torsdag 14 mars 2013

Göteborgs universitet, hur många navelskådare har de egentligen, som har fina titlar?

Välavlönade är de också. De kan sitta och knåpa ihop sina böcker och troligtvis med sina extrainkomster under arbetstid.


Ibland är jag så enfaldig, att jag tror vad jag läser, som t.ex. om professorn i rättsvetenskap, Dennis Töllborg http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1130871-halla-eller-dennis-tollborg Men vid synat kort visar det sig, att det är tunnsått med medmänniskor ute i ett illa fungerande samhälle.


När jag påpekade det för den den gode professorn i rättsvetenskap, lät inte svaret vänta på sig:


Tack för den recensionen av mitt arbete för dig o andra de senaste 35 åren. Och för ditt stöd under denna tid.


Om du tycker att det lät vänligt, så är det bara en villfarelse. Det är drypande sarkasm, av värsta sorten dessutom!



Jag kan bara säga det, att så snart en människa lämnat sin arbetsplats, dröjer det inte länge förrän det är som om han eller hon aldrig har existerat!



Men det är en teori, som den gode professorn i rättsvetenskap helt uppenbart inte tror på. Han tror sig tydligen om att vara oersättlig: http://www.stella-bianca.se/ han gör bara ett undantag: Hamnarbetarförbundet. Sedan är det tvärnit. Han tar inte längre några ärenden i Sverige, eller för svenskar. Han anser att priset har varit för högt och kärringskapet bland de han hjälpt för stort. Men alltför arbetstyngd det är han.



Timpengen han tar ut är 10.000 kronor. Fast han tar väl inte betalt i svenska slotys, eller gör han? 

För en heldag tar han 50.000 och en halvdag 30.000. Till det tillkommer moms och det förutsätts, att uppdragsgivaren står samtliga overheadkostnader, inklusive eventuell resa och uppehälle. 

Det låter inte kattpink om det hela precis i synnerhet som problemen i det illa fungerande Svenska samhället inte direkt har minskat. Professorn i rättsvetenskap han föredrar nu för tiden helt uppenbart de enkla segrarna. Helt upptagen är han inte heller, när det vankas en kamera och mikrofon under näsan på honom. Då kan han också sitta där och blicka ut från TV-rutan, lugnt tillbakalutad inför stjärnglansen kring navelluddet. 

Men ett stämmer ju i alla fall. Han anser, enligt GP, att får man en fråga skall man svara ärligt på den. Själv ber han alla fara åt helvete i vilket fall.

Jag har varken en professur i rättsvetenskap, eller har timpenning på 10 000:- etc. när jag ägnar mig åt de som behöver min hjälp och där samhället helt har misslyckats. Jag inser att den dagen jag måste ta betalt för att vara medmänniska, den dagen kan jag lika gärna lägga mig ner och dö.

Men ett har dylika personer lärt mig. Jag har lärt mig att känna igen hybris på flera mils avstånd. 

Jag känner till en annan, (ja, egentligen alltför många), som barrikaderar en stol vid Göteborgs Universitet, Silwa Claesson heter hon och är numera universitetslektor. 
En gång på förra stenåldern skulle Silwa Claesson vara min handledare för den uppsats, som jag skulle skriva i ämnet pedagogik. Tro nu inte att Silwa Claesson är ensam om att vara en dålig handledare, nej i den saken behöver hon inte känna sig ensam. Det finns alldeles på tok för många dåliga handledare, som verkar mer lida av leda, än att leda de studerandena.

Detta utspelade sig när jag befann mig mellan nytt yrkesliv och det förra inom tingsrätten. Eftersom jag ville förvissa mig om vad det hade skrivits för tidigare uppsatser i ämnet pedagogik, begav jag mig naturligtvis till Pedagogens avdelning för uppsatser. Jag ville inte råka hamna in på samma spår, som någon annan tidigare hade gjort, nu när jag skulle skriva mina uppsats i pedagogik. En oro som visade sig helt obefogad.

Efter ett väldigt letande, utan att finna någon uppsats i ämnet pedagogik, såg jag mig nödsakad att be bibliotekarien om hjälp med att finna en uppsats i ämnet pedagogik. Hon lutade då sig över disken och viskade: "det är inte undra på att du inte hittar någon uppsats i pedagogik, det finns ingen! Visst är det konstigt eftersom det här är Pedagogen! Men du kan hitta uppsatser i vilka andra ämnen som helst här på Pedagogen."

Naturligtvis så hoppade Silwa Claesson av som min handledare, hon störde sig på mina tallriksunderlägg, som hon satt och kastade irriterat på mitt köksbord! Men det gjorde inte så mycket, eftersom hon inte hade bistått med så mycket konstruktiva råd, utan ett snorkigt bludder om empiriska studier och citat från kända fikongubbar. De konstruktiva råden hade jag egentligen redan funnit ut, innan hon behagade släntra in åtskilligt försenad både i dagar och tid till vår överenskomna möte. 

Jag hade dagarna innan i brist på handledare bollat mina tankar om uppsatsen med Herr H, som inte hade varit i närheten av en pedagogikbyggnad på Göteborgs Universitet. Sedan blev min egen mentor min handledare och det han inte vet om praktisk pedagogik, där är nog inte ens värt att veta. 

Ibland lekte jag med tanken att göra mynt av min uppsats, men vem är intresserad av det som framgår i en uppsats, full i fikonspråk och andra konstigheter, som en dylik uppsats skall innehålla. Men också långt ifrån allt om har med lärandet att göra. Det är knappast det som finns i en uppsats, som gör en till en bra och inspirerande pedagog. En pedagogik är bara en terori, ända tills man själv har tillfört den av sitt egna jag i den.

Men hybrisdamen, med de fina fikonorden och citaten. Hon skriver på sin GU-sida: 
Jag har i första hand försökt förstå, beskriva och tematisera dessa lärares hållning i klassrummet. Studier av undervisning i fängelsemiljö har också fokus på lärares hållning.
 
Det skall gudarna veta att hon försökt, men om hon lyckades speciellt bra, det kan jag inte tycka. Därför att senare i livet skulle våra vägar korsas än en gång. Det blev ute på KVA Sagsjön.

Silwa Claesson kom ut till anstalten för att utvärdera min pedagogik med kvinnorna. Tyvärr kan jag inte gå närmare in på vad det hela handlade om, med hänsyn taget till de intagna kvinnorna. Men Silwa Claessons fula påhopp på mitt arbete med kvinnorna, inför anstaltsledningen och att hon sedan hade mage att plagiera rakt av det jag skrivit. Utan att ens fråga mig om lov och som hon presenterade som sitt eget, inför den översta toppeliten, dit hon tog sig som någon form av expertis inom kriminalvård: Jag kan inte annat än slå mig för pannan!

För något tag sedan såg jag henne på TV, där det var ett seminarium. En del förblir en parodi på sig själva.
Men man kan t.o.m. bli professor på att steka en kotlett. Mer avancerat är det inte att få åtkomst till en fin titel, som man kan putsa sina fjädrar med. Det är det som hela vår värld handlar om nu för tiden. Mest om yta. Inte innehåll.


PS. Tekniken på bloggen går inte att trixa till, den lever sitt eget liv igen. Så förlåt mig för att texten är som den är. DS.

5 kommentarer:

  1. Håller med ointresserade handledare är det värsta man kan råka ut för.Inte speciellt förvånad över det du skriver om

    SvaraRadera
  2. Kritiken mot handledare och kursinnehållet är ingen nyhet. Men förvånande att ett så gammalt upplägg känns ändamålsenligt 2013!

    SvaraRadera
  3. På tal omn avelskådare och handledare kommer jag osökt att tänka på dem som i dag kalls för jobb-coacher. Deras främsta uppgift verkar vara att sko sig själva, och skita i om den arbetssökanden blir behjälplig med nåt. Viket jävla slöseri på våra gemensamma medel. Man kan ju bli tårögd för mindra.
    Gun fortsätt att aktivt granska dessa fenom som vi drabbats av. Ha en fin fortsättning, och en väntan till våren ;_9

    SvaraRadera
  4. Lite slarvfel blev det i min text, men huvudsaken är att jag fick "avreagera" mig.
    Mad Max

    SvaraRadera
  5. Jodu, galne Max, tiden och huvudena är ur led. Känner en del arbetslösa ungdomar som suttit i omgångar och lärt sig skriva CV, det är det enda som de har "fått". Hade väl varit bättre att skicka ut dem till de arbetsplatser där det är för få anställda, med tanke på att de som jobbar på olika ställen håller på att slita ut sig, pga. alla omorganisationer och neddragningar.

    Detsamma gäller väl de som går utan jobb och har varit långtidsarbetslösa. Så mycket som inte tas om hand om och förvaltas, måste det ju bara finnas arbetstillfällen!

    Kan inte heller se att invandrare skulle behöva gå arbetslösa eller inte komma in i det svenska yrkeslivet. Många av dem vill ju faktiskt jobba, det är ju långt ifrån alla som bara vill segla omkring på stan och dunka polarna i ryggen, kvittera ut pengar och skicka hem dem till de land som de kommer ifrån.

    Även om de inte kan klara språket helt okey finns det massor av arbetsplatser som det funkar i. Under den tid när finnarna drösade in över gränsen i parti och minut, där var det inte fråga om vare sig omställning eller lära sig språket. De kom från Finland ena dagen och nästa dag så stod de på jobbet och svenska fick de lära sig när de arbetade.

    Det har blivit en herrelös människoförslösning, som är så omänsklig, att man funderar vad det är för dårar som styr det här landet. Men det blir väl så när bemanningsföretag tagit över hela anställningsbiten överallt. Det är kvalificerad lönedumpning som väntar runt knuten överlag, så även de som idag har ett jobb, skall nog inte överskatta sin tur. Hela tiden gör sig företag av med folk, bara för att övergå till bemanningsföretagsanställningar, eller konsultbasis.

    SvaraRadera