torsdag 26 januari 2012

Fredagen den 27 januari är det ”Förintelsens minnesdag.”

Förintelsen, som smånassarna förnekar någonsin ägt rum.

Hur det nu än är med dem, så kan man knappast påstå att de är något ämne som raketforskare.

Något svårbegripligt blir det hur de anser att hela förintelsen skulle ha gått till, eftersom de påstår att den aldrig har existerat. Enligt dem så måste folk har tatuerat in nummer på sig. Dvs. de som överlevde grymheterna. Vilket nu inte var så många i förhållande till de som raderades ut ur världshistorien. Tänk bara vilket jobb de måtte ha haft med att massproducera alla dessa handlingar, som trots allt finns bevarade till eftervärlden, ögonblicksbilder och vittnesmål. T.o.m. från de egna leden.

Hur de tänkt sig att det skulle vara efterhandskonstruktioner i alla dessa dokument som finns bevarade. T.o.m. funna i ”Stormens öga,”  i högkvarteret i Berlin. För att inte tala om alla samstämmiga vittnen till vad som försiggick.

Nej, jorden vore en bra mycket bättre plats, om vi slapp smånassar och alla andra som vill utplåna sina medmänniskor.

Mina besök i Berlin har aldrig någonsin kunnat passera, utan att detta stormat över mig och lagt sig som ett kallt och otäckt filter över min själ. Jag tror inte att jag någonsin, hur gammal jag än blir, tillnärmelsevis kan förstå hur människor kan göra något sådant mot varandra.

 Det är obegripligt att fortfarande så finns det ytterlighetsgrupper, som är villiga att utplåna andra människor pga. religion, folkslagstillhörighet, homosexualitet, eller bara därför att de är kvinnor Dvs. anses vara den underställda "arten", som har männen som sina överhuvuden. Överhuvuden som bestämmer om kvinnorna får leva eller ej.


De som påstår att vi lever i en tid där mänskligheten står i sin högkulturella blomning, vet inte vad den talar om.








1 kommentar:

  1. när jag ser de här bilderna där det hänger folk i träden, tänker jag på dagisbarnen som var på Dundret och hittade en man som hade hängt sig i ett träd.

    SvaraRadera