fredag 5 juli 2013

reseberättelse forts. Palermo Sicilien måndag 10 maj - tisdag 11 maj 2010.

Vi knallade iväg upp till turistbyrån på Piazza Castelnuovo. Tog reda på allt vi behövde veta för att få bra resor.
Medan vi väntade på bussen till Monte Pellegrino, satt vi oss ner på ett gatukafé och åt en lättlunch. Jag åt en Arancina (boll med kött & möjligen bulgur, eller risotto(?)) till det en Cafe´latte. Herr H tog en Pizzetta och en öl (tillsammans med en flaska vatten kostade det 7:60 Euro). 

Det satt ett par gubb/grabbar i bordet snett bakom oss, antagligen var de från Tornedalen av dialekterna att döma. I vart fall var de inga höjdare på historia, men rätt roligt var det att tjuvlyssna till de historiska gissningarna och spekulationer. Jag tror nog att det var mer givande för dem än om de hade känt till torr fakta.

Vi köpte dessförinnan 4 st 24 timmarbiljetter på bussen, vi kunde inte köpa fler eftersom vi köpte upp nästan hela hans lager. 4 x 3:50= 14 Euro.

Bussresan upp till Monte Pellegrino, gick längs den smala serpentinvägen upp till toppen av Monte Pellegrino. Vi steg av och möttes av sedvanligt turist-tingel-tangel vid klippkyrkan pågick ett bröllop. Bruden var klädd i svart! 


I väntan på att brudparet skulle bli färdiga i kyrkan slog vi oss ner i en av turistbarerna och köpte färskpressad juice, som var lika sur och förvirrad som gamla mamma i 50 års åldern, som skulle ta betalt 2 x 2:50 Euro för juicen.

Jag sträckte fram en sedel, men hon gafflade på att hon behövde en tolk!? Tillslut efter att hon ropat på en tyska som skulle tolka och kallade mig för polska, kom hennes son till undsättning och visade "musklerna". Jag förklarade på italienska att han skulle nog tala med sin mamma istället och så pekade jag på hennes hand. Han såg en smula förvirrad ut, när han såg på min 5 Eurosedel i hennes hand... Suck... 
Halvvägs på väg uppför Monte Pellegrinos serpentinvägar passerar man den politiska högborgen, som är en tämligen välbevakad historia, där den ligger längst ut på en klippformation. Det måste vara en vidunderlig utsikt därifrån över Palermobukten.
Jag köpte några vykort i kyrkan, St Rosalinda, på Mont Pellegrino. Men inga frimärken hade de heller. Vår eviga jakt på "Francbollo" till våra vykort går som en rafflande och hejdlös historia, som förtjänar att bli omskriven. Hittar du frimärken, så köp på er för hela vistelsen. Det lär vara fru Fortuna som tillfälligt hållit sin hand över dig!

Tisdag 11 maj



Dottern hade önskat sig en St Lucia staty. Men eftersom vi insett, att vi inte skulle lyckas klara av att resa till Syrakusa över dagen från Palermo, som varit tänkt när vi var hemma och inte visste vilka "darriga" förbindelser det var på Sicilien. Något som skiljer sig radikalt ifrån det italienska fastlandet, där lokaltågen går kors och tvärs och man tar sig precis överallt inom en rätt lång area över dagen. Vi hittade denna Arte Sacra, där vi steg in och botaniserade runt. Intressant var det också därför att vi alla själva målar ikoner.

Vi botaniserade runt vid Fontana Pretoria vid Piazza Pretoria med Santa Caterina i bakgrunden. Jag visar inget mer av denna märkliga skapelse till fontän, något skall väl sparas till besöket också. 
Det här måste vara en av de märkligaste "fyra hörnen", nästan som en operakuliss, som helt plötsligt uppenbarar sig bland trånga och starkt trafikerade gator. Alla fyra sidor är pompöst utformade & utsmyckade, inget hörnkuliss är den andra lik. Sedan fortsätter gatorna åt alla håll och kanter precis som inget har hänt. Vackert men ett litet helsike, att ta sig över från det ena kanten till den andra, för att inte tala om när man vill studera alla fyra hörns utsmyckning. Men det är de väl värda.
Vi återvände till hotellet med vårt tunga vackra fynd från Arte Sacra, när vi gick till busshållplatsen tvärs över gatan från hotellet, passerade ett sedvanligt ekipage på Via Roma. Inte direkt som Västtrafik, eller svensk taxi.
Efter det tog vi buss 104 åt fel håll, skulle det visa sig, men vi kom tillslut till Indepensa och buss 389 som går till Monreale. På bussen var det mer än fullsmockat. Jag pratade med en 15 åring, som var född i Malmö och som hade flyttat till Palermo som 9-åring. Hennes pappa var från Palermo. Nu läste hon matematik första året på högskolan och skulle åka till Sverige under sommaren för att hälsa på sin mormor... Jag hoppas att allt det där andra också ordnade sig, av det hon gick och funderade över... Tänk så många olika värdefulla möten man har, när man minst kan ana det.

När vi kom fram till Monreale åt jag och Herr H lunch, som synes så läser Herr H på lite om katedralen i Monrale i reseguiden "Första klass" medan vi väntar på maten. Katedralen grundades på 1100-talet av Wilhelm II och överlämnades till ett benektinkloster. Hans grav i vit marmor finns i tvärskeppets hörn. I likhet med Celafú och senare Palermo, kom kyrkan att bli en kunglig gravplats. Inträde i klostret 2 x 6 Euro.
Tänk att vår tids människor betraktar sig som fulländade. Men reser man inser man hur mycket som gått förlorat av konsten, att bygga, konsten att utsmycka och även hur olika folkslag har haft olika inflytande över tid på olika platser. Det är också så jag kommit att beundra morisk konst och byggnationer och tankar, som influerat. Den här klostergården kunde lika gärna hört hemma i Alhambra, Sevilla eller någon annanstans i Spanien.

Inte direkt gjort i brådrasket kolonner där hantverkare från Kampanien, Apulien, Lombardiet och Sicilien arbetade på klostergångens kolonner.

Bronsdörrar med scener från Bibeln. Vad som är vad historiskt är svårt att kategorisera, eftersom jag ser många influenser av moriska/arabisk konst/arkitektur, speciellt i golv och den arkitektoniska utformningen.
Guldmosaikerna i katedralen måste upplevas, det finns ingen kamera i världen som kan återge dessa skapelser.
Efter att ha återvänt ner till Palermo med bussen försökte vi i ca 1 ½ timma att köpa frimärken "Francobollo" i stoltheten Post- och Telegrafbyggnaden i Palermo. De hade inga frimärken idag heller. Kom tillbaka imorgon, blev svaret igen. "Francobollo Domani, Domani"... mao "Frimärken imorgon, imorgon"....
Ibland står lyckan den fruktlöse bi, jag lyckades hitta en (1) Tabaco som sålde frimärken köpte på mig hans lager: 20 st för 22:50 Euro. Sicken lycka, men säg den eurofri som varar.

Upplevde det stora sockerkriget under kvällen: servitörerna kastade sockerbitar på varandra, så fort någon av dem fick tillfälle, att få in en femetta. Ovanlig upplevelse, men rätt rolig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar