Google+ Followers

onsdag 26 december 2012

Mellandagarna i mitt liv.

Smaka på orden: mellandagarna.

Det låter lite lagom utflutet svenskt. Är jag lagomdagarna mellan jul och nyår. Kanske. Kanske inte... Jag provar tanken inombords. Nej, verkligen inte alls.

Juldagen och nu är det inte längre någon behaglig nedgrävd skyttegrav av julpardon, som jag kan urskuldar mig med. Därför försöker jag att helhjärtat trampa runt på motionscykeln, som har sin stadigvarande hemvist bakom hörnsoffan. Lagom strategisk uppställd för att jag skall kunna se TV-rutan och förhoppningsvis bli lite avledd under tiden. Det är inte så mycket till vyer som kan flimra förbi en motionscykel.  


Men efter ynka 10 minuter... Världslååååånga 10 minuter...  

Timvisaren och minutvisaren måste ha bytt plats, far det genom mitt huvud. 20 minuter borde du kunna tjura dig till, tänker mina tankar. Men nej, det går inte, skriker hela min kropp. Jag överlever inte det som pågår inne i mina knäskålar och rygg.

Jag försöker att tänka ut någon mer litterär omskrivning för att inte hamna på Neandertalarnivå i uttrycksväg för vad knäskålarna känner vid varje varv som tramporna kör runt. Det kan inte vara så mycket av normalt innehåll kvar efter dessa fyra knäoperationer, hinner passera tankarna om och om igen i takt med att tramporna går runt. Det känns som om avskavt ben skavs mot avskavt ben varje gång som tramporna tar sig runt.

Neandertalaren inom mig är på väg att göra fullskalig och helhjärtad entré. Nej, håll emot! Hitta någon annan infallsvinkel. Inte skrika högt av smärta. Inte svära. Inte gråta. Inte tycka synd om mig själv.

Men det närmsta jag kommer i konstruktiv uttrycksväg är August Strindbergsutställningen på Liljevalchs "En djefla utställning", som speglat gamle August som människa, konstnär, dramatiker, debattör och alkemist.

En djefla utställning som jag missade, därför att jag inte hade knän och kropp att kunna ta mig dit heller. Djefla knän! Djefla överalltskador! Djefla kryckor! Djefla vad ont det gör överallt!

Annandag Jul. Sinnesstämningen är inte till det bättre, när jag åter sneglar mot motionscykeln, som står där och gäckar mig. Så behaglig tillvaron är så fort jag inte ser motionscykeln. Men den står där och gör sig allt högre påmind. Inte för att den kan tala. Men nog känns det som om den säger högt och påfordrande till mig:

- NU måste du skärpa till dig, Gun. Lägg av och tyck synd om dig själv. Det finns de som har det betydligt värre än du och de kan...

Men jag känner hur den inre tankestormen fyller delar av mitt lättjefyllda sinne. Vill gå till massiv motattack. Vill freda mig mot all världens obehag. Jag vill Djefla vara utfluten! Duktiga Annika har monterat ner hela arsenalen, packat ihop och dragit.

Det är då det blir tur, att jag är som jag är. Jag ser på mig själv med distans.Skrattet inom mig är ständigt närvarande, även i de mest absurda av situationer. Men människors beteenden och smärtorna från alla mina kroppsskador får mig att tänka som en Neandertalare. Är det en huligan som vill slå tillbaka, eller är det en primitiv Neandertalargenen, som ger sig till känna inom mig.

Ny outfit i julklappspaketen. Prickiga byxor och sockor som ser ut som skor. Något att vara riktigt seriös i.
Jag lyssnade till ett vetenskapligt program. Det påstods att Neandertalarens gener fortfarande finns kvar inom människan. Den genen är inte utdöd. Den forskaren, han fick ett enormt gensvar från sina åhörare. Företrädesvis var det kvinnor som skrev till honom och påtalade, att de var gifta, alt. hade en pojkvän, som var en riktig Neandertalare.



 Hur har du det själv? 


- Ett vet jag i alla fall. De här bloggverktygen har en riktig Neandertalargen, rätt vad det är så gör den som den vill. Det spelar liksom ingen som helst roll hur jag skriver, eller försöker rätta till. Den indelar stycken och textrader precis som den själv vill. Felmarkerar med rött, där inget fel finns och struntar i att felmarkera där det verkligen finns fel. Hittar på egna ord, som inte ens svenska akademiens navelludd skulle kunna motstå i det långa loppet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar