Angelina Jolie har opererat bort brösten för att minska risken för bröstcancer.

Jag blev verkligen mycket konfunderad, när jag läste Göteborgs-Postens Kultur & Nöjesbilaga den 15 maj.

Är detta nöje eller kultur? Bortopererade bröst som varit helt friska!

Jag får en bestående känsla av att kulturchefen Gabriel Byströms ledarposition hamnat på trekvart rejält. I vart fall har man inte ägnat en tanke åt korrekturläsning innan tidningen gick i tryck.

På sidan 51 kan man läsa, hur Angelina Jolie under rubriken "Mitt medicinska val" berättar om sin mamma, som avled i äggstockscancer och att hon själv bär på en felaktig gen, som kraftigt ökar risken att drabbas av bröst- och äggstockscancer. 

Intet ont anande bläddrar jag vidare och hinner bara till sidan 52, när jag upptäcker en skribent vid namn Bella Stenberg, som tycker att "Angelina Jolie visar verkligt mod", som opererat bort sina helt friska bröst. Men nu har Angelina Jolies mamma istället gått bort i bröstcancer!

Är det nu så att Anglina Jolie ifråga blivit plattbröstad. NIX!

Det nya utstående attributen består nu istället av implantat!

Ja, du läste rätt: implantat... Jag kan inte låta bli att undra, vad blev då vinsten av självstympningen? I synnerhet som man vet, att det är lätt att missa en bröstcancer just p.g.a.. implantat.

Möjligen en falsk trygghet och ett högt diskutabelt medicinskt budskap. 

Är detta verkligen seriöst på något sätt, som jag inte riktigt förstår?

Texten broderas dessutom ut i att det kostar 200 000:- att testa om man har denna felande gen och att det är flera kändisar (hänvisningar finns), som gjort "dubbel förebyggande masterektomi".

Tystnaden inom mig gör en lov och jag ser ut genom fönstret på något som inte finns där...

Jag har en mamma som dött i lungcancer, en syster som drabbades av bröstcancer, en farmor vars liv ändade ut i en magcancer. Mostrar som dött av underlivsrelaterad cancer i dess fulla spridning. För att inte tala om de manliga släktingarna, där vi nog kan skriva in de flesta cancerformer, som är upphittade.

Skulle jag då låta testa mig á 200 000:- och om jag bar på några felande genlänkar: plocka ut mina lungor, kapa brösten, amputera magen, hela underlivet och alla organ i förebyggande syfte och istället plocka in implantat?

Nej, skulle inte tro det. Jag må vara naiv, men jag tror inte att man gör några hälsovinster genom att gå omkring och oroa sig och sina barn för något som inte är, men som kan tänkas kunna inträffa, eller ägna sig åt självstympning. Det tror jag rent av är skadligt. 

Döden kommer att inträffa. Den är alltid en fråga om när, inte om.

Jag gör mina kontinuerliga mammografiundersökningar, går till gynekologläkaren och tar cellprover med rimliga tidsintervaller, fastän jag fått  klart för mig att kärringar över viss ålder, där skiter samhället högaktningsfullt i om du så är full i cancer. Jag vet att jag kommer att få bråka mig till cellprovtagning dvs. förebyggande hälsovård. 

Man vill inte lägga ner någon energi, eller kostnad på onyttiga typer. Med åldern har jag lärt mig, att livets värde handlar om position i samhället grundat på en pseudovetenskap. Den ene väger lätt som en fjäder och den andre tungt som bly.

Jag tror hur som helst att en frisk knopp är goda förutsättningar för en frisk kropp.

På tal om knopp...

I nyssnämnda tidningsbilaga fanns en förundran hos författaren Henning Mankell. Han påstod sig ha träffat det nya intelligenta kvinnliga på den svarta kontinenten, han hade gjort det på World Economic Forum. Afrika är en gammal kontinent med en ung befolkning påstod han också. 

Jag har visserligen inte bevistat World Economic Forum, inte ens varit i Afrika. Men jag är rätt säker på, att det alltid har funnits en hel del intelligenta kvinnor i Afrika. Även om de inte haft en doktorsexamen i ekonomi från University of California och heter något namngivet: Rachel Kassahun.

Själv stötte jag på tre äldre svenska, väldigt vita, ända upp i hårfästet vita, damer idag. Där var det en bra bit till doktorsexamen i ekonomi från University of California. De var URLESS på tjatet om trängselskatten i Göteborg. Jag insåg rätt omgående, att jag inte skulle sälla mig till pladdret. Det hade inte slutat bra. 

Därför att förstår man inte vilken katastrof det verkligen är, kan man bara göra den enkla jämförelsen med att ingen av dessa fördunklade damer kunde nog tänka sig att gå in i en affär, utan att veta vad det kommer att kosta när man kommer fram till kassan! Rycka på axlarna och tycka att man själv inte lever om 25 år, när eländet skall vara i hamn. Det är ingen ursäkt för att ha osedvanligt dåligt omdöme.
 

Bilden lånad med tillåtelse från http://bigganed.blogspot.se/