Häromdagen utspann sig som vanligt intressanta samtalsämnen vid frukostbordet.
Den här gången var det dock jag, som läste högt för "hushänget" och sammanfattade det hela:
- Visste du förresten att dramatikern och regissören Suzanne Osten, var rörd över att män kände till kampsången "Åh tjejer", som hon och Margareta Grape, skrev texten till. Kan du den sången, undrade jag.
"Hushänget" lät sin ljuva stämma klinga mellan köksväggarna:
- Åh åh åh tjejer. Åh åh åh tjejer...
- Inte illa sa jag och flinade, du bejakar kvinnligheten i dig. Inte bara genom att köpa en ny mobil som har ett rosa lock. Utan du kan kvinnliga kampsånger också.
Nu var det faktiskt så, att jag hade hört hur dottern skadeglatt kvällen innan hade gjort den reflektionen, om mobilen med det rosa locket.
Så där gick tydligen gränsen för bejakande av kvinnligheten för hans del. Det kan nog inte alltid vara så lätt att dela liv och bostad med två munviga kvinnor.
- Ja, men jag såg inte förrän jag var vid kassan, när jag lättade på kartongen, att mobilen hade ett rosa lock, sa han.
Dvs. samma sak som han hade sagt till dottern. Men nu hade han ett illa grin som gick genom tusen pannveck och fortplantade sig ända ner till hakan. Följt av en ljudlig suck och fortsättningen, som lät som en resignerad handling:
- Nu kan ni i alla fall inte anklaga mig för att min mobil ringer till er från byxfickan. Det här rosa locket går att fälla ihop mobiltelefonen med, så det blir inte några spionmobilsamtal där det längre avslöjas vad jag har för mig.
- Spionsamtal? Det är ju du själv som ringt upp i princip hela tjocka släkten, från din byxficka, sa jag och skrattad nu hjärtligt.
Det här med att han nu bara har en helt vanlig mobiltelefon har nog knycklat till hans manliga image. Spela i samma mobiltelefondivision som jag, där gick nog gränsen för hans manliga ego. Det satt hårt inne när han insåg, att hans mobiltelefon inte gav ifrån sig någon signal och att det tillståndet var av permanent karaktär. Inte blev det så mycket bättre av att finansminister gav kalla handen till en mobil, som är mer än en mobil, när hans gamla jobbmobiltelefon med alla finesser gav upp. Flyger och flaxar man inte runt hela jordklotet i jobbet längre, finns det inget egentligt behov av en mobiltelefon, mer än en som det går att ringa och skicka sms från.
Han såg nu ut som om hela han genomled skärselden plus tandvärk på en och samma gång och jag utdelade den sist dolkstöten i det manligt sårade egot:
- Dessutom är det nog bra om dina mobilräkningar kommer ner till en sund nivå. Du jobbar faktiskt inte längre och har inte några sådana behov av att ha tillgång till alla dessa finesser.
Inte ens en grymtning till svar. Han såg nu ut som stenansiktet Buster Keaton. Rörde inte en min.
En ängel gick genom köket..
.
Jag fortsatte med att läsa en ny jättedålig vits från tidningens läsarkrets:
- Blev du arg, när jag råkade skära dig vid rakningen?
- Nej bara lite sårad!
Ibland behöver man inte förklara något, budskapet kan gå fram ändå.
Ikväll skall i alla fall de här tjejerna ta sig på lite VIP-tillställning på Hagabadet. Men jag skänker en solidarisk tanke till alla de kvinnor, som inte ens är i närheten av den tillvaro, som vi faktiskt har. Världen är fortfarande full av skit. Bara i det här landet är det åtskilliga kvinnor, som inte kan gifta sig med vem de själva vill, eller välja sina egna liv. http://filmforalla.se/en-blomma-i-afrikas-oken/
Den här gången var det dock jag, som läste högt för "hushänget" och sammanfattade det hela:
- Visste du förresten att dramatikern och regissören Suzanne Osten, var rörd över att män kände till kampsången "Åh tjejer", som hon och Margareta Grape, skrev texten till. Kan du den sången, undrade jag.
