fredag 27 januari 2012

Tystnad är inte en självklarhet.

- den 27 januari 2012, kl 15:59
förstora
Jag hade makat in mig längst in i kaféhörnan, långt ifrån gladpladdrande människor. Längst in mot pianot kändes det som om det skulle kunna vara lugn och ro.

Fylld av stundens allvar, att kasta mig över de världsliga nödvändiga. Förnya matmenyn en smula och fixa en inköpslista till.

Jag hade precis satt mig in i planeringen med liv och lust, när det klev in en man bakom pianot och började rumstera om. Jag tog en klunk kaffe och fortsatte skriva. Sedan startade det hela upp.

Den som inte suttit framför ett pianos klanglåda förstår nog inte heller vad jag talar om.

Skulle jag nu flytta alla mina papper, kryckor, väskor, penna, postitlappar, kappa, halsduk, handskar och mobiltelefon till ett mer fredat ställe. Nej, himlarnas skyar jag orkade bara inte!

Jag bestämde mig för att härda ut. Men är det något som jag definitivt inte tycker om, så är det när man förvandlar allsköns melodier och stycken till en jazzvariant. Jazz är helt enkelt svårsmält, när man heter Gun. Nu var det enbart en sådan repertoar han hade.

Eftersom klinkandet fortgick, så strömmade människorna till som ville prata och prata och prata med pianisten och dela minnen med spelade stycken. Det pratades oavbrutet.

"Tålig typ", tänkte jag. Men hann inte tänka tanken ut, förrän jag hörde hur han sa till en dam, som hade stått där med foderluckan glappandes utan uppehåll, eller minsta tillstymmelse till att andas mellan varven.

- Det är himla trevligt att höra dig berätta, men jag kan inte sköta mitt jobb om jag måste koncentrera mig på dig hela tiden.

- Varför sa du inget då, svarade hon förnärmat.
- Det var ju det jag gjorde just nu, sa han i en lika vänlig ton.

Damen dröp av. Men nu kände jag mig i min tur färdig för klagomål, av mild variant. Jag skrev på en postitlapp, som jag hängde fast på pianots ytterkant, så att han skulle kunna läsa den först, när han gjorde en paus mellan styckena "Har du inget mer modernt som t.ex. ...."

Nej, det hade han inte noter till, men önskade att han hade haft det.

Men det hade jag. Hemma.

Igår lade jag noterna på snigelpostlådan. Må nästa jazzallergiker få ett behagligare liv!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar