fredag 11 april 2014

Fastekampen - Allt för att utrota hungern, pågår som bäst inom Svenska kyrkan.

Var med och utrota hungern, manar Svenska kyrkan.

Det är ett nog så viktigt budskap, eftersom var åttonde person på vår jord, 842 miljoner människor, inte får tillräckligt med mat. Vi behöver gemensamt stoppa klimatförändringarna och arbeta mot hungern på många sätt. 
 
Men vilka de där "vi" är kan man dagligen undra en smula över.
 
Kyrkoherdar och chefer smörjde kråsen i Stockholms stift, allt enligt den upprörda ledarskribenten tillika prästen Annika Borg, som tycker att det är helt orimligt och oacceptabelt, att högt uppsatta i kyrkan sitter och mumsar i sig oxfilé och dricker vin i en gyllene sal på medlemmarnas bekostnad.
 
Hon visste nog vad hon talade om den där Astrid Lindgren, när hon skrev om fattighjonen i fattigstugan och Kommandoran. Men till skillnad från Astrids berättelse så var det här kyrkoherdarna och cheferna, som stod för Det stora tabberaset. Tidpunkten för ett dylikt tabeeras kan väl undra en bra stund över, när man samtidigt går ut med en fastekamp, men så har väl också det här klientelet många likheter med Kommandoran.
 
Maten, lokalhyran, garderob och vakt kostade stiftet 337 600:-, enligt Kyrkans tidning. Något som inte drabbar alla svenska skattebetalare, men väl alla som inte har lämnat svenska kyrkan, utan av tro eller av svensk tradition valt att stå kvar.
 
Vad kan man annat göra än att hålla med. Det är bedrövligt att alla pållar inte är hemma hos dem, som skall föregå med gott exempel och vara förebilderna.
 
Långt ifrån den kyrkliga Stockholms stiftsflärden, lever vi nära inpå det som sker i församlingshemmet. Här är församlingshemmet något av en social knutpunkt, vare sig du har en djup inrotad kristen tro, eller befinner dig bland Tomas tvivlarnas skara.
 
Det sociala kittet som församlingshemmet står för här, är naturligtvis helt beroende av den personal, som arbetar vid församlingshemmet. Som vanlig människa vill man möta vanliga människor. 
 
De här girighetsmänniskorna, som aldrig verkar få nog förstår jag mig helt enkelt inte på och jag har nog sanning att säga aldrig heller gjort det.

Men det här är ändå en "billig" fest, om man nu skall tycka något överhuvudtaget om det huvudlösa folket. Den ena festen efter den andra för att inte tala om det hejdlösa slöseriet med noll koll på saker och ting, har avslöjats i media bara under de sista åren. Pengarna flödar samtidigt som de som behöver dem mest här i Sverige, blir lämnade därhän. Ständigt verkar de här girighetens människor anse sig kunna stå först i leden, jag först och ingen sedan är den genomgående mentaliteten. Det har i alla fall fått mig att inse fullt ut, att det är illa ställt med både etiken och moralen över lag.

Jag kan också känna, att det är rätt illa ställt, när t.o.m. media runt om i världen berättar om "festligheterna" bland eliten på de svenska skattebetalarnas bekostnad.


Så var det med SÄPO:s lilla Agent 007 fest, som skattebetalarna fick stå för.  Notan bara för dekoren blev 400.000 kronor, artisterna kostade en halv miljon. Totalt kostade Bondfesten 5,3 miljoner inklusive moms, som DN snokade reda på.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar