Google+ Followers

torsdag 9 januari 2014

forts. resdag 9 september - 13 september Firenze (dvs. Florens)

Det tog en timma med tåget mellan Pisa och Firenze, precis som det hade tagit mellan La Spezia och Pisa. Prisskillnaden låg nog i att det här inte var ett regiontåg, men ändå hyfsat billigt med tanke på svenska och europeiska tågpriser. Tågbiljetter 2 personer x 5:60 Euro=12,20 Euro, sträckan Pisa - Firenze. 

Herr H, som brukar få ha ansvaret för att se ut trevliga matställen, när vi reseplanerar, han hade spanat in ett hål i väggen, där man serverade dagens rätt och var populärt för den inhemska befolkningen. Det glada gänget på bild vill jag inte avslöja dess mer om, än att jag och Herr H hamnade vid samma bord som de. Vi hade så sagolikt roligt, att det har inspirerat mig till att ha med dem i en mycket förvanskad variant i ett av mina manus, som går trögt framåt. Dock framåt.
Jag kan i vart fall avslöja, att det här gänget sjöng för Peppino (han i mitten till höger) "Happy Birthday" varje dag! Mannen närmast kameran, bredvid Peppino, kom dit först när vi var på väg ut.

Just den här dagen hade man Bolito Misto för 7 Euro som "dagens kött" på menyn. För den som nu inte är haj på italienska kan jag tala om att det är kokt tunga. Men trots det var det mycket gott och mina fobier om kokt tunga kom på skam. En av herrarna, med ett rätt träffande öknamn av samtalet att döma, sa att kokt tunga var hans favoriträtt, det åt han varje dag!

Stället heter "Trattoria Mario", adress: di Calzi Rome & Fabio S.a.s via Rosina 2 i Firenze, för den som nu vill hitta dit.

Dag 2 började med tafflig frukost på hotellet, första gången jag ätit cornflakes på 30 år! Varje ny stad som vi besöker för första gången och som har hop on hop off turistrundturer med buss, börjar vi alltid med att åka runt på dessa bussar,  dels för att få en överblick över staden, men också få en snabbguide över vilka ställen som kan vara sevärda att kika närmare på. Det som är bra med dessa turer är att man slipper ifrån att nyttja allmänna kommunikationer för det ändamålet, eftersom turistmålen ofta ligger rätt långt ifrån varandra i större städer. Dessutom gillar jag bussens svalka och utsikten uppe från busstaken.

Här på bilden har vi hamnat i stadsdelen Fiesole, alltså upp i bergen där det finns olivodlingar och även tillhör stadens gräddhylla, men också platsen som inspirerat författare och poeter bl.a. Goethe och även E.M. Forster med romanen, som inspirerat till filmen "Ett rum med utsikt". Kostnad för City Sightseeing Firenze 24 hoursbiljetter för 2 personer kostade 20 Euro.
Oftast finns rabatter om man redan har åkt sådan tur på annan ort och kan visa upp biljetterna.

Själva stadskärnan i Firenze är i stort sett avstängd för trafik, vilket gör det till ett utmärkt ställe att gå till fots. Vi steg av bussen å åt lunch sedan inväntade vi vår bokade tid på Galleri Uffizie. Inträde 2 biljetter x 14 Euro=28 Euro. Den största behållningen var nog trots allt Boticelli. 


Jag vill gärna bjuda er på lite annorlunda turistbilder, eftersom det finns en uppsjö av turistbilder på webben av de mer kända platserna. Den här gudomliga vattenhålan, 1500-talsfontänen med vattenkastaren på Piazza de´Frescobaldi till den intillligande kykrkan Santa Trinita utfördes av Bountalenti. Vi upptäckte att den användes flitigt av de boende, såväl stora som små.

