reseberättelse forts. Palermo Sicilien lördag 15 maj - måndag 17 maj 2010. Fågel, fisk, normand eller maffia?

Lördag 15 maj

Vuccirias utbud på fisk, kött och grönsaker, frukt och bär är onekligen attraktivt. Men till ett hotellrum släpar man ingen kotlett av tonfisk... Vi knallade bort till varuhuset La Rinasconte, men shopping är inte min grej, sån´t avverkade jag på 80-talet. Vi drogs snart till folkvimlet och de enklare "utbudet". Det var ett par som hade lagt ut "försäljningen" på en kartong på gatan. Finansministern satt uppflugen på en stol och hennes man följde blint direktiven som hon utdelade. Pruta på hängslen så långt gick det sedan var det stopp på prutandet. Herr H förklarade för dem att det var likadant i vår familj. Jag var också finansministern i vår familj, förklarade han. Det fick dem att skratta hjärtlig och falla ut i en lång förklaring om saken natur.

Jag var trött efter flera dagars turistande och vi återvände till hotellet. Jag låg och läste och Herr H somnade. Städerskan gluttade i dörren flera gånger eftersom hon inte hade städat medan vi var ute på ankmarsch.

Istället för inkastare till en restaurangen i Vucciria ställer de ut lite ögonfröjd av vad man kan välja att äta.

Knallade ner till Galbria d´Arte Moderna Palermo, ett väldigt stilrent konstmuseum, som var en totalnjutning inte bara pga. den konst som fanns där utan även hur lokalerna var utformade. När man tänker på t.ex. Skagen Museet i Danmark, som är så känt. Här har Skagenmuseét mycket att lära både om hur konst skall komma till sin rätt. - Pris 2 x 7 Euro= 14 Euro.
Sov en stund innan vi duschade och gick ner till Restaurangen Sant Andrea. Maten var ingen höjdare, däremot notan 65 Euro! Tröstade mig med en kopp kaffe på favoritstället Café/bar Touring.

Söndag 16 maj

Dödstrött efter nattsudd. Kacklet ännu värre än vanligt i frukostrummet, "mittemellan" och "den citronsura" bråkade högljutt. Sedan lät de som om de krossade porslin. Hotell Moderna lär nog få köpa nytt porslin efter denna morgon, eller så är porslinet imorgon tämligen O-Moderno. Det kanske bli plastmuggar till kaffet också...

Vi knallade ner till marknaden, men min tur hade tagit slut. Inga fler glasdroppar... Killen som kopierade kända konstnärers verk satt där även denna marknadsdag. Undra om han kan försörja sig på det.

Här hade nog Vinylmonstret, Målle haft sitt eldorado. Själv funderade jag mest över hur vinylskivorna skulle klara solen och värmen, även om de hade hänt stora presenningar som skydd för den värsta solen. Vet hur en av mina älsklingsskivor såg ut, när den en kort stund hade legat i solen. Det var rena rama fruktskålen istället för en vinylskiva.

HA! utbrast Herr H, det måste ha varit någon sur kund eller någon konkurrent, som murat igen ingången till den baren.

Gick ner mot hamnen för att äta vid någon av de otaliga restaurangerna som låg på gatan ovanför hamnpromenaden. En dragspelare gick från restaurang från restaurang och spelade. Det hela var frid och fröjd mao en gemytlig söndag. Vi slog oss ner vid ett bord och medan vi som bäst höll på att äta  utbröt rena maffiakriget. Det var en inkassering som helt uppenbart inte utföll till belåtenhet... Herr H ville sitta kvar, men jag hade fått nog av bråket vid frukosten på morgonen, så vi betalade och knallade iväg därifrån. Vete gudarna hur den här inkasseringen  slutade...

Det finns onekligen en hel del tvära kast mellan byggnader, nya, gamla, fallfärdiga. Det är väl det jag älskar med städer ute i Europa, det finns precis allt av allting och det har sin speciella charm. Det pågår sannerligen ingen rivningshysteri där inte.

Måndag 17 maj 2010

Livet med Herr H är synnerligen intressant och oförutsägbart. Mitt i natten vaknar han med sin slangdänga, som han konstaterat redan 1996, att han skall skriva. Han låser in den för säkerhets skull i resväskan, så att inte städdamerna skall lägga rabarber på den!?!? - Han surrar på om Vadajer - det är något mystiskt på G.... Sedan faller han helt plötsligt ner i sängen, som om inget har hänt. Helt kort därefter inser jag, att han sover som en stock! Själv ligger jag klarvaken och tänker....VAD VAR DET DÄR?

Tog bussen till Politema, Herr H hade räknat fel på busstiden, så vi tog oss en kaffe + vatten hos han som lärde mig hur man skulle käka "Bombera".

Vi åkte en sväng med 101 = stora rundbussturen i Palermo, medan vi väntade på bussen till San Pellegrino. Jag ville ha bra bilder från berget och det hade jag inte fått vid första besöket, då det låg soldis över hela bergssluttningen.

Första krökarna av serpentinvägen upp till berget. Det måste vara samma katussort jag hade en gång i världen. Dock i lite "mindre skala". - NEJ, det blir inga bilder i bloggen från resan upp till berget. Man kan inte visa allt här i världen. Åk själv!

Den här byggnaden skall man inte missa om man är i Palermo, Palazzo Reale o dei Normanni, vid Piazza Indipendenza. Byggnaden har varit ett maktens säte ända sedan den bysantinska tiden och rymmer idag Siciliens regionstyre. Kärnan i den nuvarande byggnaden uppfördes av araberna. Efer att normanderna erövrat Palermo på 1000-talet byggdes den ut för det normandiska hovet. Sevärda är de kungliga gemaken, speciellt Sala di Ruggero. Inträde för oss båda två 20 Euro

Inte heller Cappella Palatina, som ligger i anslutning till hela byggnadskomplexet. Kapellet uppfördes av Roger II på 1100-talet och har en blandning av bysantinsk, islamisk och normandisk stil. Guldmosaikerna tar andan ur en. 

Inga foton i hela världen kan återskapa den upplevelse som finns med guldmosaikerna. Här liten del ur en nisch.

Intill palatset ligger den originellt utsmyckade Porta Nuova, som kom till på 1500-talet.

Kvällens intressanta diskussion var, vilken typ av baddräkt kan en kvinna över 40 år ha? Var det verkligen lämpligt med bikini överhuvudtaget? - Fortfarande efterlyser jag diskussionerna varför karlar får se ut precis hur fasen som helst, utan att bli skärskådad, eller avsågad längs med fotknölarna. Man får ha överseende med en värld som blev allt annat än perfekt.

På "hemvägen" sladdade vi förbi och tog en kopp kaffe på en av uteserveringarna. Det är ljuvligt att kunna sitta ute, även sent om kvällarna. Jag kunde inte undgå att höra två herrar med de obligatoriska tygkepsarna på huvudet, som satt på en bänk i närheten. De satt och diskuterade "Familia" och Borsellino, men också Padre Pio. - Jag tänkte i mitt stilla sinne på gubbarna, som brukade sitta utanför Posten/Pressbyrån i Malmberget, det var lite andra samtalsämnen på de gubbarna....milt uttryckt!