lördag 31 augusti 2013

Jag sökte mitt examensbevis för att häckla skolverket om en lärarlegitimation - men fann istället berättelsen om Kiosken Tolvkanten i Malmberget, som Hilding Ollikaninen skrivit.

Jag har redan skrivit om Tolfkanten (Tolvkanten) i Malmberget http://gun-m-ek.blogspot.se/2013/02/tolvkanten-i-malmberget.html

Men när jag grävde runt bland papper att spara, i hopp om att hitta mitt examensbevis, gjorde jag ett glatt fynd: min store favorit och mentor i Malmberget, Hilding Ollikainens berättelser. Hilding som varit min egen levande historiebok om Malmbergets historia. 

Jag vet att en del av Hildings berättelser också finns med i en liten skrift, som heter "Åtta Skrivare från Malmfälten", därför att den fann jag också, med dedikationen på insidan av pärmen: "Min kära omtänksamma Gun önskas God Jul och ett Gott Nytt år 1985 av Gammel Farmor Ester." 

Gammelfarmor har jag också skrivit om i olika omgångar och redan när min blogg fanns på NSD. Dvs. innan tidningsdöden på allvar svepte genom landet.

Skriften "Åtta Skrivare från Malmfälten" är sprungen ur en annan Malmbergsföreteelse, skrivarcirkeln i ABF:s anda, som profilen Sylvard Larsson i många år brann för.

Så här skrev Hilding:

Kiosken Tolvkanten

Det hände sig en klar vårvinterdag snövintern 1936 att Ragnar Fjällberg, arbetslös ung man i 20 årsåldern köpte kiosken tolvkanten som då stod vid Österlånggatan, för att flytta den till Dennewitz och där starta en kioskrörelse. Huset, som tidigare stått efter Kaptensvägen sedan omkring år 1910 men sedan flyttats till Tingvallsgatan, såg inte så tung ut, så han tänkte att han tog bort alla fönster och dörren så skulle några man, han tänkte sig en man i varje hörn alltså tolv man orka att lyfta den på en släde som han parkerade intill byggnaden.

Varifrån den ursprungligen kommit och varför den fått denna ovanliga utformning är nog höljt i dunkel, men tydligen var det en man med djärva idéer som varit konstruktören. Alltnog Ragnar samlade ihop ett antal personer och nyfikna strömmade till och så många som rymdes runt väggarna sög i, men det satt orubbligt fast på grunden, såsom gjuten. Vad var detta för ett mysterium, kiosken var ju inte stor, den borde väga några hundra kilo, tyckte man och beslöt sig för att öppna en bräda i golvet för att se efter. Där fanns förklaringen, trossbotten i golvet var fylld med sand istället för sågspån som ju var det vanliga. Gubbarna satte sig ned och tänkte och plötsligt gick det upp ett ljus för en av de äldre i gruppen. Aha! Jag vet sade han och drog till sitt minne en sommardag år 1918 när Kiosken stått vid Kaptensvägen.

Det var alltså på sommaren 1918, et svårt år för gruvarbetarna, ett nödår kan man nog säga, när gruvlastarna på av undernäring skälvande knän och med sträng kålrotsdiet innanför storvästen skulle lasta sina 30 ton malm på skiftet. Malmberget låg ju så oerhört långt från landets centrala delar och från jordbruksdistrikten, därav svårigheten att anskaffa ordentlig föda till invånarna. För övrigt så brydde man sig inte så mycket i hur en fattig arbetare hade det. Och något som var kanske lika svårt för många, det att tobak och snus med allt glesare mellanrum sökte sin väg till det inre av Lappland. 

När så ryktet en dag spred sig att kiosken Tolvkanten hade fått hem en sändning snus, så växte kön snabbt och ringlade sig några hundratal meter efter Kaptensvägen. Malmbergets poliskår anade att det skulle bli trängsel och hade därför utplacerat två av sina största och starkaste män vid dörrarna, utrustade med batonger hotfullt dragna. Klockan närmade sig det masgiska strecket nio och spänningen steg feberaktigt. Skulle man få sig ett snuspaket, eller skulle lagret ta slut innan man nådde ända fram?

Det var en månad till nästas sändning, en evighet för en rallarättling. Begäret ökade i takt med väntetiden. Där stod de stora grabbarna i sina storvästar och mollskinnbyxor och trampade, tiden kröp, men då började det att röras i dörrarna. Dom öppnades utåt, men trycket från folkhavet var för stort, det gick inte att öppna dem. De två polismännen arbetade intensivt för att bringa ordning i folkhopen, batongerna gick med ingenting hjälpte. Poliskaskar rullade efter gatan och de blanka knapparna singlade i luften under den våldsamma trängseln.

Folkmassan, med av snusbegär rödsprängda ögon tryckte på och kiosken började glida från grunden och med ett brak rullade den några varv utför slänten. Vad som hände i kiosken kan man ju endast gissa sig till, men ordningen var nog inte den bästa, med kioskinnehavaren rullande omkring bland snuspaket och karamellsurrogat.


Men efter några dagar så var Tolvkanten åter på plats, men då med sand istället för sågspån i trossbotten.
Den förkrympta "kvarlevan" som står vid Sporthallen i Malmberget, där sannolikt de flesta går oseende förbi den.

Som den såg ut innan rivningsdöden slutligen  tog den....









1 kommentar:

  1. Vilken historia !
    Jag tror jag har en del information om denna tolvkant !
    ulfheldius@gmail.com
    Med sekelgamla rötter från Malmberget men nu i Landala.

    SvaraRadera