Firenze som floden Aarno delar i två delar, med broar emellan, har varit riktigt illa ute flera gånger, dels genom översvämningar men i allra högsta grad, när de allierade bombade även Firenze under andra världskriget. Dess nuvarande problem är att det kommer alltför många turister till staden. Det är i stort sett bara under vinterhalvåret som stadens inhemska invånare hinner återhämta sig från turistlarmet. Något som även Venedig dras med, de inhemska invånarna blir allt färre medan turisterna ökar till antal.

Herr H filosoferar över forna italienarna: De måste ha varit väldigt långa förr i tiden, när de gjorde dessa dörrar. Här är vi redan vid ankomstdagen och botaniserade runt i dessa kvarter, där fixade vi konsertbiljetter för nästa kväll i St Mark´s English Church. http://stmarksitaly.com/ Artisten följande kväll var den unge baryton Andrea Borghini från Sienna. Vid pianot var Franz Morez och St Mark´s English Churchs allt i allo.

Tack vare dem så bokade vi biljett via PC:n/webben till Galleri Gli Uffizi inför morgondagens dagaktiviteter och slapp stå i timslånga köer utanför till Italiens främsta konstgalleri, Uffizi, som byggdes på 1500-talet av hertig Cosimo I. Arkitekten Vasari gjorde ett utmärkt jobb och byggnaden har kunnat få ett större sammanhang.
 
Otippat ställe att träffa så trevliga människor, som hade mycket att berätta om både Firenze, men även Sienna där man hade funnit talangen Andrea Borghini som sjöng vid konserten. Det var en omtumlande kväll med stora kontraster, som nu finns överallt i Europa. Vid midnatt, när vi närmade oss hotellet på väg från konserten hade de hemlösa lagt sig att sova i svarta plastsäckar. De låg tätt sammanpackade och sov strax ovanför stationen. Vilken värld vi lever i, jag som först trodde att det var sopsäckar, som låg utslängda längs med husfasaderna, men det var de hemlösa i Firenze.



För den som skall resa till Firenze kan jag varmt rekommendera att läsa, eller lyssna till (ljudboksform) "Inferno" av Dan Browns något uttjatade mysterieberättande om romanfiguren Harvardprofessorn i religiös symbolik, Robert Langdon. Säga vad man vill om Dan Browns romaner, men historia kan han ut till yttersta fingerspetsen. Nu har jag dock inte kontrollerat om det verkligen är så att det finns en dödsmask av Dante Alighieri i Uffizi, eftersom jag lyssnade till ljudboken först efteråt.

Men å andra sidan har jag en hel del kvar, att beta av i Firenze, som inte hanns, eller ens orkade med att ta in.
Dantes, La Divina Commedia, med ett av de tre delarna som verket omfattar och av vilket Inferno (Helvetet) är den delen, som blivit mest omtalad och bearbetad både till text och inom målarkonsten.

Dante blev något av en följeslagare under den här rundresan. Något som jag inte hemma i Sverige hade kunnat ana mig till, när jag planerade hela denna rundresa. Det kommer sålunda mer om Dante.

Extrem trädgårdskonst kan man köpa överallt, för att inte tala om ovanliga inredningsdetaljer. Man kan känns sig lite "fattig" som svensk, när man tänker och jämför med utbudet i våra svenska affärer. Här kan man t.o.m köpa sig ett eget lyckovildsvin à la Porcellino.

Utsikt över Firenzes stadskärna, med Brunelleschis berömda kupol på Duomo. Insidan av kupolen pryds av fresker av yttersa domen av Vasari, fullbordades av Zuccari. Då på 1400-talet, när den kupolen fullbordades var den den största, som någonsin hade byggtss utan traditionellt stöd. Duomo har både dopkapell (med dörrkopior av "Paradisets portar" originalen finns på Museo dellÓpera del Duomo) naturligtvis har Duomo en Kampanil. Alltsammans är sevärt.

Skall man besöka Firenze skall man absolut ha med sig "Första klass - 1 kl - Reseguider "Italien", så att man vet vad det är man ser och som kan hjälpa till att välja det enorma utbud som finns av allehanda slag.
Det var fruktansvärt varmt ute och jag blev rejält myggbiten i Firenze. En kväll ägnade sig Herr H åt att jaga mygg inne på hotellrummet på ett udda sätt, genom att slänga upp en sko mot taket 5 meter upp i luften, där myggen satt och lurpassade, när de utan att surra gav sig på en. Undra just om hotellfolket kommer att undra varför det är två svarta klackmärken nästan upp mot taket på vardera vägg. Framförallt, hur någon ens nått upp och göra märken där.

Men på något sätt så gick myggjagandet i harmoni med fläkten i badrummet, som när de väl fick den att fungera lät som ett reaplan. Men vad brydde jag mig i det, sedan jag skrivit klart i min resedagbok, sms:ad jag till dottern hemma i Sverige och berättade, att jag nog hittat en lämplig italienare åt henne på konserten. Hennes svar kom tämligen omgående: "Bra mamma, fortsätt så!"

Utsikt mot Ponte Vecchio, arkaderna och floden Arno. http://sv.wikipedia.org/wiki/Ponte_Vecchio

Jodå, det var här jag gjorde mitt guldfynd här på Ponte Vecchio. Helt obegripligt mycket guldaffärer längs hela bron. Ovanför turisternas huvud finns en mycket lång inbyggd passage/gång, som familjen Medici såg till att bygga mellan de olika palatsen som familjen Medici ägde. På den tiden så var det nog både flyktväg, men också ett sätt att inte beblanda sig med folket och den tidens stank, som sannolikt berodde på garverierna, när man skulle från Palazzo Vecchio, Uffizierna, till Palazzo Pitti och dess stora parkområde. Allt finns väl beskrivet i Dan Browns bok "Inferno".

Michelangelos staty av David, han som dödade Goliat (Biblisk berättelse), som står på Piazza della Signoria är enbart en kopia. Redan i slutet på 1800-talet flyttades originalet till Accademia för att vara i säkert förvar. Ytterligare en en kopia finns på Piazzale Michelangelo. Davidstatyn, dryga 5 meter hög, gjorde Michelangelo endast 29 år gammal. Vilket i sig är en beundransvärd bedrift.

Familjen Medicis vackra blåa med guldkorsen. Den republikanska frisen över palatsentrén till Palazzo Vecchio, har inskriptionen "Kristus är kung", vilket påminner om att ingen jordisk härskare har absolut makt. Jag har varit uppslukad av familjen Medici och har en stark dragning till de vackra blå med guldkorsen, ända sedan barnsben. Oförklarligt, men så är det. Det var därför jag gjorde min guldinvestering på Ponte Vecchio, trots att det är sällan jag bär några smycken alls. Tja, förutom min Herr H ring då.

Märkligt att en man, Dante, som under sin livstid t.o.m.landsförvisades på livstid från Firenze och senare även dömdes till döden, idag står staty i barndomsstaden Firenze. Det är nog inte enbart Moussolini, som gjort en kovändning. Fastän Hitlers så småningom lierade vän Moussolini gick det inte så bra för heller. Medan när det gäller Dante så gör man inget annat än hyllar västvärldens mest kände författare, Dante, Firenzes (Florens) kände son. Det betyder också att man faktiskt kan bli profet i sin egen hemstad, även om det i Dantes fall kunde ske först efter hans död...
http://sv.wikipedia.org/wiki/Dante_Alighieri
I den gotiska kyrkan Santa Croce i Firenze ger man t.o.m sken av att Dante skulle var begraven där. Det är han inte, däremot många andra kända  florensare: Michelangelo, Galileo och Machiavelli m.fl. Vackra fresker finns i kyrkan, som även har Capella och kampanil (klocktorn).

Men man har något annat intressant, som dessvärre pga. flera refekterande glas, inte går att få ett bra fotografi på. Det är den helige Franciskus av Assisis munkkåpa, som finns förvarad där. Den såg verkligen inte speciellt bekväm ut, ungefär samma material som en potatissäck. Giotto målade freskerna i Bardi- och Pruzzikapellet. Där finns bl.a en som visar Fransiscus på dödsbädden.

En av broarna över floden Arno.

Det pågår ständigt aktiviteter på floden Arno.

Det finns mycket att upptäcka i Firenze, som är rätt unikt.

Inte precis sedvanlig svensk köttskyltning.

När vi var i Pisa rände Herr H runt och sökte en gatuadress till en restaurang han hade sett ut redan hemma i Sverige. Förgrymmad var han över Pisaborna, att de inte ens visste var denna gata låg! Han t.o.m. sökte i telefonkataloger, utan att finna vare sig restaurangen, eller gatunamn.

Så gick vi där och spankulerade på stan i stilla mak i Firenze. Rätt vad det var tjoade Herr H till och stod och stirrar ner i backen, samtidigt som han pekade på ett visitkort, som låg på trottoarkanten på en bakbata någonstans i Firenzes gränder. Det var ett visitkort till just den restaurangen han hade fått för sig skulle ligga i Pisa, men som i själva verket visade sig finnas i Firenze.


Än i denna dag har han ännu inte smält detta förunderliga som skedde, det var fö inte det enda märkliga, som hände under denna rundresa i Italien.
Det här med visitkortet bl.a. fick Herr H att börja fundera över hur man räknar ut slumpen och när det inte längre kan räknas som slump. Jag själv är rätt övertygad om att något som man verkligen vill finna en lösning eller förklaring till, det kommer till en på ett eller annat sätt. Så tycker jag mig i alla fall se att livet är inrättat.

Ja, som sagt var kön till konstmuseet Uffizierna ringlade sig runt flera kvarter. Blotta åsynen av kön i denna enorma värme gjorde oss väldigt glada och tacksamma över att vi fått tipset om att köpa biljetter via internet och vår lilla rese-PC från hotellrummet. Förbokade biljetter har en särskild ingång till Uffizierna.

Otydlig bild, men varför har man inte dylika in och utgångar i svenska banker, så hade man kommit ifrån bankrånen också. Visserligen skall man inte ha anlag för klaustrofobi, eftersom man kan bli fast en stund inne i luftslussen. Jag gissar att man blir fotograferad och kanske rent av jämförd med redan kända skurkar....

Efter misstaget att inte kliva på Oxens genitalier i Milano, tog vi det säkra före det osäkra och klappade il Porcellinos nos. Besökare till Il Porcellino lägger ett mynt i vildsvins s gapande käftar. Avsikt att låta den falla genom den underliggande galler för lycka, samtidigt som de gnuggar galten tryne för att säkerställa en återgång till Florens. Det är en tradition som den engelska litterära resenären Tobias Smollett noterade i mitten på 1700-talet.

Det där med myntet vete gudarna om alla kände till, i alla fall så var det bara ett klappande på Porchellinos nos, som turisterna ägnade sig åt, inkl. vi. Det har i vart fall hållit Porcellinos nos i ett välpolerat skick. Men så är också detta svin, som finns på marknaden, en modern kopia, medan Tacca brons är skyddad i det nya Museo Bardini i Palazzo Mozzi.

I stadsdelen Oltrarno finns mest rofyllda torg och butiker, som säljer antikviteter, kuriosa och matvaror. Här finns också restauranger som serverar mat till rimliga priser och en mängd verkstäder, som renoverar antika möbler. Här återfinns också Palazzo di Bianca Capello, Santo Spirito och Palazzo Pitti, ett av Firenzes största palats, som rymmer flera museer vars stora samlingar endast överträffas av Ufiziernas. Skulpturerna i Palazzo Pittis park, Bobliträdgårdarna är många och parkområdet är enormt. Även denna park anlades på uppdrag av familjen Medici, efter att de hade köpt Palazzo Pitti i mitten på 1500-talet. Det här är ett bra ställe att vandra runt i och ta det lite lugnt och låta själen hinna ikapp.

