Rundresa i Italien: Bergamo - Milano - La Spezia - Portovenere - (Cinque Terre)= Riomaggiore - Monterola - Varnazza - Monterosso - Pisa - Bologna - Firenze(=Florens) - Bologna - Ravenna - Parma - Verona - Bergamo

2.9 -- 5.9 i MILANO

Resdagen från Sverige till Italien:

Ja, jag vet att man inte skall nyttja flygbolag, som inte är personalvänligt mm. Men vilka bolag är det, när de synas i sömmarna. Är det inte vars och ens kollektiva ensak, att kriga igenom acceptabla arbetsvillkor. Vi flög än en gång med Ryan Air. Biljetterna för oss två kostade 15 Euro från Göteborg till Bergamos flygplats. På planet köpte vi bussbiljetter för 2 x 10 Euro från Bergmamo flygplats till Milano. Bussbiljetter som utanför flygplatsen för samma destination, dvs. centralstationen i Milano från Bergamo flygplats kostade 8 Euro styck. 

Jag använder mig av "Första klass reseguider" och funderar ut vilken resrutt vi skall ha, dvs. hur många dagar man behöver för varje plats och på ett ungefär vad man vill se. Sedan får Herr H också kolla upp vad det är han vill lägga till på önskelistan. Som regel brukar jag stå för det kulturella och han gillar att söka reda på krogar etc. När jag fått en bra överblick hur lång resan bör vara, klickar jag upp två fönster på datorn och pusslar ihop så billig enkelresor på flyg, som bara går. Ofta blir det billigare att stanna en dag till eller två för att slimma flygbiljettpriset. Det är sällsynt det blir billigast att boka tur och returresor på flyget. - NEJ, jag är inte snål, men jag anser mig inte svälta ihjäl på flyget om jag är utan mat 3-4 timmar och jag kastar hellre ut pengar på resmålen istället för på färdsträckorna. Lämpliga hotell bokar jag därefter sedan jag kollat av på ett ungefär, innan jag kollar igenom flygrutter och priser. Men lämpliga hotell att boka har det hittills aldrig saknats.

Det var en kort promenad med våra rullresväskor till hotellet från Milanos centralstationen där flygbussen stannade. Eftersom vi inte är bagpackers, utan rullpackers (dvs. reser med rullresväskor) så planerar jag våra resor hemifrån så att det är  gångavstånd och helst mitt i smeten dvs. gamla stan i alla städer. Hotellen jag brukar välja överlag är 3-4 stjärnigt, dusch, toalett och frukost är det som skall finnas. Det finns många bra siter på webben som erbjuder prisvärda hotell. Men vi är två vuxna och sover i princip bara på hotellen, så det finns ingen anledning att lägga ut pengar på någon större komfort för några nätter.

Rullresväskor under viss uppackning. Men det mesta blir kvar i väskorna, utom det som bör hängas upp på galgar på varje ny plats/nytt hotell.

Man kunde i lugn och ro avnjuta den torftiga frukosten på innergården och fri från den hysteriska frukostvärdinnan på hotell Bolzano.

Utsidan av hotellet hade en dylik utsikt, med en gammal kyrka inklämd mitt bland hus av allsköns modeller och rondeller. Det är dyrt med hotell i Milano. Milano är ingen billig
turiststad precis och jag får en känsla av, att det är en stenstad fast än inte lika grå stenstad som Paris. Det tänker och skriver jag fastän det finns gott om parker etc. både i Milano och även i Paris. Någon "mysfaktor" hittar jag dessvärre inte i Milano, utan där finns något annat....

Det moderna Milano trängs med det gamla Milano... här en av alla innergårdar.

Den där fina modekulturen, kan jag nog humma lite åt. Det är enligt mitt tycke mycket prislapp och väldigt lite snyggt/originellt. Här råkade jag dock fastna för något, som i vart fall var jomen-varför-inte, med tillägget men-bara-kanske.... Alldeles på tok FEL prislapp!

Pengar är som bekant bra betalningsmedel, speciellt då man har dem i överflöd.

Det finns ju prisvärdare varianter förstås....

En av Europas alla hemlösa får parera mellan vakterna, som kör iväg honom från de fina varuhusens portar. Han har i vart fall ovanligt mycket, även om han bara lyckats få tag på en sko i vardera färg och sort.

Glastaket och kupolen som täcker Galleria Vittorio Emanuele II.
Själva Gallerian är ritad i form av ett latinskt kors med en åttkantig mittpunkt utsmyckad med mosaik som representerar fyra kontinenter (Europa, Amerika, Afrika och Asien) som tillsammans med andra representerar konst, agrikultur, vetenskap och industri. Våningsplanen är dekorerad med zodiak-tecken av mosaik.

Här i Gallerian kan man se turister hoppa runt och trampa på Oxens genitalier= för att bringa lycka!
Någon större lycka hade dock inte arkitekten Giuseppe Mengoni, som strax före invigningen 1877 ramlade ner från en byggnadsställning och dog på fläcken.

Jag trampade aldrig på Oxens genitalier och det fick jag dyrt ångra. Vi bestämde oss för att äta en lättare lunch. Medan jag satt och läste på menyn, med mina läsglasögon hängande på näsan, passade den halvblinde servitören på att bära ut mitt vattenglas där jag hade hängt upp mina körabil-TV-glasögon på. Han svor dyrt och heligt, att han inte hade sett dem. Men då jag bad att få låna en telefonkatalog, för att hitta reda på en optiker, klarnade mystiken, eftersom jag bad honom beskriva var den här optikern fanns, som jag funnit i telefonkatalogen.

