Jag skiter i....

”Jag skiter i ära, rykte och namn  
Jag skiter i guld och pengar  
Jag skiter i flickornas längtande famn  
Jag skiter i deras sängar  
Jag skiter i varmt, jag skiter i kallt  
Jag tror ta mig fan att jag skiter i allt

Men kunde jag skita pengar och guld  
Jag skulle betala all min skuld  
Då skulle jag sluta arbeta och slita  
Då skulle jag bara sitta och skita”



Inte direkt rader hämtade ur finkulturen... men jag konfronterades med dem idag, när Herr H kom hem med en bok full i fula ord, rent vetenskapligt upplagt. Han slog upp denna och deklamerade den högtidligt för mig och undrade om jag visste vem som hade skrivit den.

Jodå, jag är med i Frank Hellersällskapet sedan väldigt många år, http://www.frankhellersallskapet.se/
så jag är också med i ett smått märkligt litterärt sällskap och vet därför, att allt man läser och som förekommer i folkmun inte nödvändigtvis behöver betyda att det är sant. Jag kände därför till att Gustaf Fröding ofta beläggs med denna "Jag skiter i" sak.

Som jag nämnt tidigare i min blogg, läste jag inte kyssromaner, som normala flickor gör, som börjar närma sig tonåren, utan jag läste (Gunnar Serner alias) Frank Heller, Albert Engström och H C Andersen (som alls inte är några sagor för barn, utan psykologi på hög nivå). Fortfarande har jag full utdelning av dessa herrars pennfight med bokstäverna. Böckerna är på vanlig hederlig svenska, då svenska var svenska och inte något utarmat språk, som har en massa utstötta ljud av märkligt slag! (Öhh... dö´... Tjaba...) ??? Vafalls?

Mitt stora och betydelsefulla fadersarv består av Albert Engströms kompletta utgåva i (helt) skinnband med blingbling och hela härligheten! Dvs. den boksamling som stod i bokhyllan i mitt flickrum. Girighetens fula tryne satte inte värde på den, så den fick jag efter hans död, utan något som helst knussel.

Men saken är den, att den som skrev "Jag skiter" i temat, hette med största sannolikhet Wilhelm von Braun och var nog 1840-talets populäraste författare. Hans diktning går ju sannerligen inte av för hackor och hans satiriska noveller lockade en bred publik.

Hans minne lever också vidare i ett eget sällskap http://www.culturum.se/braun/ 

Denna diktning, av det mer skabrösa slaget, cirkulerade i akademiska kretsar och deklamerades på privata sammankomster, för den som nu mot förmodan undrar....

Jag ski...

"Jag skiter i ära. Jag skiter i namn.
Jag skiter i guld och i pengar.
Jag skiter i fruarnas svällande famn.
Jag skiter i flickornas sängar.
 

Jag skiter i vått, som i torrt, som i kallt.
Jag skiter i heder. Jag skiter i allt.
Jag skiter i helvetet även.
Jag skiter Gud Fader i näven."

Ovanstående "Jag skiter i" variant är upptecknad efter muntlig tradition genom Ture Nerman och tillskrivs också Wilhelm von Braun. Det var ju så med dylikt och skillingtryck, de levde vidare genom muntlig tradition.

Precis som den som ofta utpekats som hjärnan bakom dikten, Gustaf Fröding (och även här cirkulerar det en hel del olika varianter), även han har ett eget sällskap! Vad annars.... http://www.filmresurscentrum.se/froding/

Bysten av Gustaf Fröding står vid Alsters Herrgård i Karlstad.

Här är en av alla dessa förekommande varianter, som tillskrivs Gustaf Fröding:

"Jag skiter i ära, rykte och namn.
Jag skiter såväl i pengar.
Jag skiter i kvinnornas
svällande barm.
Jag skiter i deras sängar.
Jag skiter i Boren, Roxen och Glan.
Jag skiter i påsar och slänger på stan,
av rotmos skiter jag även
och när jag har skitit
torkar jag mig i näven.
Jag skiter i varmt.
Jag skiter i kallt.
Jag skiter i peppar.
Jag skiter i salt.
Jag tror ta mig fan jag skiter i allt."


Men så är det inte. Gustaf Fröding kan nog med största sannolikhet inte hållas som ansvarig för de nog så mustiga orden. Jag har lite svårt att fö tro, att Gustaf Fröding skulle ha skrivit "stan", som är ett tämligen nytt ord, liksom anspelningen på hundbajspåsar (antar jag att det skall föreställa).

Det florerar en hel del varianter av "Jag skiter" och det är inte svårt att förstå var musikgeniet Magnus Uggla hämtat sin "Jag skiter" inspiration.