Här står jag nedanför ett konstverk, som torde vara av senare snitt. Minns inte längre konstnär och tillblivelse.

Det finns gott om plats där man har tillåtelse att vila och bre ut sig. Kan te sig lite provocerande att lägga sig ner på gräsmattan med denna skylt, som de passerade. Men vet vet, de kanske bara kunde läsa arabiska bokstäver.

Utsikt ner mot Palazzo Pitti från parken. Renoveringsarbeten pågick av bl.a. den stora häststatyn i marmor.

Bomboliträdgårdarna har en pampig exteriör.

Precis när vi var på väg in i Palazzo Pitti för att se familjen Medicis otaliga skatter i Palazzo Pitti, började det åska och snart kom också ösregnet. Enorma hagelkulor föll med ett dån ner från himlen. Det var skönt, därför att luften blev helt plötsligt betydligt angenämare och vi befann oss ändå på insidan och led ingen nöd av vare sig åska, spöregn och hagelskur.

Lyckosköldpaddor utanför Palazzo Pitti....

I Firenze finns det först barnhemmet i Europa, Spedale degli Innocenti, som är uppkallat efter Herodes och barnamorden i Betlehem. Barnhemmet grundades på 1400-talet. Vid portikens vänstra ände finns den s.k. rotan, en roterande stencylinder på vilken anonyma mödrar kunde lämna sina oönskade barn och ringa i klockanför att barnen skulle bli upphämtade. Men Firenze är en än märkligare stad, i Loggia del Biagallo (från 1358) är den plats där övergivna barn en gång lämnades in. De skickades sedan till fosterhem om ingen om och hämtade dem.

Valvet och platsen på bilden gör att man funderar i en ännu längre tankevurpa. Här är platsen där Ceasar inrättade en plats för sina soldater att återhämta sig: semester! Sålunda ca 80 år f.Kr...  http://sv.wikipedia.org/wiki/Julius_Caesar


Conn Iggulden har skrivit 4 böcker med samlingsnamnet "Kejsaren" (Roms portar, Kungars död, Svärdens fält och Krigets gudar). Böckerna handlar om Julius Caesars uppväxt och liv fram till sin död, jag kan varmt rekommendera dem. De är oerhört spännande läsning (i mitt fall lyssning, eftersom jag valde alternativet ljudbok). De är även en god historisk inblick och mycket välskrivna.

Vad vore väl Firenze utan det som finns kring Piazza del Duomo....

Inte ens en bal på slottet kan nog slå det, eller
...

kunde nu den avslutade jakten på den återfunna Ristorante Zio Gigi slå det. Mjae... Jag vet inte det, mina hårrötter krullade inte ihop sig direkt av kulinarisk lycka.

Jag känner till andra alternativ.

Italienarna kan i alla fall konsten att hantera kött, det är långt ifrån Scan och andra mindre nogräknade, där man väl inte ens verkar känna till begreppet välhängt. Köttbitarna simmar omkring i vätska vid tillagning.

För att inte tala om det som helt tagit över: att "möra" ,som det så vackert heter. Fastän det i själva verket handlar om att tjäna så mycket pengar som möjligt på en vara, vars kvalité man försämrat till nästintill otjänligt. Anser jag i alla fall. Nu för tiden irrar jag runt i affärerna för att hitta kött och kyckling, som inte är "mörat" dvs. förstört. Tänk att hela vår statsapparat har blivit så förtvivlat i händerna på alla lobbyister.
                            Dagarna i Firenze var också händelserika, men att beta av allt man vill se och uppleva av/i Firenze tar sin tid. Det finns en gräns för vad man kan ta in. Man gör sig själv en stor tjänst genom att varva dagarna ordentligt med olika inslag och en och annan siesta. Därför finns anledning att återvända till Firenze. Det kanske kan ske i samband med, att vill besöka Sienna och andra platser, som jag inte kunde pressa in i denna rundresa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar