Google+ Followers

torsdag 17 april 2014

Har du tänkt på hur mycket tankar som egentligen hinner passera inne i huvudet medan en "konversation" pågår.

Jag tänker i alla fall på det, efter gårdagens sammandrabbning med ett riktigt stolpskott, som borde drabbas av indraget körkort. Därför att en gång i världen, när jag tog körkort 1969 så fanns tre viktiga ledord för att överhuvudtaget vara innehavare av ett körkort: 

Ansvar Omdöme & Hänsyn



Igår parkerade jag bilen i p-huset till "Axesshuset" beläget vid Södra Allégatan och på de p-platser, som är avsatta för Capio. Jag insåg tämligen snabbt, att det var vissa p-rutor som blev diskvalificerade som tänkbara. Dels är rutorna smala. Det är något sadomasochist som måttar ut p-rutorna i hela Göteborg. http://gun-m-ek.blogspot.se/2011/12/fransk-fickparkering.html
Stora bilar av modell SUV etc. som rullar runt i den här stan och egentligen borde ha pansarbilsmått på sina p-rutor, det existerar inte i de här p-ruteplanerarnas värld. Dels finns det alltid pappskallar, som inte bryr sig om huruvida de har parkerat mitt mellan de vita linjerna, eller tangerat vitsträcken i p-rutan.

Efter att ha uteslutit flera lediga p-rutor och äntligen parkerat, rundade jag  hörnet till ingången till Capio Axess och tog mig med stor möda uppför trapporna. Mitt ärende var att klara av den månatliga besiktningen av kroppsläget. Väl uppe på trappavsatsen pustade jag, min rygg, min kropp och mina arma knän ut.
Vara hemma funkar bra, men att ge sig ut på främmande terräng kräver vissa mått av mental styrka och konsten att negligera djävulska smärtor.

Efter avklarat ärende började den vådliga färden nedför trapporna och ta sig ut till bilen med avdomnade ben. (Jodå, överlevde även denna gång). När jag kom in till p-huset för att hämta upp min bil, kunde jag enbart konstatera att det stod en mörk Saab med registreringsnumret RLP 327 snedparkerad och med höger framhjul, som hade passerat den vita linjen och var nu inne i min p-ruta. Sålunda fanns ingen möjlighet att klämma sig in mellan bilarna, än mindre öppna bildörren.Ett slag övervägde jag att invänta personen ifråga, men en annan tid att passa och ingenstans att sitta blev avgörande. Med smärtorna hängande som dimmoln framför mina ögon tog jag mig åter in på mottagningen. Började med att fråga de som satt utanför lab. om det var någon av dem som ägde en mörk Saab med regnr RLP 327. Nej, det var det inte. Så jag gick vidare och en vitnad herre gav ifrån sig något som jag uppfattade att det var hans bil.


Jag förvissade mig om att det var så och bad honom, att komma och flytta på sin bil, så att jag kunde komma in i min bil, eftersom jag inte var skapad som en daggmask. Sålunda började ännu en smärtsam runda ner till bilen igen, alltjämt på bortdomnade ben.

Det tog en stund innan han dök upp och när han väl gjorde det, tog en sagolik föreställning vid. För att inte tala om geniets tankebanor, som var av det mer sällsamma slaget!

Enligt hans förmenande (ja, det var de orden han använde) så stod han helt rätt parkerad!

Av alla stolpskott jag hunnit möta i mina dar så undrar jag om inte detta exemplar ändå tog priset i enfald! Uppenbarligen trodde han:
1) att han var ditkallad av mig för att deltaga i en evighetsdiskussionsklubb om tingens varande!
2) trodde att man kunde snedparkera i en redan smal p-ruta, utan att det fick några som helst konsekvenser för sina medtrafikanter!
3) att en riktig gjord parkering bestod i, att man står med höger framdäck på nästa p-rutan revir!

- Flytta på din bil så att jag kan komma in i min bil, röt jag. Därför att nu var måttet rågat av allsköns idioti!



Malandet fortsatte om hur riktigt bra han hade gjort parkeringen, det var inget fel på den och enligt hans bedömning så....


- Flytta din bil, säger jag, så att jag kan komma in i min bil!

Det nu helt uppenbare senildemente stycket fortsatte att mala på med exakt samma ord om och om igen...

- Flytta din bil! Svårt för att fatta? Jag måste komma in i min bil och jag har inte tid att stå och snacka en massa oväsentlig skit med dig, jag har en annan tid att passa!

- Jaha, du har en annan tid att passa, hos psykologen förstår jag, svarade han.

DÄR gick gränsen!

Han försökte ursäkta sig med:


- Jamen titta hur han har parkerat, som står bredvid mig...
sålunda hade vi nu hamnat i rena sandlådenivån om den inte redan var tangerad dessförinnan och redan från första början när han behagat masa sig ner till p-huset.

- NU flyttar du din jävla bil och det med en gång, därför att jag skall kunna komma in i min bil, så att jag kan köra härifrån! Har du så svårt för att fatta en sådan enkel sak då skall du nog inte ha något körkort överhuvudtaget!

ÄNTLIGEN dröp det senildemente eländet av och satte sig i sin bil. När jag vände mig om för att inte stå i vägen, när Göteborgs ende riktige bilist i sin flygplansmodell SAAB med bredhas skulle backa ut, såg jag att det fanns gott om åskådare till p-snillet och sannolikt ända från det, att han orkat masa sig ner till sin bil av minerna att döma. En herre som stod vid infarten lyfte upp ena armen och gjorde "tummen upp" samtidigt som han hade ett bredflin klistrat över hela nyllet.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar