Google+ Followers

måndag 22 juli 2013

Ikonkurs vid Kyrkeruds folkhögskola - Ja, länge leve folkhögskolor som förtjänar att heta så.

Det skall inte vara en klassfråga att kunna fortbilda sig, eller som i vårt fall "gå på sommarkurs". 


Kyrkeruds folkhögskola har en estetisk inriktning. 
Här följer de kurser som normalt brukar gå av stapeln. http://kyrkeruds-folkhogskola.regionvarmland.se/kurser/sommarkurser/kostnader/kostnader

Det är min och Herr H:s andra sommarkurs vid Kyrkeruds folkhögskola och faktiskt så har vi snöat in på Ikonmåleri, eftersom det inte är något man lär sig i brådrasket. Första gången vid Kyrkeruds folkhögskola, 2007, hakade även dottern på. Sedan målade hon och jag, men bodde även hos Dominikansystrarna i Stockholm, ett annat år. Medan Herr H ställde kosan mot Lund för att måla ikoner efter strålbehandling 2011. Sålunda var det här vår tredje ikonkurs.

Vi anlände på söndagkväll till Årjäng/Kyrkeruds folkhögskola, eftersom det inte är nästgårds, att åka upp till Årjäng och kursen började på måndagsmorgonen. Kursen avslutades på fredag kring lunchtid. Priset: Helpension i tvåbäddsrum kostade 2 800:- för 5 dagar inkl. extra övernattning från söndag-måndag och i det ingick förutom kurs och boendet, frukost lunch, middag, vickning, kaffe, samt sänglinne och handduk. Det enda som tillkom var materialkostnad 300:-. 

Det är mao i gammal hederlig folkbildningsanda, en bristvara i dessa tider. Extra bonus tillkommer den vackra miljön och supertrevlig personal, för att inte tala om avancerad kursledare i vårt fall. Det är inte vem som helst som kan ställa sig och lära ut den rätt kniviga konsten att måla ikoner. Det är inga snabbfix precis. Egen tappning av hur en ikon skall se ut och den är fullständigt värdelös och är inte ens godkänd som ikon.

På väg upp hade jag och Herr H ett väldigt dividerande i bilen vilka två ikoner vi skulle måla vardera. Med tanke på vilken ikon jag eventuellt skulle ge mig i kast med var jag helt inställd på, att i bästa fall bara hinna slutföra en ikon och i bästa fall påbörja en andra. Så blev det också. Min kropp är ingen strålande stjärna precis och den gör man inte som man vill med. Herr H hann måla två ikoner färdigt och påbörjade en tredje! Alla helt i hans egen speciella målarstil, men helt enligt strikta ikonregler.

Redan vintern 2011 sågade Herr H till en lång träbit, i lagom ikonstorlekar. En träbit som jag lyckades övertala dem på ABI-trä att släppa ifrån för något år sedan. Det gäller att få tag i rätt träslag och det måste vara snustorrt. Ett bra alternativ är tjock MDF-skiva. Herr H fixade till en fin kant på dem med överhandsfräsen, med insikter kommer också de egna fordringarna.
Här har jag först lagt på gelatinlagret, lagt på en väv och nu håller jag på att stryka på en av väldigt många lager av en kritblandning. Kräver noggrann slipning, strukturen skall vara len som en "barnrumpa". Men då blev det inget ikonmåla av, livet kom emellan...
Här har jag ritat upp ikonmotivet och lagt på det första av väldigt, väldigt många lager med äggtermpera = gjord på färsk äggula, som befrias från hinnan kring gulan, öl och färgpigment.

Mycket av det man ritat upp försvinner bakom en kompakt, tämligen död yta av äggtempera, då gäller det helt plötsligt att ha is i magen. Det är därför det är så himla skönt att luta sig tillbaka på Alexander Deriev, som är utbildad rysk ikonmålare/skrivare och vår ständige ikonmaster och sedan första kursen även en god vän till oss.
Här har ikonbilden försvunnit under förgyllningen, utan att vara färdigmålad i övrigt! Det är nu det börjar bli riktigt tufft....

Det är i det här kritiska stadiet jag alltid börjar fundera på om jag verkligen skall ro det här iland, eller om det skall bli ett fullständigt nederlag.

Den mycket speciella ikonnäsan är på plats, men här har jag i alla fall inte behövt lägga till de helmysko ikonögonen. Men det blev ett högt pris av det valet kan jag säga, jag fick lämna plumpen att torka, utan att veta om jag skulle lyckas eller misslyckas. Sedan kommer det värsta: alla skuggor och det evinnerliga detaljpetandet innan det är så klart som det kan bli, utan att man kör det hela i botten. Det gäller att sluta i rätt ögonblick.

