Julklappsrim, surdegar och glädjeämnen

Idag går jorden under - men jag bara tänker: Sure baby, medan jag fortsätter att fila på julklappsrimmen, alternerar mellan julklappspapper, snören och limmet till rimmet. 

Vi får väl se framåt kvällskvisten, eller under helgen, om jag tar fram lackstängerna och sigillet, eller om det får bli en överloppsgärning som enbart tanken nuddade vid.

Det har blivit lite oreda bland rimmen och det mest genialiska rimmet bara försvann. Det var nog det som menades med jordens undergång, eftersom det var idag jag upptäckte, att det var försvunnet, när jag skulle klistra fast det på paketet.

Antagligen åkte årets bästa rim iväg bland pappersklipp och annat från julklappsinslagningen, som jag befriade bordet ifrån.

Idag bryter vi en gammal tradition, därför att normalt brukar vi klä granen den 22 december. Men i år blev det tjuvstart därför att 4-åringen ville vara. Jag gissar att det varit de små polkagrisstängerna, som skall hängas i granen, som har hägrat. 

Herr H har bakat matbröd igen på sin baksten. Han kanske rent av menar allvar i sina brödbakarplaner. Vi får se om han vidareutvecklar sina nyvunna förmågor.

Det är inte något snabbak precis, eftersom han gör surdegen själv. Köket är numera en levandes kemilokal, där jäsningarna står och puttrar i skåpet ovanför kylskåpet, där det alltid är varmare. Väl klar kan den förvaras flera veckor i kylen.

Gårdagskväll började han preparera surdegen till dagens brödbak. Hemligheten ligger i att sakta blanda in mjölet. Det är tiden som är hemligheten. När jag en lång stund efteråt kom in i köket för att sätta på en kopp kaffe, hade degen svällt upp så mycket, att den var på väg att rymma ut ut bunken och var helt solklart på väg ner mot bänkskivan. Jag ropade på Herr H, att han nog fick gå ut i köket och ta hand om rymlingen, innan hela bänkskivan var ett enda stor degklump.

De fyra bröden har sedan stått i kylen över natten och på morgonen, när vi åkte och hämtade upp 4-åringen, satte han in bakstenen i ugnen för att värmas upp och lade ut bröden på mjölade dukar på bänkskivan. De var klara att sättas in i ugnen när vi återvände hem. Så åkte den nyinköpta blomsprutan fram, som enbart skall användas enbart till att spraya på bröden, när de körts in i ugnen på bakstenen.

Det här brödet, vitt bröd med levain, var verkligen gott. Fin knaprig yta, som sig bör och smaken, himmelsk god. Tacka vet jag riktigt matbröd, där skorpan än knastrig, inte en svampig historia.

Brödboken, "Bröd" av Jan Hedh och Klas Andersson, köpte jag en jul för många år sedan till Herr H i julklapp, sedan han påstått att han skulle börja baka matbröd. Det är ur den som Herr H hade hämtat dagens brödrecept.

Själv var Jan Hedh med i ett TV-program som gick på Kunskapskanalen, där han inspirerande talade om sin andra brödbok, som jag också gett Herr H vid något annat tillfälle: "Sura degar, söta bröd: bakhantverk med Jan Hedh".

I samarbete med en dietist har Jan Hedh vidareutvecklat matbrödet till något näringsrikt genom olika tillsatser av det mer nyttiga slaget. Det är sålunda inte fråga om en svampig massa, som i vanliga fall bara är bukfyllnad och som jag helst av allt hoppar över.

Här var det dotterns saffransbak till Lucia. Själv bakade jag häromdagen kanelbullar med mandelmassafyllning tillsammans med 4-åringen, trots att jag egentligen lagt av med att baka kanelbullar. Mina står sig inte i smak i jämförelse med dotterns. Det är tur att det inte bakas alltför ofta kaffebröd i det här huset, därför att det är förrädiskt gott med fylld saffranskrans eller kanelbulle och ett glas kall mjölk.