Det visade sig att han inte kunde läsa vad det stod, eftersom han såg så dåligt och inte hade några glasögon. Jag undrade hur det kom sig, att han inte hade glasögon, eftersom han måste se ännu sämre än jag utan. Han hade inte råd att köpa glasögon, svarade han. Jag tystnade och granskade honom från topp till stå, dvs. hans skor och kläder. Där kan man snacka om välanvänt.
Jag insåg vad en fortsatt diskussion skulle leda till, eftersom fasaden hade rämnat. Vi tog sikte på Rinocente, som jag visste fanns bara ett kvarter bort och där det även skulle finnas en glasögonaffär.

Åka på rundresa i Italien utan glasögon, som jag kan se på långt håll med. Då kunde jag lika gärna avboka allt och åka hem igen, det insåg jag och jag insåg hur illa ute jag var. Därför att något längre stopp var inte planerat i Milano. 

Två timmar senare hade jag gjort en synkontroll och fått mina nya glasögon med rätt styrka. Allt till det fashionabla priset av 209:50 Euro. - Jag hoppas att den fattige servitören trivs i mina glasögon!

Den väldiga katedralen Duomo är en av de största gotiska kyrkorna i världen. Duomo har dopkapell och skattkammare och är beläget i  hjärtat av Milano på Piazza dei Duomo. Byggnaden påbörjade på 1300-talet men slutfördes inte förrän 500 år senare.  

Bronsdörrarna är smyckade med basreliefer som återger händelser ur Jungru Marias och St Ambrogios liv, samt scener som skildrar Milanos historia.

Milanos främsta konstsamling finns i Palazzo di Brera, en 1600-talsbyggnad. Här finns bl.a. verk av Piero della Francesca, Manegna, Bellini, Rafael, Tintoretto, Veronese och Caravaggio m.fl.

Annat sevärt i Milano är

Castello Sforzesco som tornar sig upp mitt i gatubilden. Den första borgen uppfördes av familjen Visconti, men den förstördes när de förlorade makten på 1400-talet. Den nye härskaren Francesco Sforza lät bytta ett renässanspalats.

Det finns några släkten i Italien, som ständigt återkommer rent historiskt, kulturellt och som även påverkat landets historia i allra högsta grad: Medici, Borghere, Borgia och Visconti och Sforza. Sforza har varit en av Eurpoas mäktigaste släkter från renässansen och har gift in sig i bl.a. Spaniens och Polens kungahus. 

Undra om det är de sista bevakarna av familjen Sforzas välde som dröjt sig kvar i palatset. Enligt vaktmästaren som vi pratade med en lång stund gav den här skorpionen samma verkan som ett getingstick. Jag avstod dock att komma för närma den.

Sforza har gjort sig känd genom att vara Leonardo da Vincis mecenater.

Centralstationen i Milano höll på att byggas om. Men det funkade ändå att kolla lämpligt färdsätt till La Spezia. Det visade sig att en tågresa var det bästa valet. Tågresan skulle bli ca 2,5 timmar lång från Milano till La Specia via Genova. Pris 2 biljetter 2 klass Milano - La Spezia 42 Euro. Vi passade också på att kolla upp om det gick att gå ända ner till de utflyktsmål vi hade tänkt oss i Milano inför morgondagen.

Dag 3 resmål Milano:

I sydväst om centrum har en hel del att bjuda på. Det är ganska långt att gå, men t.o.m. jag klarade det trots tämligen nyopererat knä (den första). Nu hade det nog inte funkat... 

Santa Maria delle Grazie är belägen på Piazza Santa Maria delle Grazie 2. Detta vackra renässanskloster från 1400-talet rymmer den västerländska civilisationens viktigaste målning. Leonardo da Vincis Nattvarden (Cena-colo). Skildringen av det ögonblick då Kristus avslöjar för sina lärjungar, att en av dem kommer att förråda honom. Kristusgestalten är dock inte avslutad. Leonardo da Vinci ansåg sig inte värdig att fullbord den.
Nattvarden är skapad åt Leonardo da Vincis mecenater greve Ludovico Sforza och grevinnan Beatrice d'Este.
Resten av frescomålningens historia skall jag inte avslöja, om det är någon som har för avsikt att besöka Santa Maria delle Grazie. Vi fick i vart fall vår korta visit för att se denna väldigt oåtkomliga väggmålning förstörd av en amerikan, som tyckte att han skulle pladdra på istället för klostrets guide. Tydligen tyckte han att hans berättelser om målningen var bättre än guidens. - Man kan bli vansinnig för mindre! - Speciellt då det är sådana rigorösa säkerhetspassager och tidsbegränsad tid inne i rummet där väggmålningen finns.

Här vill jag verkligen poängtera, att man måste absolut boka biljetter minst två månader innan besöket på www.cenacolovinciano.it  eller http://www.italiantouristoffice.se/sv/a/85.html Det var många turister som stod där besvikna på utsidan och fick inte chansen, att se det som de hade bespetsat sig på. Trist med tanke på att flera av dem kom från andra sidan jordklotet. - Det finns fler resmål som man bör boka via internet innan resan och det är Alhambra med Greneralif i Granada, Spanien.