fredag 7 juni 2013

Jag är på svettig jordgubbsjakt med solen, som håller på att vändsteka min hjärna....

eller inte jordgubbar precis, snarare plantor.

Livet är bra konstigt. Jag har haft mitt första jordgubbsland i Malmberget redan i 5 års åldern. Det var min moster Alice som såg till att uppfylla min längtan. Hon fixad mina första jordgubbsplantor och det blev med tiden väldigt många, eftersom jordgubbar förökar sig med revor. 

Till och från i livet har den möjligheten funnits med egna planteringar.

Efter att ha gnott rumpa i innerstan i Göteborg i åtta år, visserligen två balkonger varav en som gick runt hela vardagsrummet, kändes det trångt i halslinningen. En som älskar att plantera skall inte bo helt och hållet utan den möjligheten. 

Men de här sista 15 åren har jag hamnat i en spiral av näsrynkande familjemedlemmar:

Näääää... den här sorten var inte god

Den var inte god.

Den här var då rakt inte god.

Jag har nog testat precis varenda sort som överhuvudtaget gått att få tag i, samma kvirr. Ett år gjorde jag en blindtest, blandade 10 olika sorter. Samma kvirr, ändå. Därför är jag rätt övertygad om att det bara är allmänt kvirr, det är inte sorten det är fel på, utan de solfattiga somrarna som varit de sista åren.

För två år sedan så kastade Herr H resolut ut alla mina jordgubbsplantor från den höga sålådan, som går i navelhöjd och som passar min havererade kropp. Han skulle verkligen slänga dem, men se det gick jag inte med på. Dottern planterade om dem i marknivå tillsammans med havtornen. Men hur roligt är det med jordgubbar som är satta på undantag?

Högmodet bredde ut sig. Han beställde jordgubbsplantor från England. DE skulle ju vara såååå goda såååååå. Kruxet var bara att de inte skickades plantor till Sverige.

- Hur skall du lösa det lilla problemet, undrade jag med ett flin. Skall du åka över till England med en chartrad yacht kanske?

Men nu snackar vi Herr H. Sålunda kom jordgubbsplantorna via vår vän Jeremy. Med den sällsamma lösningen med jordgubbsplantor nedstoppade i en attachéväskan via Heathrow.

- Undra vad tullen säger, om de öppnar hans väska, sa jag med ett flin. 

De engelska kungligheterna tog vid. För att inte tala om stor plats. Mina grönsaker fick leva på undantag. Nu visade det sig att de kungliga trögheterna fick inte något bättre utfall. Jag känner mig hemlös utan mina jordgubbar i bra höjd. Nu är måttet rågat och mitt tålamod är slut.

Idag satt jag och ringde runt. I första hand är jag ute efter en sort som heter Salsa, som jag tror är rätt god. Det är de gubbarna jag brukar köpa från jordgubbsodlingen, men då i färdigt "gubbtillstånd" för att skivas och frysas in inför vintern. Men Honey och Malwina vore roligt att testa. Problemet är bara att vareviga en svarat:

- Nej, tyvärr våra jordgubbsplantor är slut och vi får inte in mer för säsongen.

Ett enda ställe blev det napp på, på väg ut mot Gråbohållet.

Hmpfr...... det nästan pyser ur mina öron. Nu gör jag som han som gick och satt sig på utedasset efter ett överdådigt intag av mat. Jag......... i vad Herr H säger.

- Ohhhh, det var dyrt. 20:- per planta.

Nu sätter jag mig i bilen och åker bort till Bergums Bärodling, där säljer de jordgubbsplantor à 20:- stycket av sort Salsa. Då är åtminstone en av tre "hemma".

Gissa vad som mer hänt i min upphöjda sålåda...Rena rama revolutionen!

Apelsin och pomeransplantorna är nu utburna. De ståtar nu i ena hörnet av MIN sålåda. Flankerat av ers kungliga trögheter från England - ihopklämda! - Inga fler kungliga fasoner i bussfiler. 

Här skall ges plats åt allsköns sommargrönsaker och dyrköpta jordgubbbar. Nu är det slut på det engelska fjanteriet...

Tally-Ho och flaggan i topp!
eller... ja. Åtminstone en fasadflagga...



 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar