LKAB:s s.k. samhällsomvandling i Malmberget, som går vida utanför lagens råmärken, slutar aldrig att förvåna.

Delar av väg 830 Bergmansgatan i Malmberget togs bort redan 2010. Över en natt dessutom, är nog inte något överdrivet att påstå heller. 

Vi hade en liten midsommartototävling om saken, när LKAB helt plötsligt mitt under brinnande midsommarhelg stod och borrade, efter att det varit ett skalv, vars epicentrum legat innanför handelsträdgårdens staket. Det skrev jag ett blogginlägg redan på den tiden min blogg fanns i NSD.

I vart fall så blev åtgärden med delar av väg 830 som togs bort redan 2010, ännu en sedvanligt LKAB-historia.

Indragningen blev i alla fall överklagad till regeringen. Nu uppkommer 
100 000-kronors frågan. Kan det vara så att man dragit åt sig öronen på LKAB och vill visa upp för regeringen, att vägen alls inte är indragen, genom att man har monterat bort den låsta grinden, tagit bort skylten med fridlyst område och istället ersatt hela installationen med plastband. Det är mycket lite som ens påminner om en väg. Naturen har återtagit och övertagit. Dvs. där marken fortfarande finns kvar, vilket inte är en garanti när det gäller Malmberget...

Är detta en listig lösning av LKAB, som redan 2010 tog bort vägen. Plastband istället för låst LKAB-grinden och LKAB:s  fridlyst områdesskylten.

  
Inte heller är det speciellt förvånande, att LKAB obehindrat får fortsätta med vilket godtycke som helst, utan att det formuleras två knop till någon form av räfst och rättarting från ägarens håll. Inte någon annan heller för den delen heller, det gäller ju att buga och bocka, vara anpassningsbar och inte stöta sig. 

Då är man ju rökt, som någon stor tänkare sade i en dokumentärfilm.

I den eviga soppan verkar pappersflödet vara den enda krusningen, som man kan skönja i soppan LKAB-Malmberget. Men det leder ingen vart. Det leder lika lite till, som LKAB:s informatör i Malmberget, som drog en amsaga om att de kunde ju inte tillsätta en tjänst bara för att någon ville veta hur vägdragningarna under jord ser ut. De vet inte själva var vägarna går eller är dragna. - En skala mellan 1-100, även om LKAB har noll koll. Hur trolig är en dylik uppgift?

Men uppgiften var viktig och att den nådde regeringen dit överklagan om bearbetningskoncessionen vid kyrkogården. Det vill ju till att vår regering har rätt underlag för att kunna fatta ett beslut, som hör hemma i verkligheten, inte i fablernas värld. Än viktigare blir det eftersom LKAB och Bergsstaten blivit så enögda och inte längre kan se orsak och verkan. Dvs. varför de 500 uppmätta skalven per dygn har uppstått. - Det skedde inte precis genom något enkelt trollerinummer.

Ännu en ny amsaga var det som informatören i Malmberget lät servera. Ungefär som om det överhuvudtaget skulle finnas något trovärdigt i att LKAB i Malmberget inte själva skulle känna till hur, eller vilka vägar som går kors och tvärs under jord och mellan de olika brytningsställena, eller var snedbanor och hålrum finns. Ibland får man hålla sig för skratt för att inte bara släppa fram det befriande skrattet. Det får man hålla inne tills telefonluren är pålagd. Men en bra berättelse blir det till den skrattande omgivningen.

Speciellt skrattretande är det dock inte, att här kan man verkligen snacka om att ett statligt ägt bolag har gjort bananrepublik av ett helt samhälle och dess medborgare inkl. den berörda kommunen. Men det funkar det också! 

De där priffarna som sitter i regeringen, i egenskap av både ägare och ansvarig, de verkar vara fullständigt lomhörda, likgiltiga och bara allmänt ointresserade. Men å andra sidan varför inte. 

Det gäller inget land i Afrika och då finns ingen som helst anledning att vakna till liv! Malmberget ligger dessutom.... ja, var i helskotta ligger Malmberget?... Nåja, det har ingen betydelse var Malmberget ligger, det är långt ifrån Stockholm och det är huvudsaken. Det är därifrån, Malmberget, de ofantliga pengarna stadigt klirrar ner i stadskassan och det enda som är värt att veta:

It´s just Business as usual