Google+ Followers

söndag 19 maj 2013

Pingsten - hänryckningens tid?

Stölden, som Eisias Tegnér ägnade sig åt, eller kanske man skall klassa den som "lån" från poeten Goethes (Goethe var en pö´t) "Rävsaga" (Reineke Fuchs).  

I vilket fall som helst har dessa få rader blivit smått bevingade: "Pingst, hänryckningens dag, var inne". 

Fastän pingsten i själva verket är en högst kyrklig historia, har osedvanligt många potentater blivit inblandade i dessa hänryckningens ord. Tänka vad man vill men det är ändå helige Ande, som angett tonarten. Det var då helige Ande gav sig till känna för Apostlarna.  

Jag höll nästan på att skriva han om den helige Ande, men insåg i sista sekund, att något personligt pronomen är helt omöjligt, om man inte vill trampa i klaveret ordentligt.


Själv tänker jag mest på den halvt lomhörde gubben Johansson, som undrade till frågeställaren:

- Vadå Hingsten? Vems då jävla hingst har fått ryckningar? Ryckningar var då?

Det får vara som det vill med den saken, men sommaren anlände från den ena dagen till den andra. Barnbarnen anlände i vårkläder tidig morgon och hämtades dagen efter iförd sommarkläder.

Det enda knop som jag gjorde igår sedan de stängt ytterdörren var att åka iväg och köpa hem full stridsmundering inför sista striden med svartmyrorna, som invaderat 1/20 kökshalva sedan någon dag tillbaka. Det där med kanel mot myror, som man kunde googla sig fram till var ännu bara en amsaga. Myrorna forcerade kanelbarriären, som om inget i världen hade inträffat, efter att första förvåningen hade lagt sig över den bruna vallen kanel, som hade strötts längs golvlist och balkongdörr.

Imorse kunde jag äntligen konstatera, att igår var det sista hänryckningen för myrinvaderingens vidkommande. Grundlurad av mitt val av massförstörelsevapen pallade de inte tycket. Det sved visserligen ordentligt i plånboken. Men alla krig kostar kunde jag krasst konstatera igår när jag nådde kassan.
De gröna dosornas innehåll tyckte myrorna helt uppenbart mer om, än de blåa dosornas.

Inatt när jag var och tittade till dem, sprang de helt uppenbart groggy omkring, svårt desorienterade av vad dosornas bedrägliga innehålla hade bjudit på. Då stod jag där och tvekade om jag var krigets vinnare, medan obehaget smetade sig allt tätare omkring mig. Jag gillar verkligen inte att ta död på något alls. Jag föredrar att leva i symbios, oavsett vad saken gäller. Det här kändes dessutom väldigt bedrägligt. Myrorna var inställda på fyra dosor jättefest. I två olika smaker dessutom.

Det finns en sak till som bekymrar mig. Nu blir jag tvungen att ta itu med dem, som än så länge finns ute i trädgården, men helt uppenbart har hunnit för nära inpå huset. Det här låter som den värsta reklam för hotet med invandringen. Men principen är dessvärre detsamma.

Gårdagskväll låg jag ankrad i soffhörnan och glodde på TV:n, GP Speedway i Prag på Marketastadion. Det blev en något märklig och snopen final. Det såg ut som om startsnöret inte gick upp och Emil Sajfutdinov blev diskad. Sedan fortsatte eländet i finalen. Vad jag kunde se körde Kryzstof Kasprzak på Nicki Pedersen, som gick omkull. Det betyder att endast vinnaren Tai Woffinden egentligen borde ha stått på prispallen, eftersom man nu valde att inte köra om finalheatet. Men till min stora förvåning så stod Nicki Pedersen på prispallen, trots att han inte hade gått i mål. - Kul, ännu något som övergår mitt förstånd!

Jag klickade mig in på SVT Play, andra delen om Richard Wagner. Första delen går i repris idag och jag hade tänkt se den nu istället. 

Sedan knäppte jag över till SVT 1. Jiiiises! Eurovision Song Contest. Halva omröstningen var till ända och jag beslutade mig därför, att åse sista ryckningen innan fjärilen steg ur puppan. 

Men...

Petra Mede... suck. Vem i hela friden stod för hennes val av klänning och frisyr? Hon måtte ha tränat länge med det påklistrade leendet framför spegeln... Inte blir man precis hänryckt!

Den helige Ande svävade nog inte över denna tillställning. Mitt soffhörn var invaderad av den Osalige Andes skara, hänryckningens tid eller ej.

 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar