Google+ Followers

söndag 12 januari 2014

forts. resdag 13 september från Firenze till Bologna.




Det regnade på morgonen och äntligen blev det frisk luft!

Sista frukosten med gamle Mario, på hotell Vasari i Firenze, slapp jag äntligen stoppa i mig cornflakes till frukost. Mario hade köpt min absoluta favorityoghurt, som jag och dottern brukar äta hemma i Sverige... Förunderligt eller hur. Alla dessa gamla människor, som pysslar om, kan jag bli oerhört rörd och ödmjuk av att möta.
Det var kaos i tågtrafiken den här lördagsmorgonen, när vi kom fram efter en mycket kort gångsträcka till centralstationen Maria Nuevelle, med våra rullresväskor och ryggsäckar.

Kaos i tågtrafiken är inte något som är vanligt i Italien, utan en företeelse som hör hemma i "det nya Sverige". Men vi hade bokat både biljett och sittplatser, så vi kunde lugnt avvakta vår avgång tills den kom upp på displayen. Det hindrade dock inte en brasilianska, att börja tjafsa om våra sittplatser, när hon hade betat av de flesta i kupén utan större framgång.

Herr H som är en gentleman med uppfostran, reste sig och skulle ge vika inför "ers kungliga tröghet från Brasilien, med boudoirdoft". Men då hade jag fått nog. Jag var inte på rundresa i Italien med henne. Hon verkade vara i full vigör och jag betvivlade dessutom i allra högsta grad, att tågresan med henne i sätet bredvid mig skulle bli någon lyckad tillställning.

Jag tog därför upp våra biljetter, visade lugnt och stilla, att det här var våra sittplatser. Var det så att hon inte hade beställt och betalat för egen sittplats, eller rent av befann sig på fel avgång, var det nog allt hennes problem. Hon fortsatte att gå an som en folkilsken Fox terrier. Jag drog efter andan, räknade tyst för mig själv och avbröt hennes ordsvada, som nu nått orkanstyrka, med att ge henne ett gott råd: Om hon kände sig så stressad, att hon behövde bråka med alla människor som kom i hennes väg, skulle hon kanske överväga att stiga av tåget och ordna med en riktigt kall uppfriskande dusch istället...


Ett leende spred sig i tågkupén och ers kungliga tröghet från Brasilien tystnade. Äntligen! Hon dröp av med stackaren, som burit på alla hennes väskor och kassar i bästa filmstil.

När vi kom ut från järnvägsstationen i Bologna, blev vi påminda om de 85 människor, som fått sätta livet till i det terrordåd, som ägde rum på tågstationen i Bologna den 2 augusti 1980:  http://sv.wikipedia.org/wiki/Bombd%C3%A5det_i_Bologna


Ett av Bolognas smeknamn är "la rossa" (=den röda) vilket ibland sägs hänvisa till fasadfärgerna (tegelrött), men som många snarare förknippar med stadens politiska hemvist. Bologna är omtalad som en vänsterorienterad stad.

Enligt kommunismens läror ska staten samla in det mesta av landets produktion och sedan fördela detta rättvist. Därmed är det tänkt att alla medborgare ska få det ungefär lika bra. En god tanke, kan jag tycka. Men också långt ifrån det som brukar förekomma i kommunistiska länder, där det sitter någon diktator i toppen. Än längre ifrån oss andra, som på allvar börjar får skönja dekadensens baksidor, p.g.a. investmentbolag, girighet och en allmän samhällsstruktur i snabbt förfall.

Bologna har Europas äldsta universitet och har under de här dryga 1000 åren behållit sin position, vilket säger en hel del om vilken form av stad det här alltid har varit och alltjämt är. Mest känd på utbildningsnivå är den s.k. Bolognaprocessen, som är ett samarbete mellan 47 europeiska länder om utbildning på högskolenivå. - I Sverige har vi en examens- och utbildningsstruktur på högskolenivå, som är hämtad genom detta samarbetet.
Detta tillhör nog den mest roliga, dock vackra, vattenfontän jag har sett. 
- Wow, lät Herr H undslippa. Resten har dock fallit under censuren, när han fick syn på Fontana di Nettuno.

Vid en första anblick kan man undra om pengarna tog slut, när Basilican San Petronio, skulle byggas på medeltiden. Det är bara den nedre delen som verkar vara klar och pelarna på insidan vittnar om att kolonnerna var tänkt för lite mer storslagna byggnadstankar.

Eftersom det inte gillades att det kom några uppstickare i Bologna, som skulle bygga något större än Peterskyrkan i Rom och därmed riskera att makten förflyttades, stoppades de storslagna byggnadsplanerna effektivt, eftersom kyrkoledarna i Rom hux flux var de som ägde marken intill. För att effektivt sätta stopp på alla storslagna byggnadsplaner om att bygga något som var större än Peterskyrkan i Rom lät kyrkoledarna med påven i spetsen uppföra Palazzo Archiginnasio, som synes effektivt satte stopp för allt som kunde heta sidoskepp.

Detta oerhörda slöseri med pengar lär kraftigt ha bidragit till att Martin Luther förkastade katolicismen.

Piazza Maggiore och Piazza del Nettuno omges av medeltidspalats.

Bologna är en stad helt i min smak, inte bara för att den har så många arkader, något som jag tycker är oerhört charmigt och hemtrevligt och framförallt praktiskt.
Jag skall också i ett senare blogginlägg bjuda på en arkad i Bologna, som heter duga!


Herr H som brukar vara tämligen ointresserad av hur finansministern tråcklar ihop ekonomin, blev denna gång helt plötsligt intresserad, när han fick syn på hotellpriset, som hängde på dörren. Han undrade hur mycket det egentligen skulle kosta oss för att bo på detta fyrstjärniga hotell. Enligt den prislistan, som hängde på insidan av hotelldörren, som han också fotade, skulle enbart hotellrummet ha kostat för våra 5 övernattningar 1 995 Euro. Men det pris vi betalade var istället 519 Euro inkl. frukostbuffé. Bokar man hotell genom någon av de stora hotellbokningssidorna, som finns på internet och i god tid, blir priset genast något helt annat. Kan också vara bra att veta om man drar sig för att boka resor på egen hand.

Eftersom vi anlände till Bologna en lördag tog vi det lite lugnt och strosade runt bland marknadsstånden under dagen. Shoppade bl.a. en liten kostym till barnbarnet som hade fötts den 2 augusti 2008.

Det skulle dock dröja ända tills i juni 2010 innan han hade växt in i kostymen. Men den som väntar på något gott väntar väl aldrig för länge. Hans föräldrar blev något överraskade den dagen, när de fick se sin lille son komma invirvlande genom ytterdörren klädd, som en riktig liten italienare. Det är synd att det inte finns fina barnkläder till pojkar också i Sverige.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar