Ett av Malmbergets många kuriosa från en
gången tid, som ännu inte skattat åt förgängelsen är den inte obekanta
"Tolvkanten".
Det var Malmbergets första kiosk och för
bortåt en mansålder sedan den enda. Hur många. innehavare som regerat i
Tolvkanten är för undertecknad okänt, men av den som jag tror var den första
och som folkhumorn genast döpte till "August i Tolvkanten" har jag
ett svagt minne.
En innehavare jag minns mycket bättre, var Karl Elving,
uppsalaskomakaren, individualistisk anarkist, debattör och syndikalistisk
föredragshållare. Kalle skötte sin tolvkant själv. Några elektriska
värmekaminer fanns inte på den tiden, två stora fotogenlampor utgöra
värmekällan.
Tolvkanten blev under Kalle Elvings tid ett kärt tillhåll för alla
som önskade en uppbyggande diskussion, ty där diskuterades allt mellan himmel
och jord från de djupsinnigaste socialistiska teorier till den grå, vardagens
många små problem. Tolvkanten blev ett slags mötesplats för hela det manliga
Malmberget, och där mötte man människor av alla typer. Från den mest
trångbröstade fanatikern till den vidsynte toleranten.
* I Tolvkanten köpte vi våra tidningar,
tidskrifter och 25-öres böcker, tobak och snus, och önskade man sig en
uppbyggelsens stund var det bara att fälla ett ofördelaktigt yttrande om något
samhällsproblem, som gick emot Kalle Elvings uppfattning, så genast var han
villig att ta upp den kastade stridshandsken. Det var nog fler är en
malmbergare som glömde bort, att den lagvigda hemma väntade på husets kallade
herre med middagen, och hur många fruar som fick några extra grå hårstrån under
sådan väntan låter vi vara osagt.
* Jag vill minnas att det var
författaren Hedenvind-Eriksson, som före sin debut som författare levde en
vinter i Malmberget. I Tolvkanten fann man honom så gott som dagligen med slokhatten
neddragen för ögonen, tyst lyssnande på de ibland, för att inte säga ofta
förekommande hetsiga debatterna. Men aldrig hörde jag honom yttra sig.
* En som man vid vissa tillfällen kunde
finna i Tolvkanten var Malmbergets otvivelaktigt färgstarkaste person, smeden
P. A. Tegman. Vem kommer att skriva den mannens historia? Tegmans insats i
Malmbergets arbetarrörelse var
för stort för att tillåtas falla i glömska.
Tegmans intresse för arbetarrörelsen var stort. Ingen
torde ha så ha energiskt arbetat för Norrskensflammans tillkomst
som han och han var
tidningsbolagets första ordförande
och sammanhållande kraft. Ett
lika energiskt arbete nedlade han vid Norrländska
Socialdemokratens
tillkomst.
Folkets hus i Malmberget hade väl ramlat omkull, om
inte Tegman varit med sin aldrig svikande energi
och kampvilja. Två kooperativa handelsföreningar som Tegman var med om att bilda ramlade
omkull, men det tredje försöket
lyckades över förväntan. Och
där står nu Malmbergets konsum,
som ett lysande monument över en persons obändiga tro
och aldrig vikande entusiasm och aldrig slocknande
kampvilja.
* Tegman och Kalle Elving drabbade samman
mer än en gång. Bägge var tränade, belästa debattörer, ingen begärde något
hänsynstagande. Hade man nöjet att få lyssna när dessa två drabbade samman
visste man, att man lyssnat till någonting som inte får kallas för vardagsmat.
De var som Kiplings "East is east and west is west and the two shall never
meet":
En gång när jag hade turen att få lyssna till de båda kämparna då
de båda var i högform blev jag något förvånad. Jag hörde Elving säga: "Det
har du rätt i" Och ögonblicket därefter: ”Va fan sa jag nu för
dumhet?"
* Många ungdomsminnen är förknippade med
den gamla Tolvkanten, som jag nu ser är förflyttad till Dennevitz, minnen från
seklets början, från arbetarrörelsens stora jäsningstid, minnen av män som i
vardagslag ingalunda syntes avvika frän mängden.
Men nu i ålderns senhöst, när
man objektivt granskar deras arbete, förefaller de vara giganter och synnerligen
märkliga män, så avskilda från dagens jasägare som natt och dag. Män med
"råg i ryggen", som stod för sin uppfattning, kämpade för densamma
mot alla odds, män med järnhård vilja och veka i
hjärtat som små barn. Män som ägde kurage att fälla en tår av medlidande utan
att skämmas. Det var en tid full av hänförelse, en härlig tid, en oförgätlig
tid.
A. N.
 |
| "Tolfkanten" är, sedan Dennewitz dukade under av LKAB:s gruvbrytning, åtbördad till Torget i Malmberget. Var den kommer att hamna efter LKAB gett Malmberget dödsstöten, står väl än så länge skrivet i stjärnorna. Synd bara att denna kuriosa inte ens är öppen sommartid, med någon form av fornstora ändamål. - Dagens Tolfkant ser något magerlagd ut i jämförelse med den ursprungliga. Den ursprungliga hade dessutom fönster och dörr, som synes: |
 |
| Den ursprungliga "Tolfkanten" |
PS. Vem denne signaturen A.N. var, det har jag trots efterforskningar inte lyckats nå någon klarhet i. Men är det någon som känner till det, vore jag tacksam för den uppgiften. I annat fall gräver jag vidare i Mediearkivet som finns här i Göteborg och ser om någon 25-öring kan trilla ner. DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar