Google+ Followers

söndag 13 april 2014

Det är mycket kriser nu för tiden.

Skall man räkna upp alla krishärdar blir man halvsnurrig, så jag avstår. Det är trots allt söndag och då skall man tänka på vilodagen. Inte för att jag direkt gjort det så här långt, men i alla fall.

Jag vaknade med ett ryck vid 10-snåret av att Herr H satt i vardagsrummet och tränade på sin nyinköpta ukulele. Någonstans bland det eviga strängljudet hörde jag hans röst, som försiktigt försökte sjunga något till. Ostämd ukulele for det genom mitt huvud...

En stund låg jag kvar i sängen, lyssnade på vinden, som härjade runt husknuten och tänkte på hur invecklat det egentligen är, när någon skall lära sig att spela på ett instrument.

Jag minns min yngste son, när han fick sitt trumset på 10 årsdagen. En del av mina vänner undrade hur jag stod ut. Men jag har väl antagligen en sagolik förmåga, att koppla av och inse att var sak har sin tid. Jag hör och ändå hör jag inte. Av egen erfarenhet vet jag också, att träna och åter träna är det enda sättet att lära sig, oavsett vad saken gäller. 

Det gäller ju att komma igenom det där berömda nålsögat. Men ibland gör man det ändå inte och ändå ger man inte upp helt och hållet. Lite halvdant är man ändå kvar och gör några ryck mellan varven. Jag tror inte att allt i livet behöver vara perfekt, att ha roligt under tiden tror jag starkt på.

Det hindrade inte att jag i ett svagt ögonblick lovade jag mig själv, att jag nog skulle träna på alla de instrument, som jag behärskar så där inte så vidare värst bra. Något trubadurämne är jag då rakt inte, men det har aldrig hindrat mig att ha roligt för min egen skull.

Vinden som svepte in genom det på glänt öppna sovrumsfönstret fick mig att inse, att jag nog skulle ägna mig åt saker och ting på insidan av huset idag. Turen ut till brevlådan i nattsärken för att hämta in Göteborgs-Posten bekräftade bara, att min tanke varit helt rätt. Sålunda slog jag mig ner vid köksbordet med en kopp kaffe och löste halva tvådagarskrysset, innan jag insåg att jag måste bara göra något radikalt åt köket.

Plocka ur diskmaskinen, plocka i diskmaskinen, befria köket ifrån högarna. Vilket gav mig en till insikt, att jag egentligen borde tejpa igen brevlådan med silvertejp.

Herre Gud så mycket det dräller in bara genom brevlådan!

Kökskrisen, huskrisen och tomtkrisen här på hemmaplan är ett fullbordat faktum. Än mer kris blev det när jag tänkte på, att det är påskvecka och jag har inte ens någon ren gul linneduk till matbordet i vardagsrummet, än mindre några andra synliga tecken på att det är påskvecka. Tvättmaskinen fick därför skutta runt med både gula tabletter och gula dukar medan plockandet i köket pågick.




Ändå är mina bekymmer små i jämförelse med vad den här papyrusbiten ställt till med. Papyrusbiten, som de återfunnit och där Jesus nämnde sin fru. Det står på koptiska "Jesus sade till dem; Hon är min hustru. Hon kommer att bli min lärjunge".


För att inte tala om vad vilket rabalder det blivit med Maria från Magdala, som pekats ut som Jesus kvinna och som i sin tur bygger på ett stycke ur en text kallad Filipposevangeliet: "Men Kristus älskade henne mer än alla lärjungar och brukade ofta kyssa henne på munnen."

Ingen av de kyrkliga accepterar detta, inte verkar heller Hedvig Larsson, religionshistoriker vid Ersta Sköndal högskola acceptera, att Jesus/Kristus skulle ha varit en vanlig människa med egna behov och ett högst normalt liv, trots sina etiska och moraliska liknelser och predikningar. Hon uttrycker det hela som:

- Teorierna om att de skulle ha haft en sexuell relation har få källor att hänvisa till. När det står att han kysste henne kan det syfta på någon form av kunskapsöverföring.


HÄPP! Menar hon verkligen på fullt allvar det där sistnämnda: kunskapsöverföring...



Jag tror att jag skall ta mig in till den ukulelespelande Herr H och fråga om han är mottaglig för lite kunskapsöverföring.




2 kommentarer:

  1. Jesus var väl egentligen en politiker som ville visa på orättvisorna. Det var väl därför han blev uppspikad på korset av romarna och prästerna som var i maskopi med romarna.

    SvaraRadera
  2. Ja, det var väl antagligen så det var med Jesus.

    SvaraRadera