"Hushänget" lät sin ljuva stämma klinga mellan köksväggarna:
- Åh åh åh tjejer. Åh åh åh tjejer...
- Inte illa sa jag och flinade, du bejakar kvinnligheten i dig. Inte bara genom att köpa en ny mobil som har ett rosa lock. Utan du kan kvinnliga kampsånger också.
Nu var det faktiskt så, att jag hade hört hur dottern skadeglatt kvällen innan hade gjort den reflektionen, om mobilen med det rosa locket.
Så där gick tydligen gränsen för bejakande av kvinnligheten för hans del. Det kan nog inte alltid vara så lätt att dela liv och bostad med två munviga kvinnor.
- Ja, men jag såg inte förrän jag var vid kassan, när jag lättade på kartongen, att mobilen hade ett rosa lock, sa han.
Dvs. samma sak som han hade sagt till dottern. Men nu hade han ett illa grin som gick genom tusen pannveck och fortplantade sig ända ner till hakan. Följt av en ljudlig suck och fortsättningen, som lät som en resignerad handling:
- Nu kan ni i alla fall inte anklaga mig för att min mobil ringer till er från byxfickan. Det här rosa locket går att fälla ihop mobiltelefonen med, så det blir inte några spionmobilsamtal där det längre avslöjas vad jag har för mig.
- Spionsamtal? Det är ju du själv som ringt upp i princip hela tjocka släkten, från din byxficka, sa jag och skrattad nu hjärtligt.
Det här med att han nu bara har en helt vanlig mobiltelefon har nog knycklat till hans manliga image. Spela i samma mobiltelefondivision som jag, där gick nog gränsen för hans manliga ego. Det satt hårt inne när han insåg, att hans mobiltelefon inte gav ifrån sig någon signal och att det tillståndet var av permanent karaktär. Inte blev det så mycket bättre av att finansminister gav kalla handen till en mobil, som är mer än en mobil, när hans gamla jobbmobiltelefon med alla finesser gav upp. Flyger och flaxar man inte runt hela jordklotet i jobbet längre, finns det inget egentligt behov av en mobiltelefon, mer än en som det går att ringa och skicka sms från.
Han såg nu ut som om hela han genomled skärselden plus tandvärk på en och samma gång och jag utdelade den sist dolkstöten i det manligt sårade egot:
- Dessutom är det nog bra om dina mobilräkningar kommer ner till en sund nivå. Du jobbar faktiskt inte längre och har inte några sådana behov av att ha tillgång till alla dessa finesser.
Inte ens en grymtning till svar. Han såg nu ut som stenansiktet Buster Keaton. Rörde inte en min.
En ängel gick genom köket..
.
Jag fortsatte med att läsa en ny jättedålig vits från tidningens läsarkrets:
- Blev du arg, när jag råkade skära dig vid rakningen?
- Nej bara lite sårad!
Ibland behöver man inte förklara något, budskapet kan gå fram ändå.
Ikväll skall i alla fall de här tjejerna ta sig på lite VIP-tillställning på Hagabadet. Men jag skänker en solidarisk tanke till alla de kvinnor, som inte ens är i närheten av den tillvaro, som vi faktiskt har. Världen är fortfarande full av skit. Bara i det här landet är det åtskilliga kvinnor, som inte kan gifta sig med vem de själva vill, eller välja sina egna liv. http://filmforalla.se/en-blomma-i-afrikas-oken/
Totalt 1 inlägg
SvaraRaderasnuff (2012-03-09 06:04:24)
Vi svenska kvinnor och män skall vara solidariska med de kvinnor och män som inte äger sin egen frihet. Även om vi själva är långt ifrån fria. Det är alltid någon som äger oss. Banken, arbetsgivaren, politikerna etc. etc.
Filmen du hade länkat till är en sorglig historia om hur kvinnors liv ser ut.
(flagga som olämplig)