Aldrig hade man väl kunna drömma om ett fullskaligt snuskrig.

Det låter nästan för otroligt för att vara sant. Men sant är det. Ännu ett nytt krig är under uppsegling och knappt har trycksvärtan torkat på Nobels fredspris tilldelat EU, förrän snuskriget inom EU har nått oanade höjder i veckan. 

Jag förstod aldrig hur EU kunde få Nobels fredspris, med tanke på att de deltar i fullskaliga krig. Men nu har ett Liljeholmens tänts och jag förstår att den norska fredspriskommittén bara varit förutseende nog och ligger steget före. De har naturligtvis slagit an ordet P R I S och det upptrappade snuskriget, som länge varit på gång inom EU.

Kärt barn har som bekant många namn: pris, prilla, barkbåt, mullbänk och picka. Där slutar mina kunskaper om vad en snusprilla kan kallas för.  


Det måste vara så att den norska fredspriskommittén har nog planerat, att ge Sverige Nobels fredspris nästa gång, som lite plåster på såren för att Sverige förlorade Norge och oljerikedomarna.

På norsk sida har man redan tidigare visat prov på oväntad krigföringsmetoder och vill väl på så vis stödja det innovativa snuskriget. Det var trots allt i Norge som Karl den XII togs av daga genom att skjutas med en knapp. Sedan om det var en innovativ svensk, eller om det var en norrman som stod för utförandet lär vi aldrig säkert veta. Men kanske var norrmännen utled på storebrorsfasonerna på den tiden. Numera har de lite mer överseende med vår pompösa framtoning.

Sveriges handelsminister Ewa Björling (M) har i alla fall hotat med fullskaligt snuskrig, om EU: s tobaksdirektiv går igenom.

Hotet om det fullskaliga snuskriget mötte genast en uppeldad adressat. EU-kommissionens ordförande José Manuel Barosso, blev milt sagt skogstokig och hotar nu att dra Sverige inför domstol. 

Sverige är en skurk även på snusfronten. Färjorna till och från Sverige, bestyckas nämligen med snus till allmän försäljning och därmed bryter Sverige mot exportförbudet anser snushatarna, som enbart är mottagliga för cigarettindustrins och läkemedelsindustrins duktiga lobbyister.

Då kan man fråga sig. Är det bra med fullskalig krigföring med snus.

Tja, varför inte. 

Visserligen skördar snus åtskilliga liv varje år. Men skulle det trots allt inte vara lite mer människovänligt ändå i en jämförelse med nutidens vapenarsenal. Tänk dig att det istället blev kapprustning med snus. Jag tänkte på det i morse, när jag satt vid matrumsbordet, åt frukost och såg hur snöflingorna singlade ner som stora lappvantar, ackompanjerat av oljudet från grannens snöskottarleksak, som dånade över vinterlandskapet.

Tänk om alla missiler och bomber istället kunde ersättas med en dosa Ettan, Röda Lacket och allt vad de nu heter. Bofors & annan vapenskrammel skulle kunna byggas om till en filial till Swedish Match, liksom alla andra stora och små snusföretag, som sitter och trillar sina dosor med specialsmaker.

Jag såg att en ny snusaffär hade öppnats i stan. Den affären tillhandahåller 150 olika sorters snus. Det får mig att inse att är det någon som är ordentlig på krigsstigen så kunde man väl hota med vedergällning med General eller Grovsnus. Det måste väl ändå bita bra.

Skulle jag bli hotad med att tvingas lägga in en snusprilla, skulle jag genast kapitulera oavsett vad som fanns som motkrav. Ta allt jag äger och har bara jag slipper lägga in en prilla snus!

Det skulle t.o.m. funka bra på Guantanamobasen. Alla ickesnusare skulle tvingas i en rejäl snusprilla. De skulle nog erkänna vad som helst för att slippa, sedan de väl insett vilka effekterna blir av en rejäl snusprilla om man inte snusat tidigare. De som redan är snusförstörda kunde väl istället tvingas att snusa snus utan snus. Två helt olika raffinerade tortyrmetoder.

För storskaligt krig kunde man använda portionsförpackad för massiva attacker på byggnader och i lössnus för klusterbombvariant över fiendebefolkning. 

Tänk att det är numera en värsta släktskröna inom Herr H:s släkt, att en av hans morbröder sålde sin idé av portionssnus för en spottstyver. Sant eller inte sant, det lär vi aldrig heller få veta. Men ett vet jag och det är att det var en del som rullade in snuset i en bit mjukt papper (t.ex. toapapper). Så förlagan till portionssnus har nog förekommit lika länge som snuset funnits.


Man skulle rent av slå två flugor i en smäll och komma åt massarbetslösheten som tycks vara i antågande i Sverige. Om man inflikade dessa drabbade människor i tillverkningen av prillor färdiga för fullskaligt snusattackkrig.  Precis som man gjorde med beredskapsarbetena.

På Gunillaskolan i Malmberget fanns under den tiden mina söner hemsökte dessa lokaliteter, snusprillor uppslängda och fastklistrade i taket. Ni har ingen aning om vilken förstörelseinverkan det kan ha med massor av rejäla snusprillor. Själv förstod jag inte först vad det var som hängde i taket, som en prickig bombmatta utmed hela taket. Men det var en informativ lärare som påpekade, att det handlade om uppkastade begagnade snusprillor.

Dessutom måste det vara en form av återvinning för snusare, att kunna deponera sina begagnade snusprillor, istället för att loska ut dem i tid och otid var som helst. Det här kan egentligen bli hur stort som helst.

Igårkväll höll jag och dottern på, att plocka om i koppskåpet och då flyttade jag på andra gamla rariteter, som jag sparat på. Två runda burkar amerikanskt snus t.ex. W.E. Garrett & Sons (numera Vintage) 

De två amerikanska snusburkarna har numera antikvärde och jag tror inte att någon snusare skulle vilja testa innehållet, inte ens i ammunitionssyfte.

En gång var det eliten runt om i världen, som var snusarna, innan det blev en allmän och folkligt utbredd åkomma.

Men vid närmare eftertanke. Han hade helt rätt, Gustaf Fröding, när han diktade "Idealism och realism" i en slags uppenbarelse av existentiell kaliber:

Nu är jag led vid tidens skism
emellan jord och stjärnor.
Vår idealism och realism
de klyva våra hjärnor.

Det ljugs när porträtterat grus
får namn av konst och fägring.
En syn, som svävar skön och ljus
i skyn, är sann som hägring.

Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllne dosor,
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.

- Gustaf Fröding -