Phew... ibland känns tillvaron, som en rejäl uppförsbacke utan synligt slut....

Jag har fört diskussionen med mig själv, att det är väl kanske lika bra, att fylla kvoten på en gång. Men tänk om det skall fyllas på ännu mer... säger den där rösten på vänstra axeln. (Det är väl där "Ågren" sitter?)

Det finns indikationer om att det är så det är. Det kommer ännu mera... 

Så där efteråt kanske man kan sikta in sig på en "tapperhetsmedalj".

På tal om tapperhetsmedalj. Jag läste något som bara hör hemma bland en svunnen tid. En lång göteborgshistoria, som i ett avsnitt lät så här:

Arthur arbetade i fabriken och utvecklade nya produkter. Han älskade detta arbete och det kunde man också utläsa av hans utmärkelse från Kungliga Patriotiska Sällskapet: Ett diplom och en medalj i guld för att Arthur inte varit borta från arbetet en enda dag på 50 år. Arthur fick bältros en gång - men som tur var, sa Arthur, var det ju på semestern som varade en vecka.

Händer sånt verkligen... ja, jag menar i verkligheten.