Länge fantiserade jag om att jag skulle vakna till, att det stod någon underskön typ, uppflugen på min säng och deklamera någon vacker dikt, följt av talet till kvinnan. Naturligtvis skulle han bära lagerkrans precis som alla de vackra grekiska gudarna sagts ha gjort. Självklart skulle han ha en röd ros mellan tänderna och jag, jag skulle bara sucka av hängivelse...
POFF! - Dröm borta!
Men herr H planterade i alla fall om ett par av jättemonstren i vardagsrummet. Vilket är ett verkligt slitgöra, de är dödligt tunga de där krukorna och en del av växterna är inte helt lätta att tampas med. Det måste i alla fall räknas som en kärleksfull handling.
Själv firade jag, eller rättare sagt, tröstade jag mig med, att köpa en vacker ros till mig själv, när jag kvistade över till handelsträdgården här i kvarteret. Det är första gången jag är utanför ytterdörren sedan flunsan slog till, så det fick bli en lagom lång första tur ut i solskenet.
Anledningen till att jag var lite missmodig dagen till ära, berodde inte på den tomma sänghörnan jag vaknade till som vanligt, eller överraskningen jag nu har väntat på förgäves i 40 år. Nej det berodde enbart på att jag kände mig snuvad på en glad kväll, som jag verkligen hade sett fram emot. Jag var inbjuden på lite party party på Clarion Hotel Post i anledning av den Internationella kvinnodagen, där Anna Mannheimer skulle roa bl.a. Men i onsdags insåg jag, att jag fick allt lämna återbud, mitt ännu krassliga jag hade inte orkat med en dylik lång tillställning.
På långbänken utanför handelsträdgården hade de bunkrat upp med ögonfrestelser, förutom påskris och solen som gassade förföriskt. Det fick mig att börja fundera över hur långt det var kvar till påsk.
- Bara tre veckor kvar dit, kvittrade hon i handelsträdgården, när jag undrade högt också.
Men efter lite beslutsvånda bland härligheten hade jag gjort mitt val. Lite nytt tillskott kan jag väl ändå får kosta på mig, innan de första egna snödropparna och krokusarna börjar titta upp i den egna trädgården. Efter det är sedan explosionen i full färd. Vilken lycka. Vilken ögonfröjd, som våren kommer med. Hela tiden, brukar jag tänka. Men nu är det som vackrast. Men jag vet att det bara är för att känna om och om igen, men nu är det nog som vackrast...
Ingen av mina kära såg, att det hade blivit tillskott utanför ytterdörren i växtlådan. Men det gjorde inte så mycket. De hade skäl att inte upptäcka det.
Jag och dottern satt och hade en egen liten mysstund vid matbordet i vardagsrummet, Herr H låg ihopsjunken, som en utpyst ballong i soffhörnet och tittade på golf på TV.
Vi damer däremot ägnade en del av kvällen åt ett fullständigt hopplöst korsord i Göteborgs-Posten. Eller vad sägs om "går hem i Kiruna", ett ord på sju bokstäver, där dessa bokstäver tycks vara ok: NORR**R.
Nej, den här korsordskonstruktören, Sonny Thorgren, lyckades inte mina tankar hitta någon gemensam linje med. Det återstod en del tomma fält, när vi gav upp. Inte ens min dotter klarade av det konststycket. DÅ är det illa!
I normalfallet brukar hon vara en stjärna på "konstruktivt korsordslösande". Jag lovar. Hon skriver dit ord, som man inte ens hade en aning om att man kunde konstruera ihop! Man vet därför inte heller om man kommer att dö en hastig död pga. andnöd eller magkramp, när hon satt den sidan till.
Men den här korsordsinstruktören, Sonny Thorgren, lyckades i alla fall få oss att att hemfalla åt syndfulla handlingar. Därför att i ett hörn stod det "Är en del av dry Martini". Det skulle bli VERMOUTH. Jag riktigt satt och smakade på ordet och rätt vad det var, hörde jag min egen röst säga:
- Äh, gå och hämta ett coctailglas och lite is till mig, fasen vad sugen jag blev på en Martini Bianco.
Så helt plötsligt satt vi där, dottern och jag, med varsitt coctailglas med Martini Bianco och två isbitar i. Sist det hände var nog i somras.
Imorgon kommer en ny chans, att aktivera hjärnan igen. Lördag söndag är det Två dagars kryss. Ibland så säger jag till henne:
- Nähädu, jag sitter inte med något dumkryss idag. Glöm det.
Men hon är smart och får alltid som hon vill. Hon slänger det påbörjade korsordet på den plats jag brukar sitta och så får hon som hon vill, eftersom jag faller för frestelsen, att se vad det är hon inte fyllt i. Två dagars kryssen de är lite mer utmanande än de där andra kryssen, som man hinner fylla i medan man käkar frukost. Man behöver inte vara någon raketforskare precis för att få ut de rätta ordet, som sedan omvandlas till siffror och som kan skickas in via sms. Klen utdelning, men det är dem förlåtet, eftersom det är ett bra starta upp hjärnan-för-dagen.
 |
| och snart är våren här....... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar