Google+ Followers

torsdag 25 april 2013

Emson & Emson, jag säger inget mer.

Eller. Jo, det gör jag.

Herr H tjatade redan imorse, när jag var på väg till Hagabadet, att han bara måste åka förbi hos Emson & Emson. Nu hade de fått in de stora flaskorna med Head & Shoulders igen.

- Visst. Sure, baby, sån´t som vanligt folk kan tänka sig att använda som garagegolvtvätt är ju väldigt nyttigt att ösa på i huvudet, sa jag.

Herr H är totalt insad på Head & Shoulders, det är enklare att krama tårar ur hälleberget än få honom att använda annat schampo. Han släpar t.o.m. med sig detta schampo i resväskan, när vi är ute och reser! Hotellens schampo fnyser han bara åt. Fastän de överlag brukar vara rätt hyfsade.

Sagt och gjort på hemväg studsade vi in på Emson och Emson. Herr H köpte sina stora flaskor "garagegolvtvätt", som han påstår är världens bästa schampo. 

Världens enda schampo om man får tro Herr H och vem kan det?

dshungrig efter långsimning och träning, föll jag för frestelsen som låg uppbuffrad vid kassorna. VEM kan motstå en påse Anton Bergs marsipanägg, http://www.toms.dk/Produkter/S%C3%A4song/P%C3%A5sk.aspx när magen går på tomgång

Någon?

Inte jag i alla fall. OCH priset, sagolika: 9:90! Det bästa sättet att hantera en frestelse är att falla för den.

Herr H lade upp grejorna på varubandet och jag gick och ställde undan kundvagnen och just precis när jag höll på att plocka ut chokladpengen ur kundvagnen, så hör jag kassörskan säga, samtidigt som jag ser att Herr H står och är i full färd med att plocka ner grejorna i den gratisväsk/kasse, som också ingick i dagens köp:

- Men skall ni inte betala varorna?

Hennes min var värdig dolda kameran.

- Jasså, sa Herr H, som förlitat sig till att jag hade betalat, precis som vi normalt brukar göra. Jag betalar medan han börjar att packa.

Men han fann sig snabbt. Det är Herr H vi talar om.

- Det kan väl den som står sist i kön göra, sa han med ett glatt leende.  

Nu spred sig leenden och glädjen i kassakön och hos kassörskan. Det blev riktigt livat där ett tag. Bra förslag tyckte alla, utom kanske han som stod sist i kön. Men han verkade inte direkt ledsen han heller över förslaget. Hela hans tandgarnityr syntes.

Väl i bilen kunde jag inte hålla mig, jag öppnade min påse med Anton Bergs marsipanägg.

- Vill du ha? sa jag till Herr H, som smugit med sig egen godis. Det är han som är snaskgalningen i huset inte jag.

Jodå, visst ville han falla för frestelsen. Men han undrade varför jag varit så infernaliskt dum, att jag bara hade köpt en enda ynka påse. Han hade storslagna planer om lagring av Anton Bergs marsipanägg. 

- Det går ju inte att köpa fler påsar, förstår du väl, sa jag. Då kommer jag bara att äta upp dem. Enda säkra förvaringsmetoden vore i så fall, att ha dem i ett särskilt kassaskåp, som bara kunde öppnas vid ett färdigbestämt datum och att man då bara kunde få ut en enda påse åt gången. 

Filosoferandet fortsatte sedan vidare om detta o-finns ting.

När vi började närma oss hemmet, sa jag plötsligt efter att ha fiskat upp det sista marsipanägget ur påsen.

- Jag är inte hungrig längre, sa jag. Jag har ätit 8 Anton Bergs marsipanägg och jag är inte längre hungrig, utan snarare tvärtom. Dessutom befarar jag att jag har hamnat i någon form av marsipanäggsförgiftning, känns det som i alla fall. Konstigt, va...

- Ja, det var ju väldigt märkligt, sa Herr H, undra hur det kan komma sig?

Samma kommentarer som brukar förekomma, när Herr H haft sedvanlig godisorgie. Fast här var rollerna ombytta.

Jag vände på påsen och kollade kaloriinnehållet, kontra påsens totalvikt, minus det som Herr H hade stoppat i sig av äggen och konstaterade ändå, att just sådana ägg är det som man önskar sig i sina påskägg. OM man nu fick några påskägg förstås.

Fortfarande lider jag nog av sviterna efter 8 Anton Bergs marsipanägg i ett svep. Ibland är det bra att gå till överdrift. Det dröjer länge innan man gör om misstaget.



        


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar