reseberättelse forts. Palermo Sicilien onsdag 12 maj - torsdag 13 maj 2010.

Åkte med buss till tågstationen efter att utsiktslöst ha sökt biljetter och hållplats till Bagheria vid Posten och trots att bussar till Bagheria åkt förbi där. En salig röra bland bussar och parkerade bilar och inte ett enda system. Således inte biljetter till AST linjerna på tågstationen, trots att det stod det utanpå. Vi gav upp och köpte tågbiljetter tor för 8:40 Euro (2 personer) tyvärr skulle det visa sig. Kort trist tågresa baklänges till Bagheria, svårt att förstå vad som befann sig vart, eftersom tågstationen i Baheria verkade ha hamnat på sidan om all ära och redighet. Inte en vägskylt så långt ögat nådde. Vi lekte klockor (gick och gick). Hittade tillslut en meddelsam farbror i en kartaffär och fick någon form av ordning på hur Bagheria såg ut, trots att inga kartor fanns att uppbringa.

Villa Palogonia, adress Piazza Garibaldi 3, en byggnad som Goethe kallade för "det palagoniska dårhuset", kan var och en fundera en stund över...

Vi tog sedan färdriktning åt precis motsatta hållet, där det visade sig att en jättemarknad låg för dagen. Den låg i nära anslutning till Villa Cattolica, adress Via Consolare. En kul staty stod utanför, som skulle föreställa ett tidningsstånd.

Konstutställningen var inget man precis pinkade ner sig i byxorna av glädje, utan var en tämligen medioker nutida konstutställning. Herr H ansåg att serietidningsrummet var det intressantaste av allt.

Jag föredrog att njuta av utsikt och byggnaden. Marknaden syns med alla skydd över stånden, sålunda en rätt stor portabel marknad.

Det inhemska livet och bruksföremål fångar alltid mitt intresse.

Villa Cattolica flankerad av en industri, som kändes mycket malplacerad. Här står jag med med marknaden i ryggen.

Det är nog mycket av barn i mig fortfarande. Jag kan fundera över detaljer, som dyker upp framför mina ögon. Vad berättar den här historien? Vad har hänt?

Vi gav upp och köpte returbiljett med bussen, eftersom vi i Bagheria hittade BÅDE busshållplats och biljettkontor! Det blev 2 x 2:40 = 4:80 Euro, men det var det värt. Visserligen en betydligt längre resa med bussen, men bra mycket intressantare, eftersom bussen körde in och ut i de olika byarna och man befann sig nära bergen som alltid på Sicilien. Vi hoppade av vid Via Emanuelle och gick och sökte efter Herr H:s Piazza San Andrea krog. Efter ett väldigt traskande hit och dit, visade det sig att jag i stort sett varje dag suttit och tittat in just i den smala gränden på Piazza San Domenico. Men det var stängt, så de fick bli en salciccia - som var så lång att den räckte till ett kompani, till det ett glas vitt vin. 

Torsdag 13 maj 2010
Fick inleda dagen med att traska iväg till Internetcafét, eftersom verkligheten i Sverige hade gett sig till känna.

Vi köpte lösa bussbiljetter 6 för 7:20 Euro och tog buss 105 till Indepenza, där de flesta busslinjer utgår ifrån. Vi tog buss 327 till "Catacombe Cappuccini". Jag pratade med chauffören och bad honom ropa till oss när det var dags att gå av bussen. Det innebar att hela bussen visste var vi skulle gå av och var engagerade och berättade för alla som steg på var vi skulle stiga av och vad det var vi passerade! 

När vi steg av fick vi trampa häl i bästa ankmarsch med en som sedan tyckte, att han skulle ha 5 Euro för en sightseeing, som han tyckte sig ha genomfört, trots att alla på bussen hade visat precis åt vilket håll vi skulle gå. De hade varit hjälpsamheten själv. Men vi förstod naturligtvis inte vad den självutnämnde guiden menade, med "No Capice".

Inträdet till katakomberna 2 x 3 Euro + en liten broschyr 1:50 Euro. Den som inte gillar att döda människor är upphängda som de är i sina kläder på väggar och ligger helt öppen, skall nog inte träda in här... "Verksamheten" drivs av Kapucinorden/Kapucinomunkarna. Den vanligaste metoden att bevara kropparna var att torka dem genom att placera dem i celler i åtta månader, för att sedan skölja dem i vinäger. Andra doppades i Arsenik och Kalk. Det här besöket fick mig slutligen att bestämma mig för att jag skall brännas, helst spridas för vinden på något plats som jag älskat, dock inte i något jädrans gruvhål i Malmberget! En del människor har en fascination för döda, helt obegripligt, därför finns numera restriktioner både med fotografering och att inte kunna röra de döda! http://www.paradoxplace.com/Perspectives/Sicily%20&%20S%20Italy/Montages/Sicily/Palermo/Catacombe%20Cappuccini.htm

Vykort av det mer udda slaget att skicka till nära och kära!

Döden i Palermo är inte alltid så vacker. Stackars kisse sluta sina dar vid trottoarkanten bland allt skräp.

Jag föredrar att möte den inhemska befolkningen vart än jag kommer. Det där turiststköret har jag aldrig varit så mycket för. Det gör också att det blir en massa roliga och ibland verkligen udda möten, när man minst anar sig till det... Här blev det som att kliva rakt in i en familj.

Fortsättning av berättelsen har jag redan skrivit, på den tiden min blogg fanns i NSD: http://gun-m-ek.blogspot.se/2011/12/det-ar-alltid-bananernas-fel-sa-herr-h.html