc bara för att det skall funka för omgivningen känns bara enbart korkat! Det som går att göra i det läget är att vara förnuftig som förälder och välja ett namn, som både pojkar och flickor kan bära.

    I det fall det visar sig att man är lika mycket av både det ena eller det andra, eller det visar sig senare när sexualiteten pockar på, att man är buden i fel kropp tycker jag inte känns som någon större apparat.

    Måste man väl för katten själv få bestämma vad man skall vara och tycka! Men låt det då vara så, varje människa är unik, varför måste vi nödvändigtvis pressa in alla att vara kopior?

    Vi är alla skapta olika och för mig är det fullständigt egalt vad som sker i vars och ens sexualliv. Jag skulle aldrig drömma om att upplysa min omgivning om vad som sker i mitt privatliv. Därför tycker jag att den debatt som rasar, där man nödvändigtvis måste tala om vad man har för sexuell läggning känns udda. Jag anser att det är vars och ens privatsak.

    Min systerson och jag vi brukar skoja om att han är ett DÄT, eftersom han är lite skvatt galen i positiv bemärkelse. Dock har det hos honom aldrig nått några som helst tvivel om att han varit heterosexuell.

    Min gode vän Ole, som gick bort i AIDS 1996 han sa alltid, att han från allra första början känt sig som en flicka. Det var han nog också, även om han till utseende och stil var mäkta manlig! Bättre och roligare människa att vara tillsammans med får man söka efter. Jag fick många insikter om en homosexuell människas problematik genom honom.

    Ang. krämpor så har vi väl alla "våra kors att bära". Det är nog få som går genom ett helt liv, utan dylika inslag.

    Efter en tur till Bohus och Kungälv och kommit hem till det lilla påslakans stora trädgården, där vårblommorna tävlar med varandra om att överträffa varandras prakt, är den mentala energin påfylld och den fysiska uttömd. Efter en kopp kaffe blir det skönt att lägga sig i flygspaningsläge en liten stund.

    Allt Gott själv!

    SvaraRadera