Inatt är det supermåne och jag känner, att jag egentligen borde vara ute vid havsbandet och ta vackra bilder "for rainy days"

Det är svårt att inte lägga havet till sitt hjärta. Så många underbara minnen som finns förknippade vid de olika haven och havsvikarna som passerat i mitt liv.

Barnbarnet Gabriel tar ett glädjeskutt vid den farliga och våldsamma delen där två hav möts: Skagerack och Kattegatt vid Grenen i Skagen, Danmark. Snabbt undergrävs sanden om man går ut i vattnet. Det gäller att hålla sig med fast sand under fötterna. Många är det som det gått riktigt illa för, eftersom de ignorerat faran, med att gå ut i vattnet.

Det ljuvligaste jag vet. Havsbandet här vid västkusten. Doften av tång och saltvatten, blandat med vågornas skvalp, där havet möter klipporna ackompanjerat av fiskmåsarnas skri. Om kvällen och natten är allt stilla och kvar är bara vågskvalpet, dofterna och de blå blå färgerna. Har man riktigt tur kan man se marelden, som ser ut som om hela havet står i brand.

Solen går ner vid Afrikas kust - stranden i Cadiz - Spanien. Finns det något mer rofyllt än att vandra längs sandstränder både om morgonen, när solen stiger upp och när solen håller på att gå ner. Det är olika kvalitéer vid dessa olika tidpunkter och lika svårt att välja, vilket är det allra vackraste.