LKAB: s s.k. samhällsomvandling i Malmberget.

Jag förstår helt enkelt inte ordet och begreppet samhällsomvandling. Vi verkar inte tala samma svenska. Därför att det är ju inte fråga om någon samhällsomvandling. Samhället Malmberget håller ju för fasen på att avvecklas, eller rättare sagt utplånas och bli en enda stor grop ner i avgrunden, dess innevånare är spridda som rö för vinden! 

Den här "utvecklings-ön" kvarteret Malmsta i Malmberget, som enligt LKAB och en och annan troende, skall bli ett nytt paradis i Malmbergets historia... 

Nej, den enfalden, eller rör det sig om önsketänkande, den kan man inte annat än skaka på huvudet åt. 

Vi får väl se vad som händer nu, när näringsdepartementsgeniknölarna skall gnuggas i anledning av den nya bearbetningskoncessionen vid Malmbergets kyrkogård, som är överklagad och därför hamnat på regeringens bord. Kommer de också att ha de rosaskimrande Paradis-glasögonen på sig, eller kommer de att bli lika omskakade.

Dagens verklighet och sanning tycker jag låter som klippt och skuren ur vilken stå-up-Comedy-estrad som helst. Låter väl hemtrevligt värre i bästa stå-up-anda: http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=7784422

Precis när man tänker men nu kan i alla fall inte dårskapen bli värre, nu måste väl ägaren staten ingripa. Då inträffar det, igen! Det KAN verkligen bli värre!

Tänk att LKAB nu har upptäckt, att grundvattnet har spolats bort. På min ära, vilka genier! Det är dock gamla kunskaper och Malmberget torde knappast vara något undantag från den regeln.  

Jag måste erkänna att jag tappar lite fart i min planering, när något dylikt inträffar, eftersom jag som bäst håller på att planera upp mitt målande och återgivande av "Malmberget i mitt hjärta". Ge det lite mer struktur än den första ingivelsen, som fladdrade förbi, när mina tankar började ta form inför "Tomma rum", som stod på näsan för min egen del. 

Just nu håller jag på att försöka lägga text till min bildplanering, så att det blir en levande verklighetsberättelse också. En helhet helt enkelt, inte bara ett torrt betraktande av bilder.

Någonstans måste ju min berättelse börja och den kan inte börja med min egen tillkomst på Dalagatan 15 i Malmberget. Utan lämpligen får den börja vid början och ännu en snutt till: de glädjefyllda inslagen och knorrarna får ju inte saknas.

Jag hoppas att jag är klar till den planerade "festen 2016 för gamla och nya malmbergare". Nej, då, jag är inte dum. Jag förväntar mig ingen inbjudan. Därmed inte sagt att jag inte har egna planer - vi får se hur tid och ork räcker till. I mitt fall har jag flerfrontskrig att hantera, eftersom min kropp är illa skadad.

Min skaparglädje saknar verkligen inte input:

Gruvarbetarna byggde olagligt, när inget annat stod till buds. Det är väl kanske något som man åter får anamma, med tanke på statens tröghets- och girighetssystem.

Då, när man byggde olagligt i Malmberget, kunde man skilja på olika typer - torvkojor, backsvalor och "fläsklådor". Dynamitlådornas virke kom naturligtvis också till användning inte bara det "amerikanska fläsklådorna". Det lär ha funnits 633 olagliga byggda kåkar i Malmberget. 

Malmberget kring gruvbrytningen har förr varit en riksskandal, så varför skall det inte kunna vara en repris på eländet. Det sägs ju att allt går igen i historien. 

Jag tror att det är därför ordet "kåk" jordat sig i folks medvetande. När jag växte upp hörde jag aldrig något annat ord om ett hus än "kåk". Väl under herrans tukt och förmaning lärde jag mig, att ordet Kåk, betydde att det var ett ruckel till hus. Tja, förutom då i speldjävulens värld, där en kåk inte var att förakta, att sitta på hand med...

Av Malmbergets alla hus, vackra och mindre vackra, håller nu alla husen i Malmberget, att åter bli kåkar igen. 

Jag tänker därför ofta på en hurtfrisk melodi i bästa JP Nyström-tramporgelanda: http://www.folkwiki.se/Musik/2053 (Grannens bastu) som vi sjöng under min utbildning på Waldorfakademien. Av någon anledning tänkte jag alltid på Malmbergets kroknande byggnader, som jag hade växt upp med. 

Det var under Madeleine Stenmarks ledning vi under waldorfakamiens studietid blev uppgraderade i musikens underbara skatter, när vi hade musikhistoria. I bakvattnet hamnade då läroverket i Malmbergets musikhistoria. Den här gången fick vi lära oss att själva ta ton, det var precis som att stämma ett instrument och lära sig att hantera det. Tänk om man hade mött en dylika "musiklärare" redan under grundskoletiden.

 

I Malmberget växte lönnkrogar som svampar ur jorden, vid sekelskiftet fanns ett 40-tal. Så dagens Paradstråk Västerlånggatan (den rekonstruerade kåkstan) skall man väl fundera en stund över vartåt det lutar. Därför att lutar gör det rejält i husen i Malmberget även idag och än krokigare skall de väl bli ju mer gruvbrytningen spränger sig fram i underjorden!

Själv är jag begiven, att ta fasta i min arbetsplanering av mitt eget konstprojekt "Furstendömet Gällivare" riktigt långt bort i tiden och djupt ner, så djupt ner som nu den här historien har tagit form. Det är väl bäst att stoppa där och inte vara för yvig i avslöjandet av planerna. Då är det väl hög risk att jag åter blir snuvad på konfekten. Gratis- och snålskjutsåkare har det funnits gott om i mitt liv....