Men det infinner sig alltid ett "krisläge" och i mitt fall är det i detta ögonblick, som jag vacklar och tvivlar på mig själv och att jag verkligen skall ro det här iland...
Sankta Olga fredagförmiddag, nu i lackat skick (dock en något dålig bild - blixten har slagit in i förgyllningen)- I det här ikontillståndet är det i alla fall alltför sent att göra några förändringar. Nu skall det till lite omvårdnad, för att äggtemperafärgerna skall bevaras in i framtiden. För vi skall väl inte tro att det skall bli brasved av min tolkning av Sankta Olga http://translate.google.se/translate?hl=sv&sl=en&u=http://womenshistory.about.com/od/medievalsaints/p/princess_olga.htm&prev=/search%3Fq%3Dsankta%2Bolga%26client%3Dfirefox-a%26hs%3DEyk%26rls%3Dorg.mozilla:sv-SE:official
Sankta Olga är ytterligare en av de omtalat vackra kvinnor, som ingår i min kvinno-ikonsvit. Som synes har jag inte skrivit dit hennes namn, vilket man brukar göra på ikoner, för att betraktaren skall kunna veta vem det är de "tillber", ber om hjälp eller bara betraktar. 

Sankta Olga är Rysslands urmoder, från början prinsessa av Kiev och att hon är Rysslands urmoder framgår av kyrkobyggnaderna och det speciella ryska "korset". Ett av hennes hängsmycken är egentligen något som brukar vara förbehållet enbart biskopar dvs. kyrkans stadsöverhuvud.

Nästa i min kvinno-ikonsvit är Den heliga Anna av Novgorod också en bortglömd historisk kvinna. Hur det nu ens är möjligt, eftersom Den heliga Anna av Novgorod (född i Sigtuna) och dotter till Olof Skötkonung är betydligt mer berömd än sin far. Hon har definitivt lämnat djupa spår i ett historiskt perspektiv. 

Vad den andra ikonen som jag började på uppe i Kyrkerud föreställer? NIX, det är och förblir en hemlighet så länge den inte är klar. Den måste dessutom visas upp för Master Alexander för att få ett slutligt godkännande. Visserligen kan man få en ikon välsignad av vår egen katolske biskop, karmeliten, Anders Arborelius (fö den förste svenske biskopen sedan Olaus Magnus dagar - som dog på 1500-talet). Men jag tycker att den här vägen känns betydligt enklare och säkrare. 

Jag har fått frågan många gånger och skall därför besvara den på en gång. Frågan: hur kommer det sig att någon som inte tillber någon religion kan ägna sig åt att måla ikoner. Tja, svaret är rätt enkelt. Har man ett historiskt perspektiv och ett brinnande konstintresse är steget inte långt. Till de skall läggas att när man målar ikoner är man sitt eget jag mycket nära. Det finns inga vardagstrivialiteter som kan tränga in bakom den muren. Man är i fullständig harmoni med sig själv och också något mer som är svårt att beskriva, eftersom det måste upplevas. Genom konsten uppenbarar sig de stora tingen.


Min förhoppning är att inom en inte alltför avlägsen framtid kunna ha en ikonutställning med mina och familjens ikoner. Jag vill verkligen berätta om ikoner. 


Det som är bra med ikoner är att man som målare/skrivare av ikoner aldrig kan sätta dit sitt eget namn någonstans på ikonen. I samma stund någon gör det övertrampet är det inte längre någon riktig ikon...


3 kommentarer:

  1. lite lustig översättning från engelska till svenska om St Olgas liv.

    Verkar vara pärlor, mönster och en väldig detaljrikedom som du har målat in i ikonen. Kan man förstora upp bilderna??

    Gun, jag hoppas verkligen att vi får se ikonutställningen i Malmberget/Gällivare!!

    Också dina, din dotters och din mammas tavlor.

    Tre kvinnogenerationer borde gällivare kommuns kulturelit inte fortsätta att negligera.Det borde verkligen uppmärksammas om inget annat så till den stora folkfesten sommaren 2016 som planeras för gamla och nya Malmbergetbor!!!

    SvaraRadera
  2. Om du vänsterklickar, kommer bilderna upp som du kan se i större format var och en av dem.

    Jadu, sannolikheten att jag och min familj skulle röna någon uppmärksamhet bland "kulturknuttarna i Gällivare, den chansen är nog i det allra närmaste obefintlig. Turerna kring "Tomma Rum" visade definitivt var "det blå skåpet står och vilka som är målarmästarna". - Man skall inte göra som jag valt att göra: ställa sig på de drabbades sida i det som följt med LKAB:s gruvbrytning. Det är att passera över väldigt många ömma tår och skavande sten i skor. Överhuvudtaget inte "komma här och komma" och tro att man har något egenvärde bland förhärskande i Jantekretsen. Den kretsen finns som bekant överallt i Sveriges avlånga land och säkert också runt om i hela världen. Där man minst anar sig till att den kan finnas, det är just där den kan återfinnas...

    Folkfest sommaren 2016 låter annars trevligt, men känns som om det är passerade stadier i mitt liv. Den som lever får se! Dumt att säga: "aldrig", därför att man vet aldrig vad morgondagen för med sig och då kan man kanske se dagen i ett annat ljus.

    SvaraRadera
  3. Oops! glömde visst: Jo, översättningar brukar alltid bli lustiga. Men jag länkade den ändå, eftersom den var mer av substans i Sankta Olgas livs innehåll.

    SvaraRadera