Google+ Followers

lördag 5 april 2014

Klädkällaren i Bohus.

Åtskilliga gånger har vi passerat Klädkällarens nybyggda lokaler i Bohus på väg upp längs 45:an på vår väg norröver till div. ställen, sedan de flyttat från byggnaden invid Hjällbo vid 45:an.

En gammal studiekamrat berättade för mig, att innan dess fanns Klädkällaren i Björsared, när jag och hon besökte Klädkällaren invid Hjällbo. Björsared sa mig inte speciellt mycket, men något år senare, när vi passerade Börsared i mitten på 90-talet visade hon mig platsen där Klädkällaren hade funnits, invid väg 190 mot Gråbo/Sollebrunn. Av den historiken förstod jag, att mycket har hunnit hända i Klädkällarens historik och utbud.

Jag har vid några tillfällen genom årens lopp besökt Klädkällaren, när den låg kvar invid Hjällbo vid 45:an. Då har det varit väldigt många invandrarfamiljer som gjorde sina inköp där och vid varje förnyat besök så tycktes affären ha svällt ut från gång till annan.

Jag noterade att Klädkällarens nya lokaler i Bohus hade genomgått ytterligare en metamorfos, det var inte så att den bara var större och luftigare. Kundunderlaget hade nog blivit ett helt annat.
Klädkällaren längs väg 45 vid Bohus


Egentligen hade jag bara tänkt mig, att jag och Herr H skulle ha en liten utflykt på tu man hand på fredagen till Kungälv. Men när vi var på väg ut till bilen lät Herr H lät meddela, att kosan skulle ställas till Klädkällaren först, därför att nu hade vi passerat de nya lokalerna så många gånger, så nu var det hög tid att göra ett stopp där och se hur det såg ut.

Ja, som ni nog kanske förstår så är det Herr H som är shop-o-holicen i familjen, inte jag. Jag avskyr att gå i stora affärer, som är stora som en enda lång ökenvandring! Herr H däremot han far omkring som om han vore en kalv på grönbete. Helt plötsligt när man står där och tror, att man pratar med honom, upptäcker man att man står och pratar med sig själv, eftersom Herr H åter har lyckats med det stora konststycket, att plötsligt gå upp i rök.

Ville Vessla döpte dottern om honom till, på den tiden hon brukade hänga med ut och handla.

En julhelg när jag var tämligen risig fick de två bege sig iväg ut och julhandla maten tillsammans. När de åter anlände hemmet såg hon ut att ha rökpuffar bolmande ut ur öronen. Han hade varit försvunnen hur många gånger som helst och det hade tagit en evinnerlig tid. När det är jag och hon som handlar tillsammans går det med en väldig skjuts, vi är effektiviteten personifierad. Snabbt in och snabbt ut.


Men eftersom det började dra ihop sig till lunchtid, så framförde jag mina vilda protester och ville, att vi skulle stanna i Kungälv för att äta lunch först innan besöket hos Klädkällaren. 

- NIX! sa Herr H, som hade botaniserat i förväg. De har både restaurang och café.

Jag kände mig högst tveksam till både beskrivningen och lunch på Klädkällaren. Det lät verkligen inte som någon höjdare. Men se där vad fel jag hade!

Väl på plats så intog jag en mycket god och mästerligt tillagad koljafilé med balsamiqosky, potatismos. Till det kunde man välja ur ett stort salladsbord, inkl. bröd, dryck och kaffe, allt i en trivsam herrgårdsmiljö. Det var stora och luftiga lokaler. Till dagens lunch kostade jag på mig en liten mörk chokladpralin till kaffet. Herr H gjorde samma val som jag, förutom chokladpralinen, han valde en macarons med pistagefyllning i istället.




Sedan vidtog eländet.... den långa fotvandringen avdelning för avdelning. Som tur var så fanns det kundvagnar att stå och hänga över.

- Kör du rullatorn, brukar den äldste sonen säga till mig och menar kundvagnen, när jag och han är ute och handlar tillsammans. Vi brukar också effektivhandla tillsammans till skillnad från, när man är ute och handlar med Herr H. Då inser man att det inte var Gud som skapade brådskan, utan snigeln. I alla fall när det gäller att komma från ingång till utgång.

Vid herravdelningen fick jag syn på en fåtölj! Det blev nästan som en religiös upplevelse, därför är det är en bristvara i alla affärer och det inser man den dagen man skramlat runt på kryckor och haft det eländigt i åtskilliga år.

Gud så skönt det var att sjunka ner i den, medan Herr H virrade runt bland klädställningarna. Det var bara att sträcka ut sig och betrakta resten av kundernas förehavanden. Då och då såg jag kalufsen på Herr H, som tydligen hade tänkt sig att inventera hela lagret.

Värre var det när han åter hade gått upp i atomer, när vi hade kommit ner till husgerådsavdelningen, efter att han hade varit försvunnen bland hinkar en bra stund innan. Jag försökte därför mig på, att haka fast rumpan nere på mattavdelningen. Men det gick bara inte, så jag hängde istället krokig arm över räcket, som ledde nedåt i det sluttande golvet, mellan de olika etagerna. Förnuftigt att de inte gjort en massa trappsteg mellan de olika nivåskillnaderna, som sådana som mig har svårigheter att klara av.

Det var med en lättnad av suck jag satte mig i bilen och vi var på väg mot Kungälv. Fästningen, Fars hatt, Västra gatan.... så många minnen som alltid dyker upp vid blotta taken på Kungälv. Men den oändliga fotvandringen hos Klädkällaren hade definitivt satt stopp för alla mina tankar om att ta en promenerad längs Västra gatan i Kungälv och ätit och fikat hade vi ju redan gjort.

Vi gjorde därför endast som hastigast ett besök i Göteborgs Kexs bräckbod, men där var det ovanligt tomt bland trådkorgarna. Lokalen tycktes ha växt, men det var nog avsaknaden av många artiklar som var anledningen. Det är väl sista larmet som skakade om hela den svenska branschen, som var resultatet av det dåliga utbudet.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=104&artikel=5653032

Herr H som tycker att Marie Kex hör sommaren till köpte 4 rullar à 5:- stycket. Jag stod ett tag och funderade om jag skulle köpa bokstavskex till barnen, men kom på bättre tankar. Det är betydligt bättre med krav/ekologiska frukter och bär.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar