Det är himla roligt att fylla år, när det är så där lite lagom pretentiöst och det är fokus på roligt istället för pompöst. Min gudomliga dottern, som de goda gudarna har begåvat mig med, skötte ruljansen med mat och allt. De andra barnen, barnbarnen spädde på det där lilla extra, som får mig att känna mig lyckligt lottad här i livet.
Jag njöt kungligt hela födelsedagen, från arla morgon till mycket sen kväll. Det är väl det är som man kan klassa som en lyckad födelsedag. Fastän den svenska speedway eliten, med GP Speedway World Champion, som gick av stapeln på kvällen på Ullevi, inte ens kom i närheten av final.
Smolk i bägaren var också att arrangörerna inte hade lyckats prångla ut några startlistor. Nu när de äntligen hade lyckats att få till en bana, som man inte behövde skämmas ögonen ur sig. Se till den där storbildsskärmen på ena kortsidan, som speakern hela tiden hänvisade till istället för att summera och göra jobbet. Det var verkligen under all kritik, eftersom man skulle ha haft falkögon för att kunna läsa den texten.
Speakern var också bedrövlig. Ungefär så man satt där och funderade om det var Kalle fyra år med skorna på fel fot, som inte gillar att någon annan kommer och leker i hans sandlåda. Så osportslig får man bara inte vara om man är speaker. Visserligen är det väl underförstått så, att man håller på de svenska åkarna. Men att inte visa de andra nationaliteternas duktiga åkare uppskattning, dit är steget långt för den som är Speedwayintresserad.
Jag vill nog påstå, att de som ger sig ut i halv snålblåst en kväll då värmen inte är det mest framträdande, är det.
Sedan de här jädrans gasturorna, vilket otyg det är. Framför oss satt en pappa med en son på ca 8 år. Hur är man planterad uppe i huvudet, när man köper en gastuta till ett barn och dessutom förväntar sig, att de som sitter i de omgivande platserna skall tycka att det är ok.
Dessbättre var gastutorna definitivt inte lika frekventa på speedway, som det är i andra sammanhang på Ullevi. Jag kan inte begripa att man inte förbjuder dem, eller att man kan erbjuda gastutefria sektioner. Jag tycker att man själv borde kunna välja om man vill riskera hörseln för detta meningslösa otyg. - Så det var med en suck av lättnad, som jag noterade att pappan, pojken och i allra högsta grad gastutan dröp iväg halvvägs in i tävlingen. Det tyckte nog också han som haft gastutan rakt in i örat flera gånger, eftersom ett litet barn absolut inte kan hålla upp en gastuta tillräckligt högt upp i luften.
Det var den vilde lille ryssen Emil Sayfutdinov som tog hem segern, tvåa kom inte helt oväntat Chris Holder, Australien och på tredje plats kom en strong Nicki Pedersen, Danmark. Nicki som i ett kvalheat gjort en gruvlig vurpa tillsammans med Tai Woffinden. Det är verkligen skillnad på dessa fotbollsspelare, som ligger och filmar och väntar på avblåsning. Medan man med speedwayförarna misstänker att de slagit sig halvt ihjäl. Men efter att de har återfått luften igen, spottat lite grus, gränslar de åter speedwaycykeln igen och öser på, som inget dessförinnan inträffat. Där kan man verkligen snacka om adrenalinstinna och målmedvetna prestationer, inget fröken-filmande, inför domaren.
Ledaren av hela GP-serien, Tomasz Gollob, hade i vanligt ingen ordning på den mentala tävlingsskallen. Går det inte hans väg, är han verkligen ingen rolig upplevelse. Det är därför man blir så enormt glad och tacksam över sådana killar som Greg Hancock. Man blir faktiskt riktigt ledsen när det inte riktigt vill sig.
Några som tidigare funnits med i GP Speedway, men varit borta ett tag från dessa tävlingar, för att nu ha återkommit glädjande nog och visat att de fortfarande hör hemma i GP Speedwayen, är sådana åkare som Matej Zagar och Niels-Kristian Iversen. Jag hade nog tippat att de skulle gått till finalen igår.
Det gjorde Jaroslaw Hampel, som ligger trea i GP tabellen, men han har svårt att få till det, så fort han hamnar i final. Kanske borde det polska laget satsa på lite mental träning.
Kvällen avslutades med en makalöst fyrverkeri efter prisutdelningen. Då kunde jag inte låta bli att säga till Herr H:
- Men hur kunde de veta att jag fyllde år idag?
- Ja, kan du förstå det, svarade han...
Väl utanför Ullevi så kunde jag inte låta bli att retas lite till och jag frågade Herr H:
- Har du någonsin upplevt en egen födelsedag med ett sådant storslaget fyrverkeri, som det nu har varit på min födelsedag?
Nej, det hade han verkligen inte. För att man skall kunna få uppleva något dylikt, som vanlig dödlig, gäller det nog att man har födelsedag på nyårsafton.
Men det var en festlig avslutning på en bra födelsedag.
"Fika på sängen" finns det någon bättre start på dagen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar