Google+ Followers

måndag 31 mars 2014

Årets första citronfjäril och humla siktades i lördags.

Det var en sagolik dag med solen som gassade. I ett av de otaliga träden satt spillkråkan, som har sin hemvist där uppe och knackade ihärdigt. Fågelkvittret avbröt ibland den stora tystnaden och så föll detta ihärdiga knackande från spillkråkan in då och då.

Det är så förunderligt tyst däruppe, även om det bara är en bit ifrån vårt eget hus, som är beläget nere i negerbyn. NEJ! det är ingen rasistisk beskrivning. Bara en beskrivning över hur vårt villakvarter är utformat. Dvs. husen står staplade nära nog på varandra med påslakansstora tomter. Det gällde ju för girighetens ansikten, att få in så mycket pengar som möjligt. Hamoni till övrig bebyggelse, eller någon djupare tanke, är en svunnen tid och inget man längre tänker på. Det mesta är ett skrivbordsverk, utan den minsta tanke på hur verkligheten ser ut, eller vad som hade kunnat bli bättre för människorna, som skulle bo där.


Jag tänkte på det, när mitt lille barnbarn mödosamt traskade runt på det, som kommer att bli hans eget paradis att växa upp i. Det är onekligen rätt skönt att inse, att han kommer att ha en rekorderlig yta att joddla runt på. Jag minns min egen uppväxt och kan därför inse vilken frihet, som han också kommer att få ta del av. Nu, än så länge tar han sig inte ens ut på vägen, så där i första brådrasket. Utan även jag, som har en snigels fart hänger med i svängarna. Än så länge är väl bäst att tillägga, därför att han har många likheter med mina barn när de var små.

Det var en gammal trädgårdsintresserad dam, som ägde denna sommarstugetomten och lilla sommarstuga, innan sonen köpte den för ett decennium sedan. Ännu kan man spåra de mest överraskande växtarter, även om nybyggnaden på toppen av klippan krävde sina tribut, liksom en liten "felräkning/felmätning", som lantmäteriet gjorde. Uppfarten fick höjas 1,5 meter med kattskallar, innan körytan upp till huset kunde komma till. Sålunda blev det mest pannkaka över den gamla tantens odlarvedermödor i terrasserna på väg upp mot huset. Det blev också en nog så fet överraskning för sonens plånbok.

Det är lite Malmbergskänsla är det över det hela, kanske är det därför jag gillar den delen bäst, där den hänger sig fast längs berget. Man hör också precis, när något fordon är på väg uppför den branta stigningen. Liksom man också hör vad som sägs, även av de förbipasserande, eller de som är ute på sina egna stora tomter. 


I slutet av vår utevistelse så hade vi kommit upp på den stora altan. En man i kortbyxor (jo, här tror man, att sommaren är kommen för att solen tittar fram) kom baxande på en parablybarnvagn med ett litet barn i. Han hade även en liten fröken i släptåg, som han inte hyste någon önskan om att gå tillsammans med. Hon hade därför kommit en bra bit på efterkälken. Jag blev först lite bekymrad, eftersom hon såg ut att kunna vara max fyra år. Men det var inte samtalsämnet hon hade valt med mannen. Där var det räfst och rättarting.


Den lilla spensliga gestalten, en brakskit hög, hade en hel del synpunkter om det där "innan du gifte dig med mamma"...

Genast så fäste det udda ekipaget mitt lille barnbarns intresse, därför hängde han uppe på altanräcket, som skjuter ut över klippavsatsen, för att lyckas få en glimt över räcket. När det inte funkade så bra, eftersom nästippen precis kom över räckets kant, så kikade han istället mellan spjälorna i räcket.

Undra vad han tänkte, medan han betraktade det märkliga ekipaget ute på vägen. 


Jag själv vet i alla fall vad jag själv tänkte, medan jag betraktade hans lilla forskande ansikte. Om ekipagets familjeproblem tänkte jag inget om. Däremot tänkte jag:

Tänk Lucas, att jag är så gammal och ändå vet jag fortfarande inte vad den där fågeln heter, som sjunger så vackra melodislingor och som ger förebud varje år om att en varmare tid är på väg. Jag hörde den första gången för mer än en månad sedan och då sökte jag den åter på nätet. I hopp om att jag skulle kunna hitta just den fågelsången. Den sjunger så fina melodislingor, som man blir så himla glad av!

Men det var än en gång helt förgäves.

Undra om du, när du blir stor Lucas, kan berätta för din farmor vad den fågeln heter, eller hur den ser ut...


Eller skall det bli en av alla dessa frågor, som livet aldrig kommer att få något svar på...





1 kommentar:

  1. Inlägget från DreamHost är borttaget!

    Jag undanber mig dylika inlägg i min blogg, jag är inte intresserad av att någon skall göra gratisreklam i min blogg, eller utsätta den för SPAM.

    Sålunda jag undanber mig SPAM, vänligt men bestämt!

    SvaraRadera